Pratade lim med en kompis igår, inga snifftips utan tvåkomponentslim. Sådant hade mina föräldrar alltid hemma, behövdes antagligen med mig i huset, men seriöst köpte man någonsin lim som singel? Jag har inget minne av att jag limmat saker sedan lekistiden! När köpte jag en tub lim senast? Alltså innan barnen kom. Nu köps här en tub lim i parti och minut. Jag har sedan B fyllde två alltid minst en tub hemma och limmar grejer gör jag hela tiden. Jag har alltid en liten hög med saker som ska limmas och fixas.
Nu senast hade kylskåpsmagneten Bruce Lee förlorat båda benen, en liten londonhund tappat huvudet, ett fat har gått i tu och en hög pärlor tappat sina metallhöljen. På hyllan i arbetsrummet ligger numera Ofelias lilla limverkstad. Från min skrivplats ser jag nu att även svampbobklockans ben ligger där solo och ser aningen ensamma ut. Självaste Svampbob är någon annastans. Gud vet var, möjligtvis...
Tejp är det numera också strykande åtgång på. B tejpar grejer hit och dit och jag lagar böcker i det oändliga. Feffe älskar att riva ut sidor den odågan så det är näst intill ett halvtidsjobb. Den dagen jag själv behöver en liten tejpsnutt är tejpen alltid slut! Samma sak där, hur mycket tejpade jag förr om åren. Typ aldrig.
I övrigt förväntas vi föräldrar att fixa det mesta! Isla har brutit av Skippers ben, mamma fixa. Cockie har haft av två Barbiehuvuden, pappa fixa. Någon har haft av Lee Changs ben, fixa. Fixa hit och fixa dit!!! Jag har blott en fråga:
Vem ska sätta fast mitt huvud när jag tappar det stup i kvarten?
Funkar Karlssons klister tro? Eller är det kanske lika bra att köra på en tvåkomponentare och så några varv tejp på det, om inte tejpen är slut vill säga...
Hej på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar