Jävla bajsmorgon, men med en diarrégul guldkant

Det var tumult i morse. Värre än vanligt tror jag. Jag skulle lämna barnen och H skulle på kurs i stan. Han skulle ta hand om barnen och jag skulle städa i ordning innan städerskan kom. Anledningen till att jag inte gjorde det igår var att  jag jobbade till sent på natten. Vi blev senare och senare och plötsligt var klockan närmare halv åtta. Inte bra. Då ska vi vara på dagis enligt schemat. Jag och barnen traskade iväg i snigelfart, Coco bestämmer takten eftersom hon är liten och går, B cyklar och de andra två tomtarna sitter i vagnen. Jag insåg snabbt att de hade för lite kläder på sig. Gympamackor och jeansjacka. Toppen, det börjar fetblåsa. Jepp, det börjar regna också.

 Lämningen blir traumatisk. F skriker, I gråter och C vill inte släppa taget. Det börjar regna ännu mer. De har inga regnkläder på dagis, för dem är hemma. Jag och H blev osams och jag skickade arga sms till honom där på kursen och svor över att han är den som ju ska kolla vädret varje morgon. Miffo.

 Gav mig hur som helst ut på en joggingrunda och kände att det flöt på. Var så frustrerad. Stegen var mot all förmodan lätta idag och jag bara joggade på. Plötsligt utan att jag märkt det var jag i Sundbyberg vid en återvändsgränd. Hade jag inte hamnat där hade jag nog joggat fortfarande. Min energi var enorm idag och jag sket i att det regnade. Var faktiskt bara skönt! Jag joggade i en timme och det var precis vad jag behövde. Under rundan fick jag mess från förskolan att barnen hade för lite kläder på sig. Hade redan grymt dåligt samvete för det och messet gjorde inte saken bättre. En liten fördämning brast någonstans bakom mina ögon och plötsligt var det inte bara regnet som gjorde att jag var blöt i ansiktet. Jag kände mig usel och ännu argare på H som är så jävla seg.

 Väl hemma fick jag mail om att bilagan jag medverkat i kommit ut. Drog ner till ICA iklädd svettiga träningskläder och gummistövlar och började bläddra i den på plats. Ja, mitt namn är felstavat, MEN ändå. Shit. Är ändå stolt. För ett år sedan hade jag inte ens sökt till Poppius och nu är mitt namn i tryck. Ja, visserligen inget glassigt jobb kanske, men ändå. Det här hade jag aldrig trott! Min pappa hade i alla fall verkligen varit stolt över mig. Önskar han fått se det.

 Nåja, man är väl inte bättre än sin senaste text. Dags att slutföra projektet jag håller på med nu.

Trevlig regnig dag på er. Ikväll ska jag poppa massor med popcorn och bara mysa med  familjen. Åh, jag längtar!