Jag har funderat...

Jag kan tycka att min arbetsbelastning är rätt hög, trots det finns det små stunder ibland då jag faktiskt kan blogga eller bläddra i ett glassigt magasin. Hur jag hinner med det vet jag inte riktigt, men ibland har jag väl helt enkelt lite tur:-)! Jag undrar hur det är för dem som har ännu fler barn likt alla de där tossiga annorlundafamiljerna. Jag har funderat lite över det hela och kan för mitt liv inte fatta hur de klarar av sin vardag.

 HUR ÄR DET MÖJLIGT!?

 Dessutom har jag noga noterat att det alltid är fest och glam i deras liv. Lantismorsorna bara ler och skrattar hela tiden och jag blir nästan aningen provocerad av det hela. Varför provocerar det mig? Enkelt, det får mig att känna mig som en baaaad mom to the bone eftersom jag inte alls har lika bra tålamod med fyra som de verkar ha med typ fjorton ungar. Jag är helt enkelt lite ond och kanske även lite avis på att de är så opretto. De hasar runt som bäst och bara njuter av livet. De verkar inte bry sig om ytligheter så som snygga kläder och utseende och annat trams som upptar mina tankar. De verkar heller aldrig bli stressade fast man själv får magsår bara av att se dem på tv i tjugo minuter. De bakar (OMG), åker till Ikea och hoppar sönder lite soffor, de snickrar ihop möblerna hemma tillsammans och hela tiden bara skrattar de. Alla barnen verkar glada och rosiga och livet bara leker.

 DET VILL SÄGA SÅ LÄNGE KAMERAN ÄR PÅ...

 Vad händer när kameran stängs av? Är det verkligen så himla tjo och tjim då också? Jag undrar och kommer aldrig någonsin att få veta svaret på min fråga. Irriterande. För i min lilla värld av blommor kan man bara inte lalla runt på det där viset och vara så go och gla och käck hela tiden. Någon gång måste väl de där mammorna också flippa. Seriöst, kan det vara på något annat sätt? Klart att de måste slita sitt hår emellanåt och bara stå och vråla på sin oregerliga skock ungar som löper amok. ELLER?

 Vidare undrar jag hur de ens kan ha råd att åka på en endaste utflykt och hur de kan ha så mycket god mat på bordet? Det måste liksom kosta skjortan. Korv på stan med en festis blir typ 1000 spänn för en familj! Har de råd eller betalar tv dem så att det ska bli lite roligare tv? Gör de inga småutflykter utan bara skuttar runt kring sitt eget kvarter är det ju inte vidare kul att kolla, det måste ju hända lite grejer också. Jag förundras och min cyniska lilla hjärna går på högvarv. Hur går det egentligen till? Hur mycket är fejk och regisserat?

 Hur skulle det vara om någon kom hit och filmade oss? Skulle vi också framstå som tjo och tjim-familjen? EH! Skulle jag vara den där tossiga lantismamman som bara gick runt och log och skrattade åt barnens alla tokigheter? Nä, jag skulle inte kunna lura någon, inte ens mig själv. Suck. Det skulle lysa igenom att jag är en hetsig och gapig liten latina som inta alltid har alla hästar i stallet. Folk skulle uppröras! Jag skulle inte kunna glädjas åt en mjölkmaskin som det bästa som hänt mig, jag vill ha Chanel, fast just nu allra mest en vågtång. Jag är ytlig och materialistisk, hua.

 Är de där mammorna lyckligare än vad jag är? Vet ej. Jag skulle uppriktigt vilja vara lite mer som dem. På ett sätt är de förebilder, de har kanske bättre än någon annan fattat vad livet går ut på. samtidigt vet jag att jag inte skulle fixa att leva på det vise. Skulle jag behöva glädjas såååå åt ett Ikeabesök och en mjölkmaskin skulle jag gråta. Ytlig eller inte, jag gillar mitt lilla liv som det är, förgyllt av ett och annat snobbigt lack ibland.

 Over and out, nu ska jag bläddra liiiiite i ett glassigt magasin innan de är dags för bingen. Sov gott.

Så här ser det ut när isla äter ägg. Det blir alltid en liten gul boll kvar!

Bilder från vår mysdag i solen. Till middag fixade Hassebasse en Ceasar-sallad. Ny matsedel kommer imorgon...