Frustrerad

Vet inte hur jag hann det, men jag tröstshoppade en kjol inne i stan i helgen.  Dags att parta snart då kanske. Grrrr. 

Ja, det är verkligen irriterande att inte kunna röra sig ordentligt. Jag blir tokig av att ryggen kajkat ihop. Just nu får jag inte jogga och det är värst av allt. Kan jag inte jogga får jag inte äta godis, vilket är näst värst! Jag kan inte sluta äta godis. Om jag fortsätter att äta godis utan att jogga blir jag tjockobarocko redan innan jul, så kan jag inte ha det. Sträckte min rygg idag igen och ligger med värmedyna i soffan och miffar. Prutt. Bäst jag ligger här inser jag verkligen att jag aldrig ligger och slappar framför tv:n annars. Skönt på ett sätt, men jag vill bestämma själv när jag ska ligga i soffan och ha det slappt. Det stod inte på menyn idag liksom...

  Kollade lite slött på Hellenius Hörna. Fredrik Lindström var dagens gäst och jag insåg just att han och jag typ tänker likadant. Ja, kanske inte i alla avseenden, men han berättade om sina tankemönster och jag fattade precis vad han menade. Hellenius såg förvirrad ut och publiken fnissade, MEN JAG FATTADE PRECIS! Lustigt. En själsfrände. H och jag tänker inte alls likadant och när jag ska förklara saker jag tänker på för honom kan han i princip aldrig förstå hur jag tänker och han tänker absolut inte som jag. 

  Ibland kan det verkligen göra mig irriterad. När Fredrik Lindström förklarade var det som om han hoppade in i min hjärna. Hellustigt. H brukar inte heller vara vidare intresserad av att lyssna på mina "filosoferingar" och grunnande utläggningar. Han brukar hma lite ointresserat och i bästa fall kan han klämma ur sig ett "nä, så har jag aldrig tänkt". Undrar om det skulle vara roligare att vara ihop med någon som förstod hur jag tänkte? Då skulle jag och den personen kunna sitta och prata massor och hela tiden utbrista:

Meh, preciiiiiiis så tänker jag med!!!!!!!!!!!

Vi skulle kunna dricka Amaretto, tända en brasa och bara prata om livet på kvällskvisten. Vi skulle läsa dikter för varandra och vara djupa. Har verkligen försökt det med H. Behöver jag ens skriva att det blev en flopp?! Stämningen infann sig inte de bruna läderfåtöljerna, fuskbrasan och likören till trots:-(. Jag blev djupt besviken och har gett upp det hela nu. 

  Vi är olika, tänker olika. Jag köper läget. Som tur är har vi i alla fall samma typ av humor. Och det är ju inte så tokigt. Jag nöjer mig med det. Karln kan få mig att skratta, så åt skogen med dikterna då!

  Nu ska jag umgås med min man...hej svejs!