Ödets onani

Den överlastade vagnen

Jag rullade hem i fredags med barnen från dagis, trött, men välsignad av tanken på att det äntligen var fredag! Vi shoppade loss i centrum och alla fick välja sitt favotitfredagsmys. Ingen kunde enas, det gjorde inget, vi köpte rubbet!!!Vagnen var fullastad med vin, hjälmar x 3, skolryggsäck med gympakläder, handväska och matkasse och en xtra sulky vinglandes på toppen, alla var trötta men glada.

Till en början...

Vi skyndade mot bussen och där mitt i all utmattad glädje skedde det. Coco ville inte längre gå. Hon vägrade att ta ett endaste steg till. Jag och Blanca bad och lockade men icke. Coco vägrade. Inget i världen skulle kunnat få denna envisa unge att ta ett steg, men eftersom jag ville över gatan tog jag henne i armen och tvingade henne att gå samtidigt som jag körde den överlastade vagnen med en arm. Kaos kom som ett brev på posten. Det blev stordrama som ekade över hela Solna busstorg och jag överdriver inte när jag skriver att allas blickar var riktade mot oss!!! Jag rullade sakta mot bussen med vagnen, Blanca gick bredvid mig men liten C stod envist kvar vid övergångsstället med snorpmun. Snart skulle bussen komma. Jag ropade på Coco, Blanca likaså, B gick tillbaka till Coco för att lirka lite med henne utan något som helst resultat. Coco ville att jag skulle backa tillbaka vagnen och göra om allting med övergångsstället men det ville inte jag för då skulle vi missa bussen. Jag försökte prata med Coco men hon envisades med att stå kvar. Jag körde lite hot varvat med mutor, men inget hjälpte. Till slut tog jag henne resolut under armen och bar tillbaka henne till vagnen, det fick jag göra tre gånger eftersom hon rymde varje gång jag släppte henne. Hon sparkade, skrek och slog mig och det var inte en kotte som inte glodde på oss eftersom hennes vrål hördes över hela busstorget.

  

  När bussen väl kommit kom vi inte på för jag kunde inte köra på vagnen eftersom jag var tvungen att släppa Coco ur mitt grepp då och hon var som sagt snabb på att rymma. En snäll kvinna hjälpte mig på med vagnen till slut och jag fick bokstavligen släpa på Coco på bussen. Hon slutade inte att bråka för det utan kastade sig mot dörrarna för att komma av. Jag fick lägga henne på sätet och sätta mig på henne för att hon inte skulle kasta sig runt i bussen som just denna dag givetvis var fullproppad med barnvagnar och folk. Alla tittade på oss i bussen och pratade om oss. Skitkul. Jag fick till slut
kramp i händerna av att hålla henne och mitt i allt tumult höll hon på att ramla på en bebis som låg i en Phil & Ted- vagn. Katastrof. När helvetesfärden väl tog slut fick jag först lyfta av Coco och lägga henne i en snödriva innan jag kunde köra av vagnen.

  

  Jag kokade av ilska, förödmjukelse och var så skakis att jag knappt kunde prata. Coco fortsatte att bråka och vägrade sedan att gå in genom dörren om jag inte satte på henne vantarna och vad skit det nu var. Jag och Blanca fick till slut mota in henne i porten och hålla fast henne i hissen för att överhuvud taget få med henne. Väl hemma orkade jag inte med henne längre. Jag hade haft en tokstressig vecka och var redan helt slut, striden med C knäckte mig faktiskt och jag kunde inte sluta gråta på två timmar. Var helt urlakad och lusten till fredagsmys var som bortblåst.

  

  Till slut bråkade och tjafsade alla medan Ferdinand blev allt sämre och bara låg i soffan och flämtade. Efter att ha ringt Vårdguiden beslutade jag mig för att packa väskan, ta en taxi och åka in med F. Jag packade massor för att öka på chansen att snabbt få komma hem igen. Precis när vi skulle gå ringde det på dörren, det var Emmas gäster och kompisar som skulle ha fredagsmys med oss. Det hade jag nästan glömt i allt tumult. Näväl. De fredagsmös och sov över hemma hos oss medan jag och Feffe drog till AL. En perfekt fredag med andra ord.

  

  Tack vare sportlovsstarten var det rätt tomt på akuten och inom fyra timmar låg vi i en säng på Q62. Megarekord! Däremellan hade vi även hunnit med lungröntgen. F mådde verkligen inte bra och är alltså inte hemma än...

  

  Självklart måste detta hända då H var i London! F har inte legat inne på ett år! Är det inte ironiskt så säg? Allt tumult drog en liten skugga över Hasses resa och min frustration var total. Var jag trött innan så är det inget mot vad jag är nu kan jag säga. Efter att ha suttit och tryckt i det lilla rummet några dagar med en sjuk unge speedad på adrenalin som gjorde honom direkt våldsam var jag rätt mör. På söndag natt fick vi en skrikig bebis till granne och det enda positiva med det var att jag verkligen insåg hur jävla jobbiga bebisar är. ALDRIG mer en bebis!!! H löste av mig vid nio på söndag morgon, utan ett ord satt jag i en taxi fem minuter senare och tio minuter efter det låg jag hemma i min soffa och sov.

  

  Det blev ny vab då B blivit sjuk och jag låg efter med allt jobb och stresspaniken satte in. Jag jobbade som en galning och glömde bort att B behövde mat, hon fick äta glass och godis. Sedan hämtade vi Coco och Isla på dagis och en ny helveteskväll med Coco väntade. Efter bråk, tjafs, tårar och försoning jobbade jag till ett på natten. Sedan upp idag igen och allting började om...idag fik Blanca lunch och vi spelade en omgång med den försvunna diamanten annars sitter den stackaren ensam i soffan hela dagarna medan jag jobbar innan vi sist av alla hämtar småsessorna på dagis. Idag ringde de för I och C trodde att jag glömt bort dem när alla andra barn redan gått hem. Denna kväll skötte sig alla hyfsat och jag somnade en sväng med Isla i hennes säng, så mysigt.

  

  Nu har jag bloggat av mig lite och är snart redo för ett nytt jobbpass, men inte längre än till 24! Imorgon är det åter späckat schema och jag producerar artiklar för brinnande livet. Har så mycket jobb just nu att jag knappt orkar tänka på det. Än värre blir det nästa vecka när jag dessutom ska börja på mitt gamla jobb också. Fy, orkar inte ens tänka på det för då får jag magsår på riktigt! Fram till Parisresan den 15/3 kommer jag att jobba non stop dygnet runt det vet jag så det är bara att ta en timme i taget.

Keep Calm and carry on!

  Om/när jag fixat detta kommer jag fan att bli min egen jävla idol!!! Dags att jobba, vila och gråta kan jag göra i graven! Och det man inte dör av ska göra en starkare. Skål för det! Hallelulja ta mig fan.

Vågar inte tänka på hur min hjärna INTE skulle funka om jag var singel. Hasse u gotta stay!

Halvseg morsa.

Game over-morsan som inte sovit och duschat på flera dygn. VAR ÄR MITT GLOSS????? Skoja bara, självklart hade jag med mig minst två till AL. Även som lik kommer jag att använda glos. Glossy, glossy!

Hur kan dessa vackra prinsessor, dessa oskyldiga små liv, vara så förbannat besvärliga? Jag fattar det inte även om H tycker att jag ska titta mig i spegeln för att finna svaret. KUL?

Saknar inte detta rum, men väl min prins!!!!!!