RUT och ROT, sa borgarbrackan

Jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig att jag någon gång i mitt liv skulle anlita städhjälp. Städa, det gör man själv! Grundregel: man städar bort sin egen skit och låter inte någon annan göra det. Så har det låtit under hela min uppväxt och jag tycker att det låter både rimligt och vettigt. Allt i sann sosseanda; solidaritet, kamratskap, hej och hå! Hemma hade vi alltid lite damm i hörnen till helgen och de små, ibland faktiskt rätt stora dammtussarna, jagades med dammsugare på lördagen eller söndagen av min mamma och min pappa. Ingen tycker väl att det är aslattjo att städa och därför försökte min mamma att införa städområden då vi blev lite äldre. Idag kan jag förstå hennes tanke med det hela, men som upproriskt barn i mellanåldern och sedan tonåring förstod jag det inte och inte brydde jag mig om det heller till min mammas stora förtret. Till min uppgift hade jag att tömma diskmaskinen och att dammsuga hallen om jag minns rätt. Min brorsa fick ett annat område och jag tror inte heller att han är säker på vilket det var, så jag misstänker att vi misskötte uppgiften å det grövsta;-).

Det jag däremot minns är att det ständigt blev bråk om det hela. Jag tyckte att morsan var asjobbig och att dammsuga hallen tog sådan tid och det var verkligen grymt tråkigt. Hon tjatade jämt om det där och repliker som "detta är inget pensionat" och "så länge du bor här är det vi som bestämmer" fick man höra till leda. Ville man annat än att flytta hemifrån då? En av mina kompisar hade städhjälp som kom varje måndag och jag kommer väl ihåg att hon inte ville gå hem efter skolan på just måndagarna för att städerskan kom då. JOBBIGT! Jag förundrades, kunde man göra så, leja bort tråkjobbet till någon annan? OCH i så fall varför gjorde inte alla det, t ex vi?! Jag tog upp ämnet hemma, men döm av min (icke)förvåning då förslaget inte direkt mottogs med ett muntert leende. Det var alldeles för dyrt och sådana borgeliga fasoner hade vi inte råd med, som skrivet, man städar bort sin egen skit efter sig. PUNKT SLUT! Jag köpte resonemanget, även om det sög. Vi var inga borgarbrackor, näerå, hemma hos oss läste vi DN och städade själva, käkade gröt till lunch på helgen, gillade Palme och röstade rött. Vi hade ingen anledning att vara blå på något sätt! 


Så vad hände då med mig? Jag kan berätta vad som hände med mig...Jag flyttade så småningom hemifrån min instängda lilla röda bubbla, som förvisso var rätt trevlig, och öppnade ögonen för att upptäcka en annan värld där utanför. Det var mycket jag inte kände till och jag var totalt indoktrinerad med de värderingar jag växt upp med. Inte konstigt alls, det är vi väl alla mer eller mindre. Men jag insåg att det finns många olika sätt att leva på och att vårt sätt inte var det enda. Jag hade haft väldigt lite kontakt med folk från andra stadsdelar bortsett från en liten period då jag umgicks med en hög trevliga Lidingömänniskor för att efter ett tag upptäcka att olika barn inte leka bäst. (Orkar inte gå in mer på det där med sociala mönster för det blir krångligt och får nog behandlas separat i ett annat inlägg). Trots att jag aldrig lyssnade på mina föräldrar, har aldrig gjort och gör det fortfarande inte, inser jag krasst att jag ändå levt som jag lärt. För även om jag gjort som jag velat och gör som jag vill ekar rösterna och förmaningarna från förr i mitt huvud än idag. Jag ignorerar det givetvis, men helt fri kan jag visst aldrig bli! Jag är medveten om när jag "bryter mot en regel", väl medveten! Ibland njuter jag barnsligt nog av det och ibland bara reflekterar jag över det lite snabbt. Men jag vet, det gör jag.

Idag ska vi pola...

Så självklart kändes det galet märkligt när jag höggravid efter två barn bestämde att vi skulle skaffa städhjälp. Jag skämdes och ville egentligen inte berätta om det för någon. MAN STÄDAR BORT SIN EGEN SKIT ekade det i mitt huvud, VI ÄR INGA BORGARE, snurr, snurr, snurr. Nä, det är möjligt men vi hade tre barn på tre år försvarade jag mig inför mig själv. Faktiskt så har vi det! Mina föräldrar hade bara två på fem år, och vad fan, jag gör väl vad jag vill för mina pengar? Vadå, jag röker eller snusar inte, dricker knappt (som ständigt gravid dessutom inte alls), jag köper inte takpannor eller värmepumpar till ett hus, nä, jag lägger kulorna på städhjälp och hör sen. Min kompis vars sambo kommer från Mexico kunde inte förstå att det var så laddat för mig för i Mexico tar alla som kan in någon som hjälper dem. Man har eller är städhjälp. Hm, men i alla fall så vidtog jag denna åtgärd för att underlätta för oss och se, nu kan jag fyra barn senare inte klara mig utan.

Hur levde vi innan M kom in i bilden och som en ängel som fixar och donar åt oss fyra timmar varje fredag? Idag minns jag för idag kan hon inte komma. Vi fixar det själva. Inga problem! Det är det verkligen inte, men det är fantastiskt när hon kommer och tanken med det hela var att köpa sig fri från städjobbet så att den tiden istället kan läggas på barnen. Med fyra barn i huset får man städa hela tiden ändå, tro mig, stökigt är det jämt men det är alltid rent tack vare M. Det eviga plockandet kommer man inte ifrån tråkigt nog, men det kan jag leva med.

Så vart vill jag komma? Ingenstans egentligen. Konstaterar bara hur det varit och hur det är. Jag förstår mina föräldrar, och jag förstår mig själv. Jag har fyra barn och väljer just nu att prioritera på detta sätt, de gjorde på den tiden det som de hade möjlighet till och det som de tyckte var rätt. Men visst kan jag le åt mig själv då jag som idag tycker att det känns lite jobbigt att M inte kan komma. Så vad gör jag? Bloggar om det hela. Döh, är jag knäpp eller som om jag skulle ha tid med det, ja har fasiken en lägenhet att städa och en hög tvätt att ta hand om!!!

So long på er och trevligt fredagsmys nu i höstrusket. Glöm inte att tända en massa mysiga ljus nu! Vi ska tända ljus i pumpan ikväll:-). OCH glöm heller inte att Peter Jöback gästar Idol ikväll. Mums;-), om man kan skriva så...