söndag 26 augusti 2012

Åssa va kärringen nöjd, temporärt...

Så där ja! Nu gör han rätt för sig det lille livet.
 Idag bråkade jag med H. Det hela handlade om hallen. Dagsishallen som jag hatar. Var eviga dag snubblar jag över en driljon skor och jag svär och blir fett irriterad. Vagnen ska ut och då måste alla skor flyttas undan. Är det H:s skor som är ivägen och jag är på dåligt humör kör jag helt sonika över dem och känner att han fan får skylla sig själv som inte plockar undan efter sig. Hade han gjort det med mina skor hade jag givetvis snittat honom ( alt gett honom en colombiansk slips, och då snackar vi ingen i siden!), men det behövs sällan då jag alltid städar undan efter mig.

 Det här med hallen har jag gruffat över sedan vi flyttade hit, men inget har hänt. Eftersom problemet inte direkt rör H har han heller inte varit intresserad av att hjälpa mig. Jag får höra saker som att "skaffa dig ett liv", "sluta gnäll" etc och det är uppenbart att han inte tagit mitt problem på allvar. Min rygg däremot tar problemet på allvar eftersom jag har konstant ont och gärna undviker "plockarpositioner" av alla slag.

 Idag efter frukost bröt helvetet lös...jag har ju gjort min lista över saker som ska fixas och när inget händer blir jag tokig! H driver inte direkt några projekt och krånglar mest som en jädra tonåring så fort jag nämner att vi skulle behöva fixa det ena eller det andra. Det är som om allt bara gynnade mig, jag fattar inte inställningen. Jag förstår honom till viss del, för han är trött och behöver vila, men vila får man ändå aldrig göra här så då kan vi lika gärna åtgärda saker som sedan underlättar vardagen anser jag.

 Enligt H behöver jag inte ha så många par skor framme samtidigt, men det behöver jag visst det. Annars kommer jag ju inte ihåg vilka skor jag har och ska de alltid ligga under sängen kommer jag inte att använda dem. Nu är det så att jag älskar skor och har man två hallar får man väl helt enkelt se till att de får plats. Hur svårt kan det vara? Alla är ändå inte framme just nu ändå.

 H ser alltid problemen med ALLT. ALLT, ALLTID! Det är jobbigt att gå upp på vinden för att hämta konsollerna, för det är för stökigt där uppe etc. (Vindsstädning står för övrigt med på min lista över saker som ska fixas!) Han måste plocka fram borren och skyller på att man enligt vår förening inte får borra på söndagarna. Jag bryr mig inte, stäm mig, men behöver jag borra fyra hål i väggen en söndag så gör jag (Hans) det. Uppfattat? Allt är jobbigt och jag är dum, det är kontentan.

 Allt till projektet fanns hemma och det skulle inte kosta mer än tid. Efter hårda ord, litet slagsmål och några dörrsmällningar masade sig karlsloken ut i hallen och satte igång...Nu kan man väl tycka att jag kan fixa det där själv, men se det kan jag inte för jag är ingen handyman och vi har feta betongväggar här. Borra är och förblir karlgöra. Jag gör annat som jag är bättre på och dessutom är det väl knappast meningen att jag ska göra allt. Eller?

Så mycket kostade det inte på tycker jag, men resultatet blev strålande. Det var värt Hasses slit anser jag. Vackert är det inte, men det är lixom av underordnad betydelse i detta fall.  Nu ska jag inte behöva snubbla mer!

 Nu har H åkt till Kista med girlsen, Feffe sover och jag ska snart fortsätta jobba. H och jag har slutit fred. Hallen är klar och jag är så nöjd. Temporärt i alla fall.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar