När trollmor lagt de 4 små trollen..då kommer tårarna

Hamnade framför tv:n idag för ovanlighetens skull. H är på fest på Grand med jobbet och jag har haft solokväll med barnen. Somnade givetvis när jag la F och kände mig lite taskig mot I eftersom jag lovat att strax komma tillbaka till hennes säng för att mysa med henne då jag la henne, vilket jag visste att jag inte skulle hinna innan hon somnade:-(. Revaxörade även storsessorna som återigen skrek sig till sömns, suck. De är så deamtiska! Nu har jag visst lovat dem pressi och fika när de spolat öronen hos doktorn. Blir själv typ döv att fixa med deras öron som de gapar. Haha, jag borde också få en pressi för besväret!

  Blev utskriven av naprapaten idag med en liten lista på tråkövningar som jag måste göra. Börjar med att skolka ikväll, imorgon tar jag tag i det igen. Hann med en snabblunch i stan på NK idag med min kompis E som precis hade lunch då jag var klar hos naprapaten. Efter lunchen shoppade jag en klänning till Isla som hon ska få på lördag då hon fyller år och sedan åkte jag hem och jobbade lite och förberedda middagen innan jag hämtade trollen. Snacka om att det tar hundra år att klä på alla kläderna. OMG. Fick hjälp idag av fröknarna. Jag börjar alltid hämtningen med att ta av mig alla ytterkläderna själv för annars hinner jag svettas hjäl innan vi är klara! Kvällen funkad ebra. Vi dansade till gangnam style och byggde duplo. Nu ska jag snart sova, igen, men jag måste landa en stund efter att ha tittat på programet där några "kändisar" är i Ghana med SOS Barnbyar och hjälper till.

  Gud, mina tårar har bara strömmat och jag vill bara ta med alla barn hem hit och pyssla om dem. Tänker nu på alla föräldralösa och sjuka barn i världen, så utsatta de är. Tänker på mina egna barn som sött ligger och sussar i sina varma sköna sängar med rena lakan. Tänker på mig själv som snart också kommer att drömma skönt i en varm säng. Tänker på flyktingbarnen jag såg på tv i morse som sitter i trasiga sommarkläder och fryser då vintern är på väg. Tänker på julhandeln i Stockholm och glassiga skyltfönster med najsa saker som typ ingen behöver. "Golden jungle", fnys egentligen.

  I relation till allt som händer i världen är det egentligen få saker som spelar någon roll. Väldigt få, förutom kärleken och hälsan. Så många gånger som jag känt sig maktlös över situationen i världen och jag undrar alltid vad man ska göra som privatperson och liten lus på jordklotet. Jag har haft fadderbarn, skänker pengar till UNICEF varje månad, har just skrivit på papper att även köra autogiro till Läkare utan gränser (ska bara posta det nu) och det är väl bättre än inget, men fy så futtigt. Så otroligt futtigt.

  Önskar verkligen att jag hade möjlighet att jobba som volontär så att jag på något vis skulle göra något viktigt och vettigt här i världen. Visst, det är bara att sätta igång, men ändå anser jag mig inte ha tid eller ork. Tycker jag jobbar rätt hårt, men jämfört med så många i världen bara glassar jag på i min bubbla i Westwood. Vi har allt, tak över huvudet, mat, tvättmaskin hemma alla möjliga faciliteter och ändå har jag mage att klaga titt som tätt över att jag har mycket att göra och hej och hå. Nä, fy!

  Jag och B brukar "prata om barnen som har ingenting" för det ämnet kommer upp då och då när jag vill belysa för mina telingar att de har det förbannat jävla bra. Typ "tänk på barnen i Afrika" som man jämt fick höra som liten, men vi pratar om det en hel del och jag förklarar för henne så gott jag kan att det faktiskt finns dem som lever rätt annorlunda liv mot vad vi gör. Jag tycker inte att det är fel att medvetandegöra barn på ett snällt sätt eller vad man nu ska kalla det.

  Nästa tisdag kommer jag också att hamna framför tv:n och det känns som att det åter är dags att bli fadder. Så futtigt, men ändå kanske något...för någon...