Så fungerar jag

Jag brukar kalla det för psykbryt, det där som så obarmhärtigt drabbar mig ibland. Förra veckan var det dags igen och jag flippade lite lätt och kände mig plötsligt så gränslöst trött! Flytt, renovering, fest, bråkiga och stökiga barn, lite sömn, det blev en härlig coctkail med en baksmälla som heter duga. Efter att C och B bråkat lite extra och eftermiddagen varit sådär uberjobbig som den bara kan vara fick jag till slut nog. Jag lyckades få till middagen, men när H kom hem orkade jag inte ens äta middag med mina nära och kära, jag gick och la mig på sängen, skulle mellanlanda där på väg till tvättmaskinen, men jag kom inte längre för allt bara brast. All återhållen frustration och trötthet vällde över mig och jag var plötsligt inte förmögen att ta mig upp. Somnade knall och fall mitt i snor och tårar och vaknade först flera timmar senare. Insåg att det var dags för mig att ta en liten paus á la light. Paus är något som egentligen inte existerar här, man måste haka på hela tiden men jag drog ner lite på tempot ändå.

Denna metod funkar ganska bra för mig, jag får mina små breakdowns ibland och då bara är det så. Jag gömmer mig en kväll, i klädkammare, sovrum eller dylikt för jag måste absolut få vara ifred, gråter ut så det skvalar känner mig svag och hjälplös. Jag sover en stund, vaknar och samlar på detta vis ny kraft. Det där jag har inom mig bara måste ut och när jag snutit mig, återigen lyft huvudet från kudden, känner jag ett jävlaranamma och så kommer jag igen. Egentligen har jag alltid varit sådan, jag ger sken av att ge upp, även inför mig själv, men inom mig vet jag att jag inte kan det. Jag ger mig inte, jag är en seg fighter och jag kan även vara rätt prestigefull, jag vill, jag kan, jag ska!!!

Och på detta vis var det även denna gång. Jag lyfte huvudet från kudden, tog ett djupt andetag, la in en högre växel, tokfixade med lägenheten för att komma i ännu bättre ordning, började planera helgens bankalas, styrde upp en ny matsedel, och tog tag i att flytta min blogg. Se! Skam den som ger sig, är man fyrbarnsmorsa så är man, det är bara att bita ihop och streta vidare för THE SHOW MUST GO ON, och det gör den kära vänner. Här kommer fortsättningen på Westwood Story i ny tappning och bakom tangentbordet hittar ni Solnas egen hotmama: MRS Westwood. Varmt välkomna till den nya bloggen som skrivs från Penthouse Pampas, Villa Graah! (Med nyupptäckt takläcka...för att åter få fötterna på jorden...)

Ett besök hos bästa D på Corinne & Friends och voilá: en snyggt uppklippt lugg. Känns bra och lite nytt i mamastripet som börjar hämta sig efter ååååår av amning.

Mina bråkstakar har slutit fred för stunden och förenas i detta kakbak:-)!

Fribasade dessa kakor och hoppades på det bästa! Kakmonstret Hasse har godkänt dem och de blev goda nog att servera på kalaset.