Jo, jag tackar jag! Den gode H har idag återigen förklarat sin livsfilosofi för mig. Jag gillar den skarpt och inser genast att jag aldrig kommer att bli så god som han. På ett sätt är det lite sorgligt och på ett sätt accepterar jag glatt att jag helt enkelt är en sämre människa. Nästan med ett litet syndigt leende.
H har helt enkelt kommit längre i sin utveckling, på detta plan i alla fall vill säga. Han har ju fortfarande en manshjärna, det går inte att bortse från det...Han har inte önskat sig något i julklapp detta år och jag vet att han verkligen menar det. Jag har alltså inte köpt någon julklapp till honom vilket känns helskumt. H fyller år i början av februari och har istället beslutat sig för att dra till London till sin polare. Ensam alltså, ohne mich. Han vill inte shoppa i London utan enbart umgås med sin vän. Det är helt omöjligt eftersom jag kommer att skicka med en shoppinglista, men den kan han snabbt avverka...lite Boots och Victoria´s secret typ bara...
H har kommit ifrån det stadiet i sitt liv då han brydde sig om materiella ting. Superfint och allt det där. Dalai Lama lixom. Visst finns det saker han vill ha, men han känner att han lika gärna kan låta bli. Han har insett att livet går ut på andra saker till skillnad mot när han var yngre. Läs även: till skillnad mot ...MIG. Det enda som spelar någon roll är att man har hälsan och får umgås med folk som man gillar resonerar H. Punkt och slut.
Jag håller med honom till 100%, MEN när jag umgås med nära och kära gör jag det gärna med läppglans på och målade naglar i Chanels senaste färg. Kan inte hjälpa det. Jag behöver inte heller längre tokshoppa (fast det händer så klart), är också rätt nöjd egentligen även om jag liksom H kan komma på en miljon saker jag vill ha om jag tänker efter. Fast egentligen kan jag lika gärna låta bli. Jag har allt jag behöver och mer därtill. Problemet är bara att det inte riktigt funkar i praktiken för mig. Jag kan titta på skor utan att köpa dem, men inte alltid hela tiden...osv. Jag vet att jag inte blir lyckligare med dem utan max lite snyggare om ens det. Men ändå. Ibland vill jag bara ha dem!
Ja, så kanske har H kommit längre även om jag mest också uppskattar umgänget. Jag skulle inte klara av en jul utan en endaste julklapp. Jag erkänner det, jag skulle först bli lite ledsen, sedan jätteledsen och sist skitförbannad;-). Jag frågade ju ändå H om det verkligen inte var något alls han ville ha. Inget alls?
Svaret löd: "Jag vill bara ha dig och din kropp". Ja, det går kanske att ordna, och det är inte så bara det. Men, det om något kan bli ett riktigt dyrt umgänge!!!! Smakar det så kostar det ALLTID! Jag tror att det var den där Ofelia som sa det...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar