Ior

Idag har jag varit duktigt irriterad på min klan, inte prinsen och Isla eller Blanca heller så mycket egentligen när jag tänker efter. Den som toktriggat mig är coco, alias Ior. Surare unge får man leta efter! Jag vet inte vad det är med henne men hon är PRECIS så som hon alltid var förut då hon var stört omöjlig. Jag blir så less, såååååå  less. Coco är expert på att vägra, hon vägrar det mesta just nu och säger man till henne eller ens tittar på henne bryter hon ihop och börjar storgråta. Hon är envis som synden och allt man får ur henne är ett snörpigt litet "näpp".

 Hon ska inte äta mat med oss andra utan bara krångla middagen igenom, det nya är att ligga på golvet i vårt sovrum och gnöla, hon vägrar att gå från dagis med förevändningen att hon inte kan gå. Idag ballade allting ur, jag blev sur och superarg jag med för till slut kände jag att jag bara inte orkade med hennes surerier. Coco vägrade alltså att gå och jag gick, efter ett tag när hon märkte att ingen orkade mesa med henne tog hon några steg och hela tiden mantrade hon: "jag kan inte gå" i olika tonlägen. Jag försökte att locka henne, fråga vad och hur hon kände etc, men inget hjälpte. Till slut gav jag upp för alla andra ville till parken och leka. Vi hade med oss såpbubblor så Isla och Blanca var taggade.

 Efter mycket ståhej kom vi slutligen till parken  och Coco var som ett enda skrikande bylte. Genast drog vi all uppmärksamhet på oss, in a bad way, och jag kände hur alla andra vuxna i parken stirrade på oss. OCH det är inte bara som jag tror, det var så! Inte kul naturligtvis, men numera är jag så luttrad att jag (knappt) bryr mig om vad andra tycker och tänker. Kan mycket väl tänka mig att de andra tycker att jag är en hemsk morsa men om de hade haft Coco 24seven hade de också flippat lite då och då. jag fick ett utbrott på henne och det gjorde saken bara värre. Jag vet att man inte kan bli arg på Coco för det fungerar inte alls. Tvärt om är det som att hälla bensin på elden. Irriterande. Det enda som händer är att Coco tjuter ännu högre och drar på sig sympatier från omgivningen (misstänker jag). Inte mina och Blancas dock och för att vår familj skulle framså som ännu mer miffo går Blanca fram och sparkar på Coco som ligger på isen och tjuter. Vill man försvinna eller?

 Jo, i vår familj brukar vi nämligen skrika och sparka på varandra! Egentligen höll jag nästan på att börja skratta för det var sådan misär. Så pinsamt och ändå så I dont´t give a shit. Ja, vad ska man göra?
När Coco äntligen lugnat sig känner jag att jag bara vill gå hem, det vill inte Blanca och så lämnar vi parken skrikandes. SUCK! Snart har vi väl gjort oss kända även för nästa generations parkförädrar :-(.

 Hade nästan lyckats förtränga Cocos knepighet. Hon har knappt varit på det här sättet på nästan ett år. Ville så gärna tro att det var något hon vuxit ifrån, men icke. Börjar bli orolig för att detta inte är en fas utan ett personlighetsdrag. HJÄLP! Ja, tiden får utvisa hur det blir, vi kämpar på och försöker att i samråd med pedagogerna på dagis vara så bra som vi bara kan och orkar. Men man kan inte göra och bete sig hur som helst i en familj där det är så många barn...så är det faktiskt bara.

Men ack så go och söt också.

Men som tur är är Coco också den gosigaste myspelle som finns och hon är alltid min lilla Coco:-)! På gott och gott!!!

(Lyssnar just nu på Lucky Dubes sång "Slave", jag förstår ju att det inte är mig och H han sjunger om, men låten tilltalar mig ändå ;-).