Cést la vie

Måste det här vara jag?

Förra inlägget var ironiskt. Ja, för den som inte fattade det, förmodligen ingen, men ändå. Jag har verkligen haft en del stora beslut att fatta senaste tiden bortsett från allt ståhej med julstjärnorna...

  Just nu är klockan 00:22, klockan ringer om fyra timmar. Jag har en text kvar att skriva klart för hur jag än stressade på jobbade jag verkligen mot klockan! Min ambition var att inte ta med mig något jobb till Paris, men så blir det alltså inte:-(. Det går nog rätt fort, men faktumet att jag inte jobbar på artikeln i just denna skrivande stund stör mig en aning!!

  Allt är packat och klart, lägenheten "iordningplockad", E på plats i (soffan blev det visst), Alla sover utom jag som bara behöver fem minuter att coola ner mig. Efter två veckor med Ferdinand var jag helt sönderstressad idag, jag har jagat efter honom här hemma samtidigt som jag jobbat på halvfart. Knäppt. Tiden har inte räckt till vilket ju gjort att jag jobbat varje natt i snart två veckor nu också.

  F hade sin kulmen idag. Han har fyllt glas med vatten och kastat över hela köket, vatten har runnit in under kökslisterna bland annat, han har hällt ut russin över hela lägnheten, ätit kex i sängen och soffan, klampat runt med ytterskor så att alla russinjävlar blivit ordentligt fastklibbade i golvet, han har ordnat stop i toan då han proppat den full med toapapper, han pillat i badrumsskåpet och badat mina krämer, sabbat två glas, kastat tallrikar med mat och slängt mat överallt i lägenheten, vält stolar och langat in vattenfyllda badleksaker i mitt arbetsrum. Allt han får tag i kastar han hårt i golvet så att det går sönder. 

  Idag gav jag upp, han fick klampa på med sina ytterskor, orkade bara inte bry mig. Han är en vandal, en odåga utav sällan skådat slag. Han klättrar och är överallt, höll på att trilla ner i toan senast igår. Han puffar runt stolar överallt så att han kan klättra och nå det han vill ha. Jag säger bara: SUCK.

  I Paris ska jag nollställa min hjärna, reflektera en aning över senaste tidens beslut, samla energi och kraft att orka med detta galna cirkusliv. Det har varit en tuff period och jag har haft sjuka barn hemma i två månader nu, skämtar inte! Att H:s hjärta återigen slår dubbla hjärtslag och att jag fått mer stressutslag och en konstig sträckning i överkroppen som gjort att jag känner mig som Kvasimodo har liksom bara varit grädde på moset:-). I lördags kom jag först inte ur sängen för att jag hade så ont. Voltaren, ipren och alvedon i en skön kombo har fått mig att klara denna ljuvliga vecka.

  Men, haha, va fan, skit i det nu, imorgon strosar jag i Paris och allt är historia! The show must go on, och det gör den alltid. ALLTID, var så säker!!!!

Inte en resa utan min nya darling...

Blått e flott.

Lite mer grrrr kan aldrig vara annat än rätt

Nu ska denna kombo testas och utvärderas

Min lilla vita ska givetvis med...


Nedan: Mitt liv med dom Ferman:

Hej då, nu ska jag ha semester!!!!!!!!

Jag fattar stora beslut

Vilket lack ska jag ha i Paris?

Efter moget övervägande langade jag H:s kallingar med hål i...

Funderar ALLVARLIGT på att ta ner julstjärnan innan påsk. 

Tre nere, några kvar...

Funderar allvarligt talat på att byta hårfärg...

Funderar allvarligt på att satsa järnet som Katrin Zytomierska...

En timme i taget

En timme i taget. Hundra saker åt gången. Så ser det ut just nu.

"Håll huvudet kallt, få inte panik. Jobba systematiskt, tänk inte för mycket, sätt på autopiloten." 

  Så tänker jag inte, för det hinner jag inte, men så kör jag på. Så kör vi på, som ett tyskt maskineri. Jag har knappt pratat med H sedan han åkte till London och pratar vi kommunicerar vi bara det viktigaste. Det går inte att prata när barnen är vakna och Ferdinand håller oss vakna. I natt sov H ca 3 osammanhängande timmar, jag fick sova lite längre på morgonen. C vaknar och vill ha kram varje natt, Isla vaknar av sin hosta och vill inte ligga ensam, F somnar bara i mitten av vår säng. 

  Halva barnaskaran är sjuka,  hela barnaskaran skriker, bråkar och gnäller, jag hör knappt mina egna tankar som tumlar runt i huvudet. Jag trampar på kex i köket, kletiga makaroner fastnar under strumpan, jag hittar mackor i soffan och i badrummet, trampar på kex i arbetsrummet, halkar på en bok, kliver i ett glas utspillt vatten...

  

   Jag orkar inte få panik längre, jag har stängt av nu. Jag andas lätt, men kontrollerat, är på spänn 24 timmar om dygnet. Det är spännande att se hur länge detta ska hålla på, veckorna går, ingen ljusning i sikte. Jag och H mot resten av världen. Så känns det, vi är solo utlämnade åt vårt eget öde på en öde ö. Vi har bara varandra. Men vi har i alla fall varandra, och det finns ingen annan på detta jordklot som jag skulle stå ut med, eller ens vilja vara med på en öde ö förutom H.

Deras kåthet povocerar!

Som en liten magnet dras jag till programmet familjen annorlunda då H förstrött zappar förbi det på tv. Av princip kollar jag inte på sådana program då jag snobbigt nog anser att det är under min värdighet. Likväl spenderade jag glatt 10 minuter av min dyrbara tid genom att kolla alldeles för en liten stund sedan. Jag suger in allt jag ser på tv och vet varken ut eller in. Deras liv förvirrar mig så TOTALT. De har liksom hundra ungar som ränner runt och är överallt, vem som helst hade liksom fått magsår men föräldrarna bara ler och skrattar hela tiden. Deras hem ser ut som hej kom och hjälp mig men ingen kom, men det är det ingen som över huvud taget bryr sig om. Estetik existerar inte i vokabuläret.

  Fast det är kaos är det ingen som lyfter på ögonbrynet och på något magiskt vis verkar allt vara under kontroll. Besynnerligt. Inga sura miner där inte. Bortsett från att jag inte fattar hur de överlever rent ekonomiskt, det är ett mysterium, så förstår jag inte hur de kan skratta så mycket. Jag blir liksom galen ibland på mina fyra asjobbiga små troll, men de verkar inte vara i närheten av galna på det sättet. Allt föräldrarna gör är att skratta förnöjsamt och titta på varandra med kåt blick som om de bara ville hoppa på varandra och tillverka fler bebisar. Det är ju så provocerande, får de aldrig nog??? Hur kåt kan man vara egentligen?

  Bortsett från att jag faktiskt låter rent avundsjuk, men det är jag inte tro mig så, undrar jag varför det ens provocerar mig. Jag skrattar åt mig själv som bara inte kan fatta deras grej. Jag känner ett "meh liksom" som inte går att förklara. Är det deras lycka som provocerar? Är det förnöjsamheten som stör mig? Säkert. Förmodligen vill jag också bara klucka runt så där i ett tillstånd som liknar Nirvana. De verkar ha all tid i världen för sina barn då de bakar och fixar och pular, inget annat i deras liv verkar spela någon roll. De verkar inte ha någon annan ambition. Kanske är det det som gör mig lite smågalen, det där lallandet. Hur jag än försöker att analysera situationen kommer jag inte fram till någonting riktigt vettigt.

  Familjerna berör uppenbarligen och bara det i sig gör mig irriterad på mig själv som inte vill beröras av fjantprogram likt dessa. Men de går ju inte att inte bry sig, det är ett fenomen. När jag tänker efter är det nog det där runtkluckandet och lugnet som föräldrarna trots allt utstrålar som stör mig. Ja! Där har vi det. Jag som är en orolig flackande liten själ som aldrig får någon riktig ro provoceras av lugnet. Jag vill också vagga runt så där, men jag KAN inte konsten! Jag kan inte spänna av på det där värmländska sättet eller vad det nu är, jag får myror i kroppen när jag ser vaggandet och det kryper i mig. Jag blir stressad av deras lugn.

  Vad kåtheten beträffar är det bara rent allmänt störande att de går runt och ser så kåta ut, haha! Men jag är väl bara avis, ska förresten kanske lägga till med det där själv, kanske inte är så tokigt. Ska genast gå ut till H i vardagsrummet och testa "familjen annorlundas kåtblick", får se om H noterar den. Vem vet, kanske funkar det och sedan har väl vi också femton barn till här hemma. Låter farligt, vet inte om jag törs, ska fundera på saken...

Nytt tema: vilda nätter

Tjingeling!

Efter tokstress och magont och knappt någon sömn var jag så seg igår. Borde jobbat men orkade inte. E ringde och sa att tjejerna skulle ut och att jag borde haka. Eh, NEJ, inte vad jag orkade direkt. E insisterade på att jag behövde komma ut och kvart i maj beslöt jag mig för att ge mig hän. Något glas champagne och sedan hem...

YEAH RIGHT, vi har hört den förut.

Det blev några glas, tjejsnack, skratt, något mer glas. Innan vi släppte loss på dansgolvet hann vi med ytterligare ett glas vin. Jag hade så sjukt kul! Vi dansade i tre timmar. Oavbrutet. All min stress och panik dansade jag bort igår med lagom mängd alkohol i kroppen. Inte för mycket, inte för lite bara precis lagom.

  Har inte dansat så mycket på flera ÅR! Det var som om rytmer och dans- flow kommit till min kropp från andra sidan atlanten för att blandas med sedan länge bortglömda rytmer i mitt eget blod. J, K, A, E och jag hade en superkväll och jag insåg att jag nog måste gå ut och dansa oftare:-)! Det är i alla fall ingen brist på sällskap!!!!! Ett partygäng finns alltid runt hörnet...

  Så tack vare E kom jag iväg och hon lovade mig att jag skulle skratta och ha kul vilket hon ansåg att jag behövde. Och ja, jag skrattade och hade kul, och ja, jag behövde det!

Allt som glimmar är guld!

Min söta E!!!!

Älskar mitt nya lack! Korallallalala...

Buhu! Smolk i bägaren, tappade mitt finaste örhänge. :-(

Klassisk avslutning på kvällen...

OFELIAS (dvs mina) sköna under

YES! ETT VÄL UTFÖRT JOBB!

Denna tråkiga årstid drömmer jag mig bort med hjälp av materiella ting. Jorden går under, isarna smälter, barn svälter och jag tänker på skönhet. Låter inget vidare, det är krasst, men lik förbannat sant. Jag grämde mig över att H fick åka till London och inte jag. Inte för att jag på något vis missunnade honom resan ( det var jag som verkligen tyckte att han skulle åka), utan för att jag var avis på att han skulle få strosa runt i alla underbara butiker i London! Jag skickade med en lista och mms:ade även lite foton för att försäkra mig om att han inte skulle glömma bort mig eller den shopping jag drömde att han skulle ha med sig tillbaka till mig. Jag kände relativt goda vibbar och hotade inte ens med att byta lås om han skulle missköta sig. Någonting sa mig att det skulle gå bra.

Och det gjorde det...

  

  Kanske bidrog den totala misären under H:s frånvaro till bättre utdelning än vad även en kräsen, bortskämd typ som jag kunnat drömma om, men det ska väl alltid finnas en gulkant på varje moln? Eller eh? H tog i så han sprack och ingen blev nöjdare än jag. För en gångs skull var jag mållös och kunde bara le ett cyniskt litet förmätet leende. Min man är så väluppfostrad, thank God, jag har ändå jobbat en hel del på det under 15 års tid. Det var mödan värt, den sten jag en gång fann har visat sig vara den bästa diamanten i hela jäkla världen.

   Han har lyckats med det omöjliga: att köpa underkläder till mig som passat PERFEKT! Inte ens jag själv lyckas med det...som jag tidigare skrivit om ser min underklädesgarderob a lá 2005 inte vidare het ut och jag har alltid i skydd av nattens mörker krupit till kojs väl medveten om att det inte är någon idé att flasha mormorstrosorna. Det blir hårdare tider för mig nu när vi går mot ljusare tider och nattens mörker snart inte kan skydda mig mer och jag beslutade resolut att göra något åt saken. Jag gick berserk på Twilfit till att börja med och sedan gick H lite halvt berserk på Victoria´s secret. Han gick berserk lite överallt i London och trots att jag är glåmig och sliten känner jag en liten känsla av den svennelyx jag eftersträvar i min vardag.

  

  Trots någon utskällning från AL till London och trots några arga (diplomatiskt skrivet) sms i total frustration regnade det pressisar över mig då H väl kommit hem från sitt sjukhuspass. Han avlöste mig på AL och hade redan på förhand listat ut att han skulle gömma presenterna för mig för att jag inte skulle snoka upp dem i hans frånvaro. Så listigt! Givetvis muddrade jag Hasses väska det första jag gjorde när jag kom hem. Där låg bara kläder, jag gick systematiskt igenom varje garderob och försökte att tänka mig in i hans, enligt mig i den stunden, simpla hjärna. Jag gav upp, grymt irriterad. Karln hade överlistat mig. På telefon ljög han dessutom och sa att de var med honom i tryggt förvar på AL. Karlslok. Det visade sig vara en lögn för sedan avslöjade han sitt gömställe och han var slugare än jag trott. Han hade gömt hela skatten i Cocos rum bland utklädningskläderna. Så listigt minsann! Humpf. Nåja, jag har kommit över det nu och kommer nu att presentera vårens sköna under. I alla fall för min del!

Underbara korall, kommer att komma ännu bättre till sin rätt när huden är solkysst och det ska den minsann bli i år!

Parfymen jag knappt vågat drömma om är nu ...MIN! doften är fantastisk, liksom Elie Saabs aftonklänningar. Glamour när den är som bäst.

Kan inte få nog av dessa prisvärda godingar från Boots. Skulle kunna hälla upp dem i ett glas och dricka dem i tron att de ska smaka lika underbart som de doftar!

Senaste loken från Chanel. Krämigt gloss, underbar formula. Väl matchat med rätt lack!

Min favoritblomma är liljekonvaljen. Så skör och pikant i färgen, med en fullkomligt magisk doft. Hade jag hittatdenna lilla skönhet då jag gifte mig i Paris hade den varit given som brudbukett...nu passar jag på att svepa in mig i ett underbart doftmoln istället.

Som om de tinte vore nog, köpte H även refill till en liten parfymflaska som är smart och praktisk att ha med sig i handväskan när man behöver fräscha upp doften under dagen som han så fint förklarade det!!! What can I say, doften är magisk, men det är inget mot vad min Hasse Haze är!!!!!!!!

Ytterligare ett boots-fynd! Doftar himmelskt gör denna body lotion. Bra pris dessutom. Älskar doften så mycket att jag sparade den tomma förpackningen bara för att kunna sniffa på den emellanåt! H bunkrade upp ordentligt, lika bra.

Och vad som finns i denna spännande och inbjudande kartong får förbli Ofelia´s Secret...och ja, Hasses med antar jag.

Som extrasuperlyx fick jag även denna fina pressi av A som tack för middagen E ordnade här. OMG, hade hon inte behövt, men är det någon som älskar skönhetsprodukter så är det jag så jag blev givetvis överlycklig:-)! Doften är ljuvligt fräsch och jag inbillar mig att jag går på en solig strand när jag använder doften:-). Jag menar...bara en sådan sak!

Underbar scrubb jag fick på alla hjärtans dag.

Jag kommer nog inte ha tid att lämna badrummet i vår!