Jag har funderat en del över fenomenet sura kärringar eftersom jag har oturen att råka ut för fenomenet oftare än jag önskar. De finns lite var stans i samhället och deras gemensamma nämnare är att de är just gnälltanter. De finna på biblioteket i Solna centrum, på Operan, i matbutiken och lite var stans där man minst och mest anar det. Jag har försökt att anslysera det hela och har även haft livliga samtal med H om det hela och vi har i vanlig ordning dragit några högst teoretiska slutsatser. (Tillsammans är vi så himla smarta allt som oftast).
Senaste tidens incidenter med gnällisar 45+ har alltså inträffat på biblioteket i Solna centrum och senast igår på Operan.
Incident 1
På biblioteket blev jag riktigt förbannad och innan jag går dit igen för att lämna tillbaka böckerna ska jag ringa och prata med bibliotekschefen för jag tycker att kärringarnas beteende var minst sagt ruttet. Det blev givetvis tjafs för jag kan ju inte hålla tyst när jag blir arg och denna gången var H på min sida för ovanlighetens skull. Kalla mig hopplös, men jag hade aldrig behandlat låntagare på det sätt som grinisarna behandlade oss.
I korthet tyckte de att barnen var för högljudda då vi höll på att låna böckerna i låneautomaten. (Orkar du inte läsa om vad som hände så hoppa till nästa underrubrik...) Det var lite tumult eftersom trollen packat vagnen full med böcker och snällt nog ville hjälpa mig att låna böckerna. F lyfte upp böcker från vagnen och jag försökte att hålla reda på vilka som var registrerade och vilka som inte hunnit bli det. Vagnen rullade iväg och samtidigt som jag hade famnen full av böcker stod tjejerna och tjatade om de skulle ha på sig skorna eller inte då vi skulle fika på min medhavda lilla pic nic i rummet närmast Bibliotekstorget som är avsett just för barnfamiljer med fika. (Det rummet ligger två steg från låneautomaterna).
Grinis nummer 1 säger att det var värst vad här var högljutt och att det måste bli tystare. Jag replikerar att jag försöker att göra mitt bästa men att det liksom inte är så lätt eftersom jag är där ensam med fyra barn och att hon kanske kan ta och visa lite förståelse inför det faktumet och att det inte alltid går att få en tvååring och en treåring att var tysta bara för att man ber dem. Som hon ju själv ser är det lite körigt att rodda allt. jag låter syrlig, erkänner, men är ändå artig. Har liksom ingen lust att tjattra med henne som inte grädde på moset. Typ. Hon backar lite och försöker att vara trevlig genom att fråga om alla barn är mina (fett less på den frågan) och småpratar med Blanca om det var "kul att ha så många syskon". Eh? Har hon något val eller. Fjanttant, varför terrorisera Blanca med dumma frågor? Ja, jag vet att hon försökte släta över det hela så jag släppte det och sa inget mer.
Väl inne i lekfikabokrummetrummet fikade vi och barnen tittade i böcker, hela tiden var vi övervakade av kärringarna från lånedisken. Suck! Barnen skötte sig hur bra som helst men lilla Isla har ju en fantastiskt hög och gäll röst, vilket ju inte hon kan rå för. Allt var under kontroll till dess att vi skulle gå då F fick ett klassiskt surutbrott och rullade runt som en tok och skrek så som bara han kan. Kaos. Grinis nummer två kom släpandes från lånedisken och frågade B om hon skulle vara inne i rummet där vi andra var eller om hon skulle gå ut för hon ville stänga dörren eftersom vi lät för mycket. B sa att hon skulle gå hem och inte behövde vara i rummet. Gnällis 2 stängde dörren, Isla öppnade den, B stängde den, I öppnade den, B stängde den osv, jag rullade runt med F för att få på honom skorna medan jag upprepade gånger fräste åt tjejerna att sluta bråka om dörren. C tjattrade om något vad vet jag. Gnällis 2 kom tillbaka och sa att dörren skulle vara stängd, jag sa att vi ändå skulle gå, kämpandes med F:s jäkla skor, så det spelade inte någon roll om dörren var stängd eller öppen.
Tyckte inte gnällis som passade på att förklara att detta är ett bibliotek osv och hur man skulle uppföra sig där. NOG! Jag sa åt henne att jag jobbar, nåja typ, på ett bibliotek och att jag alldeles ypperligt vet hur man ska bete sig på ett sådant både i tjänst och som låntagare. Yo. Hon tyckte att jag då väl borde veta bättre än så och då fick det fanimej vara ännu mera nog!!!!!! Jag talade om för henne att barnen var trötta och att vi som hon kanske själv kunde se var på väg hem. Jag sa åt henne att hon uppenbarligen aldrig haft barn och om hon nu, mot all förmrmodan, hade det så var det väl en 50 år sedan så att hon inte alls kom ihåg hur det var. Hon fortsatte att hävda att det var hennes jobb att se till att det var tyst på biblioteket med hänsyn till de andra låntagarna. Jo, ok, visst, men det var inga andra människor där för det första och vi var liksom vid låneapparaterna som ligger vid utgången, det var ju knappast så att vi brutit oss in i det tysta läsrummet och härjat. Dessutom är ju rummet mot torget skapat för barn, eller är det tänkt att det är vuxna som tyst och försynt ska klättra på de olikformade modulerna och läsa pekböcker? Vad är tanken egentligen? Är barnfamiljer inte välkomna till Solna bibliotek eller var vi en för stor familj för att få tillträde? Det kunde hon ju inte svara på för då gömde hon sig (ursäkta) svennefegt bakom sitt lilla skrivbord och fortsatte att muttra. Jag ställde frågan igen "är inte barnfamiljer välkomna till Solna stadsbibliotek? Jag vill veta för just nu känner vi oss inte välkomna. Är vi utslängda på något vis?" Inget svar. Jag förklarade att vi går när vi är klara annars får hon väl kalla på en vakt så att de kan kasta ut oss. Allt avslutades med ett "kärringjävlar!" och sedan gick vi med vår vagn fullastad med böcker som jag aldrig vill lämna tillbaka för jag har ingen lust att sätta min fot på det där stället igen.
Incident 2
Fjanttant på Operan hade köpt ett glas vin i garderoben och stod och hängde med sina tantpolare. Jag och B skulle köpa läsk och choklad i pausen och B stod försynt i sina finkläder och valde choklad. Fjanttanten säger högt till sina vänner för att vi minsann ska höra det "akta glaset där för ungen kan ha ner det, jag, man vet ju inte vad ungar kan ta sig till bla bla". Hon skakar kärringlikt på huvudet så som kärringar i den åldern gör. Ojojoj. Jag sa åt dem att man inte kallar min dotter för "unge" och sedan sa jag högt till B att hon inte skulle bry sig om surkärringarna som uppenbarligen inte vet hur man tilltalar folk och att de betydde sig högst illa. Punkt.
Vad är då grejen?
Jag har funderat över folks behov av att trycka till andra och göra livet allmänt surt och otrevligt i onödan. Jag fattar det verkligen inte. VARFÖR? Det bidrar inte till ett trevligare samhälle direkt och surisarna fiser ut sina surångor åt höger och vänster och det stinker ett "och hör sen" runtomkring dem som en förgiftande, tung dimma. Jag backar ju aldrig, och det kommer jag heller aldrig att göra, jag gillar inte orättvisor och jag avskyr att bli påhoppad, i synnerhet eftersom jag verkligen är den laglydigaste typen på den här planeten som alltid är noga att följa alla regler och anpassa mig efter "hur det ska vara". Jag bli liksom förolämpad över att folk anser att jag inte kan bete mig, för det KAN jag.
Hur som helst vill folk känna sig förmer och ett sätt är att trycka till och trycka ner andra för att visa sin förträfflighet. Ja, så är det väl bara. Sorgligt egentligen bara tycker jag. De kan ju inte veta att man inte sätter sig på mig. Men de blir varse.
Kvinnor i största allmänhet, H:s teori
Vad kan jag säga? Jag vill inte hålla med H om att kvinnor rent generellt är mer benägna att tjafsa än män för jag anser att alla kvinnor i egenskap av just kvinnor borde känna någon slags systerskap som det förtryckta könet vi på många sätt är i en mansdominerad värld. Vi behöver hålla ihop, stötta varandra och peppa, peppa, peppa. Men vad gör vi? Motarbetar varandra, låter avundsjuka och småaktigheter komma emellan. Vi intrigerar och hugger varandra i ryggen och tävlar om männens gunst. PINSAMT! Äldre ser yngre som hot och motarbetar dem samt passar på att läxa upp efterkommande generationer istället för att på ett positivt sätt förmedla kunskaper och erfarenheter. Kvinnor dömer hårt.
Tråkigt nog börjar jag undra om inte H har rätt och jag undrar vad som ligger till grund för detta minst sagt mystiska beteende. Är det någon gammal apgrej från den tiden vi hängde i träden, något slags djuriskt beteende som vi trots evolutionen inte kan få bukt med fast vi intalar oss att vi är civiliserade i en civiliserad värld...är kvinnan sitt eget största hot? Intrigerar vi för att vi i grunden vill åt männen och därför måste mota bort varandra?
Jag har faktiskt noll aning, men det hela är beklämmande. Vi kvinnor måste sluta se varandra som hot! Vi måste hålla ihop över generationerna, utbyta erfarenheter. Vi ska inte bestrida varandra när det finns ett annat kön att kämpa emot, ett dominerande kön som genom historien har gjort noll för att förtjäna det. Nu behöver ju inte alla jämställda pappor ta illa upp, jag generaliserar! Jag tänker globalt, men även lokalt visserligen.
Min teori
På något vis är det enligt vissa legalt att vara otrevlig bara för att man blivit lite äldre, det förstår jag inte alls. Man får liksom bete sig lite hur som helst och det har man då på något vis rätt till. Äldre tycker att de kan sätta andra på plats i egenskap av just yngre. Men, NEJ!, det har man ingen rätt till. I synnerhet inte mig som sagt.
Tillbaka till incidenterna
Så vad var då bibblokärringarnas grej? De ser en ensam mamma som kämpar med fyra ungar men känner ändå bara att det är lite läge att öka pressen på henne genom att mer eller mindre starta någon minihäxjakt inne på biblioteket. Lustigt. Grejen med biblioteket är just att ALLA är välkomna dit, till och med alkisar och uteliggare som ligger och slaggar i sofforna i tidningshörnan. Ja, jag har det på bild i min förra mobil! Tydligen är det också helt ok att sitta i bilderboksrummet och halsa sjuprocentig cider ur burk som man sedan lite käckt kastar i sopen där alla småbarn stökar runt. Ja, jag har även det på bild i min förra mobil. Men HUA om det kommer in en barnfamilj som låter lite för mycket! Fy bubblan, sådant gillas inte av Britta och Berit. Ursäkta men så vitt jag vet finansieras Brittas och Berits löner av våra skattepengar och jag hade ingen aning om att de har betalt för att vara otrevliga för dem pengarna.
Vad kärringen på Operan beträffar tycker jag att det är synd att hon måste slänga ur sig otrevligheter mot en liten 6-årig flicka som lite försynt står och väljer choklad. Det var givetvis inte mycket små barn där igår och ja, vi blev utstirrade. Men hur skulle det vara om folk log lite istället och tyckte att det väl är kul för en liten tjej att få gå på Kungliga Operan. Teoretiskt sätt hade vi också pyntat 700 spänn per biljett!! (Vi hade visserligen fått dem, men det visste ju ingen annan:-)) Blanca var så duktig och satt stilla och såg hela föreställningen, jag menar hur många 6-åringar kan det utan minsta stök? De som satt framför oss var däremot supertrevliga och snälla och småpratade med Blanca.
Inte alla
Givetvis är inte alla sura och griniga. Långt ifrån, men det är fortfarande alldeles för många som är det. Jag tänker alltid att dessa människor kanske är bittra och ledsna över något i livet. Kanske har de inte så kul, kanske har de ont och en massa krämpor. Vad vet jag. Säkert får de för lite sex! Sådant kan man bli sur av. Alltså jag skrev det inte för att låta dryg, utan för att jag uppriktigt tror det. Min och Hasses teori är att om man är glad och tillfreds blir man per automatik trevlig, för det finns liksom ingen anledning att sura och dumma sig då. Jag försöker alltid att tänka på det och faktum är att jag respekterar äldre och de slit de lagt ner i sitt liv, jag hjälper alltid folk med dörrar och rullatorer etc när jag ser att hjälp behövs. (Senast på bussen idag, även om jag själv har en dubbelvagn och tre ungar i släptåg.) Jag tycker att alla ska hjälpas åt och jag är snäll och trevlig, MEN jag tar ingen skit och då spelar ålder ingen roll.
Avslutningsvis
Tanten under oss är jättesnäll fast hon har oturen att ha oss till grannar, jag ber gärna om ursäkt för det och försöker hålla pli på ungarna även om det visat sig vara stört omöjligt. Hon får ösa på decibel på sin tv hur mycket hon vill, ingen kommer någonsin att anklaga henne. Ge och ta när det är som enklast och totalt självklart.
Jaha, och så var det med den saken. Kom igen tanterna le lite för fan. OM jag nu blir en suristant, kanske är jag redan på väg, så får någon verkligen säga till mig för det är det sista jag vill! Gode Gud, låt det inte ske. Jag kommer fortsätta att försöka vara en bra medmänniska, men se upp där ute för skit och otrevligheter tar jag bara inte. Punkt slut och Santé.
Ps. Givetvis var föreställningen igår magisk och jag och liten B som båda var på Operan för första gången var hänförda:-)!!!!! Mamma/Blanca- mys de lux. Ds.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar