Westwood Story: Jag ändrar deras öde...

Liten F och snutte på nya avdelningen.

Idag var det alltså dags för de små att börja på sin nya förskola. Jag har känt mig så grym som ryckt upp dem från det förra dagiset, små blommor som dinglar med rötterna i luften ovan jord. Har intalat mig själv att de kommer att tacka mig senare för att de fått lära sig ett nytt språk så bra och med det har jag försökt att trösta mig.

De stormtrivdes på sitt förra dagis och jag har varit så otroligt nöjd med deras tid där. Pedagogerna har varit heeeelt fantastiska och vilket jobb de gjort sen! Mina barn har varit i trygga händer och jag har känt mig lugn. Så nu detta! Jag var också nervös inför idag. Enligt H blev jag precis så som jag blir när jag ska resa bort, dvs stressad och otrevlig. Han överdriver, men lite stressad var jag ju. Hur skulle mina älsklingar reagera? Skulle de känna sig vilsna och rädda, skulle de nya pedagogerna ta dem till sitt hjärta som de förra gjort? Åhå! Klart att jag led!

Blanca var inskolad på två timmar förra veckan och Coco fick ca 1 1/2 timme på sig idag ute på gården. Stackars mina små! Vi kunde ju inte vara på tre avdelningar samtidigt och efter lite lek på gården fick hon följa med sina nya pedagoger in på avdelningen och där fick hon klara sig själv. Jag tog hand om Feffe och H försvann in på Islas avdelning. Fernandito var lite ledsen, men när han fått äpple och riskaka tinade han genast upp. Min son gillar att äta:-)! Med Isla var det värre, hon älskade sin förra avdelning och skrek och grät så att det gjorde ont i hjärtat. Hon ville att jag skulle komma så jag och H bytte plats.

Den lilla pappagrisen Isla ville plötsligt i nöden ha sin mami! Erkänner att jag njöt lite över att vara den hon ville hålla i handen då det blåste hårt!!! Efter hulkande fick jag in henne på självaste avdelningen och slutligen efter starkt motstånd lugnade hon ner sig. Hon blev stressad och orolig då hon inte längre fick leka med Coco på gården. Lilla skruttan :-(. Ferdinand å sin sida var glad och nöjd och röjde på inne på sin avdelning och körde glatt över fötterna på alla som kom i vägen för hans vagn, Haha. han är så vild den där lille shommen.

Överallt pratar alla spanska och vi försöker att haka på så gott vi kan. Lite fattar vi i alla fall, så det är väl bara att köra på och svara på spanska när vi kan. Hela förskolan känns internationell och jag gillar det verkligen. Tänkte så att detta val som jag och H gjort kanske kommer att ändra en hel del i deras liv. Kanske gör de i framtiden annorlunda val mot vad de gjort om de inte lärt sig spanska. Sliding doors...Känns konstigt att tänka på att alla de små valen vi dagligen gör formar våra liv. Små futtiga val och stora viktiga, alla kommer de att summera vårt liv i slutändan, slutänden. Hur heter det? Skit samma. Ändan? Nä? Äh.

Jag är så stolt över B och C samtidigt som jag känner dåligt samvete över deras blixtsnabba inskolning. När H hämtade liten Cookie idag sa hon " det gick bra för mig". Och ja, det gick bra för liten modig Cookie. Givetvis börjar jag gråta när jag skriver detta. I en större syskonskara härdas man, det går inte annat. Vilka små troopers de är. Jag är verkligen så stolt över mina fina små och om några månader kan jag säga det till dem på både svenska och spanska!!!