Westwood Story: Bree Van de Camp, Monica i vänner? Nä, bara Mrs Westwood i farten...

Laleh är ju i ropet som bäst och jag har noterat att hon ofta har en tofs lite på snedden. Har själv inte haft det sedan 80-talet, men det är faktiskt rätt fint och idag har jag alltså gettt mig på att testa det nygamla fenomenet. Jag gillart. På bilden är den dock lite stripig efter x antal timmar i köket.

Hela helgen gick jag runt och var på skumt humör av ett odefinierbart slag. Jag blir loj och melankolisk mellan varven och då också ganska oföretagsam. Turligt nog rann detta irriterande humör av mig idag. Jag städade och fixade lite på dagen och lekte med Feffelito samt snattrade i telefon med min fina vän Em. Efter dagis blev det lite lek hemma hos oss och det var roligt och rörigt. Rörigt av den anledningen att min älskade lilla B var på sitt jobbohumör som gör mig heeelt tokig. Hon babblar i ett och har även börjat att härma mig och det spelar ingen roll att jag blir toksur för hon ger sig inte. Allt jag säger upprepar hon som en pappegoja med den mest retfulla lilla röst och det kan ju vara lite småkul en tre-fyra meningar sådär men sedan blir det himla irriterande! H kom hem och vi värmde på mat som H gjort igår och hela middagen var en enda cirkus och jag ville bara fly fältet. ALLA fyra dårarna satt och skrek och det ringde i mina öron, hörde knappt ens vad jag tänkte. OMÖJLIGT! Hade någon sett detta på film vet jag inte vad man hade tänkt om oss. Ojojo. B ville rita och var arg över att hon inte fick göra det fast vi just skulle äta, I var tokilsken över att hon inte fick kolla på Gummy bear på datorn, C var rädd och tjöt i högan sky för att hon inte ville kolla på den dumma gröna björnen och F skrek för att han var hungrig. Den enda som blev förlåten var F.

Middagen var hemsk, men efter ett tag lugnade mobben ner sig och jag beslutade mig för att fly in i köket för att baka. Vi har kalas på söndag och idag insåg vi att vi bjudit 26 pers och vi har förberett nada. TYPISKT MIG! "Näerå, det blir litet och opretto, kom ni bara det är kul". OCH det ÄR kul, men man måste ju bjú på nåe. Nu har jag bakat minichokladmuffins som ska bli cupcakes på söndag med chokladkräm smaksatt med apelsin, det blev även polkacookies, mozartkulor med mörk choklad och ett gäng med vit choklad och nu håller jag på med mintkyssar. Nya recept, förutom Mozartkulorna och jag är helt exalterad. Jag har bakat bort min totala frustration och bara njuter av att få fixa i köket IFRED!!!!!!

Se där, polkacookies.

Så ja, lite mozartkugeln. Inte perfekt runda med chokladen, men vafan då.

Hm, hur ska detta kunna bli mintkyssar?

Så nu svalnar kyssarna, kanske inte de vackraste och det grämer mig lite, men nåja det är första gången ju så det får gå. Hade kanske i liiite för mycket pepparmynta eftersom jag tappade räkningen på dropparna men vi får se vad de går för när de stelnat. Har alltid velat testa att göra dessa, men det har av okänd anledning inte blivit av förrän nu då jag skaffat 4 ungar. Oxå tyyypiskt mig, ja, alltihopa! Hur som helst är det mest typiska att klockan nu är 23:23 och jag är i gasen som den obotliga nattuggla jag är. Kan inte hjälpa det, sådan har jag alltid varit. Är naturligtvis inget stort fan av tidiga mornar och imorgon kommer jag med all största sannolikhet att vara asmegatrött. Men det är morgondagens bekymmer det, som kommer ikapp mig om sisådär sju timmar...

Inte de vackraste kyssarna för de spar jag naturligtvis åt min underbara man:-)!

Jorå, det får gå!

Skit samma, nu ska jag fika med Hassebasse som cirkulerat runt mina polkacookies ett tag. För minns gott folk att vägen till mannens hjärta går via magen! Sov gott alla där ute...(fick just lite strothetsvansinne över min egen förträfflighet) ;-)