Gårdagen går till historien som en av de värsta på länge, dvs säkert den värsta på typ en månad eller så. ALLT gick fel och lite till. Vaknade och hade ont i halsen och i öronen, kände mig trött och surig, kroppen värkte och jag hade ondare i ryggen än på flera dagar. Kunde knappt röra mig alls. Sängen invaderades av alla barn och jag höll på att ramla ur. Tog min kudde och drog till en annan säng istället i hopp om att få vara ifred. Icke. B och C följde troget med, jag somnade om som en sten i alla fall och vaknade av att B står på mina båda värkande ben med hela sin tyngd. Det kändes nerifrån tårna och upp in nacken och jag blev skogstokig. Det var givetvis inte med flit, men inte var det skönt heller. Jag fick ett litet psykbryt och somnade om tröttare än någonsin förr.
Blev väckt vid nio, H fixade med frukosten. Jag hade planer för middagen på kvällen och satte igång med förberedelserna med det samma. Mina glöggbollar blev gryniga och jag fick langa över 1/2 kg choklad. Irriterande. B var ledsen för att jag skrek på henne då hon stod på mig i sängen, alla andra bråkade och vrålade om allt och inget. Jag kände mig fortfarande risig och hade dessutom huvudvärk och rätt var det var blev det lite för mycket och jag fick psykbryt modell värre. Jag och H blev givetvis FETT osams och sedan var cirkusen på hjul igen.
Hade lust att tvinga på hela familjen tvångströjor, binda fast dem i var sin stol medan jag själv snabbt som attan skulle ha slängt ihop lite badkläder och sommarklänningar för att kapa ett plan och dra låååååååååååååångt härifrån.
Ingenting förbättrades under dagen, alla var i luven på varandra och hade Norén (ursäkta min okunskap, lever han?) satt sin fot här hade han typ kunnat köra "copy&paste" och manuset till en ny sjuk pjäs med repliker och allt varit serverad. Misären nådde liksom inga gränser. Tårar strömmade och blod flöt (inte bokstavligt, men det lät bra). Insåg vad lite sömn och stress kan göra med en familj. Jag och H stod båda hålögda och bara gapade på varandra. Igår hatade jag honom på fullaste allvar och nästan alla andra med. Allt som kom från min mun var elakt och till slut beslöt jag mig för att vara tyst istället. Jag tog ett steg tillbaka och barnen fick prata med sin perfekte pappa istället.
Jag satte min tilltro till att lite vin till middagen skulle göra oss frynkliga och trevliga och jag tror att det hjälpte. Jag hade fixat Monikas varma brietårta med nöttäcke och kryddnötter samt rosa glögg.H hade fixat lamm, klyftpotatis och sås. Jag ordnade med sallad och frans dressing med massor av dijonsenap. Till efterätt hade H fyllt citroner med hemgjord citronglass och jag hade fått till mina glöggtryfflar. Jej! Bra jobbat. Synd bara att F skrek heeeeeele middagen och var asgrinig så jag hann tyvärr aldrig känna hur maten smakade, men jag hoppas att den blev god.
F somnade till slut, alla andra barn hade konsert i Blancas rum dit vi blev inbjudna och till slut blev allt riktigt bra. Vin och trevligt sällskap gör alltså susen.
Idag köpte vi två granar. En i plast till Isla, har lovat henne det i flera veckor, och en riktig gran. Den riktiga luktar så gott och står grön och grann i v-rummet som sig bör. Givetvis inhandlades den vid Vasaparken!!!! Viktigt. Imorgon blir det sjukan och lungkapacitetstester med F och sedan jobb. Ser inte ram emot det. PÅ fredag ska C till örondoktorn igen.
Om jag bara kunde pausa tiden så hade jag gärna gjort det. Vilken jävla höst. Fy, fan. Fy, fan. Är helt slut. Trodde på fullaste allvar att jag tappat mitt "förstånd" igår. Kände mig knäpp, ond och hemsk. Desperat. Ville bara kasta saker och gråta. Och sova. Längtar till efter jul, orkar inte med julafton alls. Vill inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar