Jag har gått och blivit med liiiten tonåring, hon mäter typ en meter ovanför marken men är störig för 15 meter. Minst. Typ just like her mami. Jag undrar jämt hur hon kan ha blivit så och H fnyser alltid "titta i spegeln så har du svaret". Gillar inte H:s attityd och stil riktigt;-), hur kan han bara säga så och vad fan menar han? Jag menar hon är ju så liten, hur har hon kunnat bli störig så snabbt? Den lilla är snabb i truten, ett litet smart as, och fräck som få. Hon har nästan alltid svar på tal och är hal som en ål. Jag fattar ingenting! Envis är hon också och uttrycksfull, en riktig drama queen med känslorna utanpå. Numera är denna lill dam extremt snarstucken och tjurig också.
PRECIS SOM EN TRULIG TONÅRING!
Jag har inte läst på men hört att 6-åringar ska vara precis som små teens. HJÄLP! Vi har redan kraftmätningar där båda står med händerna i sidorna och ser förgrymmade ut. En liten och en, än så länge, ännu mindre. Så kommer det väl att vara sedan också enda skillnaden är att jag kommer att vara den som är ännu mindre. Haha! Där är vi väl om ett år eller två. Shit! Innan dess kommer vi att någon gång att vara lika långa, ojojo, det kommer se kul ut...
Hur som helst blir jag lite förvirrad när jag stirrar in i min lilla sessas sturska blick. Satan i gatan, hon är precis som jag född rebell! Hon gör alltid uppror, är omedgörlig och den där blicken gör mig galen!!! Läskigt, det är som att kolla in i mina egna ögon...hennes minspel är mitt eget och när vi står där och stirrar på varandra vet jag inte var jag börjar och var jag slutar någonstans. Ibland gör hon mig så arg att jag tappar talförmågan och det är inte många som lyckas med det vill jag lova! Hon reagerar enbart då jag hunnit bli mitt argaste jag och mitt argaste jag är inte sött. Att hon ens törs!!! Hon har för vana att inte lyssna och jag kan be henne snällt ca 100 gånger, jag kan tjata och muta men får ingen reaktion. Börjar vi snacka indraget lördagsgodis kan hon rycka till, hehe...
Samtidigt vill jag inte vara arg på denna truliga, missförstådda och otacksamma lilla dam. Det är inte lätt att vara äldst i en syskonskara och hon får ta rätt stort ansvar. De där sorgsna och uttrycksfulla rådjursögonen får mig på fall. Samtidigt som hon är så hopplös att jag känner hur håren bokstavligt talat blir grå på mitt skruvade lilla huvud är hon också så förståndig och noggrann. Klart det slår över ibland. Jag blir olycklig när hon känner sig missförstådd och jag känner igen mig i hennes frustration. Jag hör mina egna ord användas då hon läxar upp sina syskon efter bästa förmåga. Hon känner redan stort ansvar och kan ibland gå över lik för att upprätthålla lag och ordning, då är hon som en brutal polis mot småglinen.
Jag försöker att vara medveten om hennes situation och jag märker väl vilken dubbelnatur hon är: den totalt bångstyriga och hopplösa samt den ordningsamma och förståndiga. Allt ryms i hennes lilla kropp som är som ett enda känslopaket som just nu ofta känner sig orättvist behandlat hur och vad vi än gör. Vi är så lika och just därför blir känslorna så starka. Åh, Herre Gud hur ska det bli när hon blir tonåring på riktigt??? Vare nån som sa "små barn, små bekymmer"?
O Herre Gud, gör nåd med mig är en psalm av Matthæus Greiter (död 1552) utifrån Psaltaren 51, från 1525, med svensk översättning 1567 och en bearbetning ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar