tisdag 11 september 2012

Jag var en gång en hemmafru...

Älskar mitt nya läppstift! Och mitt nya lack!

Det var en gång en liten smurfig hemmafru som hette Ofelia. Hon bodde i ett penthouse i Westwood med sin kung och sina fyra små troll. Ofelia var en lycklig och utvilad hemmafru som älskade att muffla runt i hemmets trygga vrå. Hon gick aldrig upp före klockan åtta på morgonen och fick på så vis sin välbehövda skönhetssömn. Ofelia var också en hemma fru som trots fyra små telingar knappt hade puffar under ögonen. 

 Även om livet ibland tedde sig lite tufft log Ofelia nästan alltid ett glatt och härligt leende. Ja, visserligen svor hon på tok för mycket, men det hör inte denna saga till. Hon arbetade visserligen rätt hårt med att få livet att gå ihop, men hon jobbade i alla fall inte vilket var en härlig lyx som Ofelia uppskattade. 

 Hennes make, konung H, skötte för det mesta sina plikter och tog hyffsat väl hand om sin älskade hemmafru. Det var dock inte varje dag han kom ihåg att tala om för sin älskade skatt att hon var vacker och bäst och sexig och allt det där. MEN nästan varje dag. Glömde han det blev han strax påmind...

 Livet för den sköna hemmafrun rullade på alltjämt. Hon skötte hemmet och styrde det med järnhand. Hon var hård men rättvis. Flit belönades och slarv staffades milt. (Ja, en del svordomar förekom, men det talar vi tyst om). 

 Den lille prinsen tultade runt och var ständigt vid sin mammas sida. Lille guldlock som han kallades var en go liten boll som mantrade maaaamma. Han gjorde inte en fluga förnär den lille och hans mamma kunde aldrig få nog av att pussa på hans små gulliga tjockinder. 

 På eftermiddagarna hämtades de tre söta sessorna för lek i den kungliga Pampasparken. Där stökade de fyra glada barnen omkring i timmar innan det var dags att bege sig till penthouset för en härlig middag som deras mor tillredde åt dem. 

 På kvällarna bloggade den sköna hemmafrun om livets vedermödor medan hon sörplade på en kopp te. Ofta bläddrade hon i glassiga modetidningar och drömde om gränslös shopping. Hon brukade även måla naglarna då hon satt och dryftade livets gåtor med sin make kung H. Visserligen lyssnade han bara med en kvarts öra, men ändå, han gjorde nästan sken av att de konverserade. 

 Den utvilade hemmafrun tog hand om familjens blomster och balkongodlingar och hemmet var alltid städat och prydligt vilket skänkte hemmafrun inre frid och ro. Livet var näst intill perfekt för den halvmedelålders gamla lyxhustrun som alltid kallades Solnas sexigaste mamma av sin man. Ack, det var ljuva tider i Villa Graah. 

 Så kom den onde draken Jobb och rövade bort den fagra hemmafrun och kättjade henne vid en dator. Där lät han henne sitta dag ut och dag in, sju dagar i veckan till långt in på natten. Den förskräckta hemma frun bara skrev och skrev och skrev, men blev ändå aldrig färdig. Alla andra glada mammor fortsatte att fika och ha det bra, medan den fd hemmafrun satt ensam i sitt tornrum och jobbade. 

 Ibland lyckades Kung H slänga åt sin fd hemmafru lite lyxigt smink som hon snabbt förtärde. (Nästan är det så, jag äter läppstift). Dagarna gick i ett raskt tempo och den fd hemmafrun blev bara tröttare och tröttare till hon en dag nästan somnade stående när hon vek tvätt. (Igår). Livet hade aldrig varit mindre glamouröst. Till tröst började den fd hemmafrun att titta på svenska Hollywoodfraur och drömde sig bort till forna dar. 

 Den förr så sprudlande hemmafrun försmäktade sedan i arbetsrummet mörker och kvar fanns sedan bara en bilaga om utbildningar som aldrig publicerades...

Snipp snapp slut så var den sagan slut.

och så här såg hon ut. salig männskan.

Isla är gullig och delar med sig av sitt godis till lillbrollan som inte får äta godis! Suck, vad slapp man blivit. Fjärde ungen och reglerna har flugit ut genom fönstret. Vadå, godis är väl ok? Han är ju ändå 19 månader JU!

Vi matar de GRÄSLIGA gräsänderna. No more, de jäklarna bet både Coco och Isla. Kaos utbröt. Blanca blev tokskraj och den trevliga lilla familjestunden slutade med trauma. ALLA skrek och alla andra som passerade FETglodde på vår familj. NEJ, jag inbillar mig inte!

Söt som socker är hon i alla fall min lilla snorpa.

Rostade grönsaker i ugnen med valnötter och färsk timjan. Älskar höstkäk. 

Kolla, värsta skumma liksom. En kiwi i kiwin?

Geeeeeeeee mig dem till höger!!!!!!! Och kanske dem till vänster med...Älskar dessa kilklacksgympamackor. Kommer på en miljon anledningar till varför jag BEHÖVER dem. 

Efter denna måltid med världens godaste lammköttbullar med kanel och mandel somnade jag i kökssoffan. Andra gången denna vecka. Fan, was ist mit mir? Pressad potatis är ju lite kul...






2 kommentarer:

  1. Hahaha måste bara säga att jag ÄLSKAR din blogg! Du är så jävla ärlig, härlig och rolig! Läser ett antal bloggar men sparar alltid dina inlägg till sist då dom är roligast att läsa! Brukar berätta för min man om din blogg för att du inte försöker försköna något i ditt liv utan att du bara är brutalt ärlig,och jag får mig alltid ett gott skratt. Så tack! Och btw, beundrar dig för att du ens orkar stå på dina ben när du har så många bollar i luften! De kallar jag för super duper morsa! Kram på dig

    SvaraRadera
  2. Tack! Kul att du gillar bloggen:-)! Då blir jag extra glad!!!!!!!! Ibland skrattar jag nästan själv för jag kan inte alltid fatta hur det kunde bli så här jäkla galet...Det var bara jag och H förut och plötsligt blev det en hel cirkus. Men vi gör väl alla vad vi kan för att få ihop det. Ibland går det bättre, ibland mindre bra. Det bästa är nog bara att garva åt alltihopa. Vad annars kan man göra? ;-) Kram Ofelia

    SvaraRadera