Problem: Jag är nog inte den enda som undrar varför jag över huvud taget bor kvar i det här landet som är så kallt, hopplöst och regnigt. Alla mina små fina planteringar på balkongen dog den helg i juni då det plötsligt var höst här i Solna. Irriterande och bittert. Sommaren är så kort, så kort och när det väl är sommar är det lik förbannat höst ändå! Halloj, vad är det? Tanken på att det åter vänder mot mörkare tider efter midsommar får mig nästan att börja gråta...här kan man bara inte bo! Längtan efter sommaren är så stark, just det där att man kan sätta på sig ett par sandaler och bara springa ut gör livet så mycket enklare! Så mycket roligare. Jag så troligt väderberoende och de dagar det är lågtryck blir jag själv låg och disträ. Är det åskväder får jag huvudvärk som ett brev på posten och känner mig allmänt groggy. Men så fort solen skiner igen är "alla mina problem" lösta och jag blir glad som en lärka. Dessutom blir min hy mycket finare när den får lite sol på sig och jag passar bra mycket bättre i min originalcolombianska färg än i min sverigegrågröna kulört ;-).
Slutsats: Här kan jag inte bo!
Lösning: Flytta härifrån till ett ställe där solen skiner och pepparn växer. Typ.
Verklighet: Jag börjar jag att planera för ett liv utomlands! Sol är alltså ett krav...min första tanke går till Spanien. Där skiner solen, där är det soft att leva och det är inom Europa vilket ändå förenklar saker och ting. Barnen kan lätt gå i skolan där och H kan väl hitta ett datajobb i princip vart som helst. PERFEKT! Men just det ja, i Spanien är det visst 50% arbetslöshet. Hm, kanske intes så bra ändå. Nä, Spanien går bort.
Frankrike då? Mmmmmmm, Nice eller Paris. Glassigt. Om vi flyttar till ett charmigt ställe på franska rivieran kan jag bli en av de där mammorna som får sitta i bilkö med nedvevad ruta på väg till dagis längs strandprommenaden, det måste vara bra mycket bättre än att streta iväg med dubbelvgnen i snömodd. På helgerna kan vi fika på mysiga caféer , bada havet och bara njuta av att bo i en glassig miljö. Skulle vi bo i Paris skulle jag genast se till att jag blev en upptagen fransyska som med raskande steg skyndade fram längs boulevarderna med en baguette under armen. Jag skulle hänga i de mysiga kvarteren och skaffa mig en fin, charmig lägenhet med utsikt över Eiffeltornet. Jag kan dock ingen franska, men det kan funka ändå. Ser jag något hinder?
Kanske till Dubai då? Där kan H också få ett datajobb och jag kan hänga runt som bäst. Där skulle jag skaffa barnflicka och bara åka taxi överallt. Jag skulle i princip kunna bosätta mig i en beauty shop och få naglar och alles fixade varje vecka. Satan vad fräsch jag skulle bli! Stränder finns det också så där skulle jag minsann lapa sol. Kanske att det skulle bli lite ensamt och kanske att jag inte skulle fixa kulturkrocken trots allt. Jag förutsätter visst en sådan...Eller kanske blir man inte uttråkad, blir man det kan man väl gå och shoppa lite guld?
Problem 2: En sak jag har tänkt på är att det kanske inte alltid är bättre där solen skiner. Sorry, men rätt ofta är det inte någon vidare struktur i "manana-länderna". Jag förstår dem, det räcker med att solen skiner här ett par dagar så blir jag förslappad och orkar inte ta mig för något vettigt. Då vill jag bara äta vattenmelon, läsa tidningar och ha det bra. Så, om solen alltid sken här skulle vi ha det som de har i Spanien och Grekland? Alltså inte så himla bra? Kanske skulle vi bli lata och tappa greppet, skjuta allt på morgondagen och slöa till oss:-)! Är det så att det inte funkar med ett strukturerat samhälle om man har för mycket sol? Vad hände med grekerna och romarriket? Inte mycket kvar av de takterna idag vad det verkar. I många andra soliga länder råder diktatur och krig.
Slutsats 2: Det verkar som att det inte går att få allt då. Eller hur var det nu med Frankrike? Fast orka flytta dit nu och börja ett nytt liv. Shit, vad jobbigt. Sol verkar likställt med en del trubbel. Jaha, ja, då är det väl lika bra att bo kvar i svennebananland där solen skiner alldeles för sällan. MEN när den väl skiner så kan det omöjligt vara soligare på andra ställen! Eller det skulle vara i Rio då kanske? Fast där är det mycket fattigdom och hög kriminalitet. Fast de har samban!!! Och stränderna!!! Men fattigdomen, nä. Jag får dansa samba här i westwood med eller utan sol och kanske är det alldeles, alldeles LAGOM!
RIO!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar