I varje film är det med flera svängiga låtar och jag kan liksom inte låta bli att skråla med eftersom jag har en förmåga att lära mig texter väldigt lätt. Texter fastnar i mitt huvud vare sig jag vill det eller inte, så har det alltid varit. Låten Kiera sjunger i början av filmen passade mitt humör perfekt idag så jag tog liksom i lite extra varpå mina söta små döttrar skriker "tyst, sluta sjung, vi hör inte" med gemensam stämma. Jag fattar ingenting. Tyckte att det väl är kul om vi alla sjunger med eller vadå?
Insåg i samma sekund jag sa det att jag lät som min egen mamma. Horror! Hon hade ju en fantastiskt irriterande vana att skråla med till tv:program och det var ju bara så hemskt. Alla i hela familjen brukade skrika att hon skulle hålla klaffen. Det lät illa, det störde och man hörde inte vad de på tv sjöng. Där satt jag nu idag omgiven av min lilla familj och kände mig i det närmaste förorättad. Jag får väl sjunga om jag vill i mitt eget hem. Eller? Försökte mig på några lägre toner en bit in i filmen med fick samma respons.
Kände hur det ryckte i mina glada sjungmuskler men lyckades ändå trumpet hålla klaffen. Hela situationen gav mig en tydlig försmak av "hopplös- morsa- fenomenet". Åhå, är det så det känns att va en pinsam megatönt!? Ok, jag greppar. På ett ungefär i alla fall.
Här kommer nu låten hur som helst och jag tänker återigen att hon väl inte alltid är så tokig den där Barbie. Fasen, hon kan ju själv! Hon är ingen mes, hennes budskap är bra på många sätt, även om hennes kropp ser aningen weardo ut. Dessutom är hon en jäkel på att fäktas med svärd och det med höga klackar på. Ja, se, denna dag är allt möjligt. Avslutningsvis lite text från den Barbie-låt Coco nynnade på idag:
"Det är en perfekt dag och inget kan gå fel"
Och tänk det var en perfekt dag idag, inget gick heller fel!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar