Westwood Story: Zzzznarkolepsi

Att vara trött denna årstid är knappast unikt. Jag har ju alltid haft mina sovissues och nu är det precis så illa som det alltid är vintertid. Jag kommer inte upp på morgonen och somnar som en gammal gubbe efter maten. H är så less på mig just nu eftersom han alltid får dra upp mig och själv snittar på under 6 timmars sömn per natt.

Jag försöker innerligt att bli bättre, men det är så svårt!!! Så omöjligt svårt. Har alltid tillhört den extremt morgontrötta typen och det är så himla värdelöst. Kan liksom inte prata före åtta på morgonen. Min hjärna vaknar typ först vid nio. Någon som vill anställa mig? Jag har ju alltid haft förmågan att somna på alla möjliga konstiga ställen och knäppast var det nog när jag somnade i tandläkarstolen tre gånger på raken. Tandläkaren höll på att bli galen på mig. Tiden var också åtta på morgonen, illa vald tid alltså. Jag somnar alltid i bilar, på tunnelbanor och tåg, på föreläsningar med pennan i handen skrivandes. Hur många anteckningar har jag inte från universitetstiden som bara slutar med ett låååångt streck? Jag har somnat vid skrivbordet på jobbet och som gravid även i infodisken mitt på dagen. Har även somnat mitt i möten även då vi bara var två i mötesrummet. Det är otroligt irriterande för mig, tro mig. Och nu även irriterande för H.

Jag trodde länge att det var ytterligare fel på mig, men så hamnade jag en dag hos en läkare på MVC som så fint förklarade det hela för mig. Jag har väldigt lågt blodtryck, vilket han även själv hade, och vi som har lågt blodtryck på detta sätt somnar lätt när vi går ner i viloläge. Jag blev helt lyrisk, för jag har ju själv noterat att jag inte kan vila. Antingen är jag vaken på full speed, eller så sover jag som en sten, mellanlägen existerar inte.

Det här var inte konstigt alls enligt läkaren, i hans släkt fanns det många av vår sort och de var alla likadana. De med väldigt lågt blodtryck tenderar att leva länge, (se upp ungar! mohaha) och hans gamla släktingar åkte typ skidor vid 85. OMG. I vaket läge sysselsätter jag mig men så fort jag sätter mig sjunker pulsen och det i kombo med lågt blodtryck gör att jag lätt somnar.

Inte mycket att göra åt. När jag blir trött, blir allt först dimmigt, jag får svårt att hålla ögonen öppna. Jag börjar typ prata i sömnen och kan hålla igång konversationer, men jag har ingen aning om vad jag pratar om alls. Ibland kan jag låta pigg på rösten, fejk, och att jag även sover med öppna ögon ibland gör inte saken bättre. Haha, tog ett tag innan H fattade det! Läskigt tyckte han, hehe.

Förr om åren ägnade jag mycket tid åt sovandets ädla konst och i grunden älskar jag att sova. Kunde sova i soffan under en mysig filt en hel dag. Kunde gå upp vid tolv för att äta och sedan gå och lägga mig igen. Mmmm, ljuva minnen. Åt dem ska man visst binda vackra kransar.