Den PERFEKTA granen

En av de bästa scenerna i favvojulfilmen.

Idag hasplade H ur sig att han avskyr att köpa gran med mig. Hade ingen aning om att det var sååå hemskt, nog för att jag är väldigt petig i min gransmak men jag är knappast hopplös, vi köper ju en gran varje år! Sant är dock att inte vilken gran som helst får bo hemma hos oss! Förra årets graninköp har redan gått till familjehistorien och det lilla äventyret lär vi sällan glömma, men nu i efterhand var det ändå ganska dråpligt. Vi åkte i till det vanliga stället vid Statoilmacken för att till min fasa upptäcka att han bara hade smågranar, och det duger inte för mig. En gran skall vara så pass lång att stjärnan snuddar vid taket och den måste ha tillräckligt många grenar så att mitt ton granpynt får plats vilket är en liten utmaning. (Min mamma har alltid  också bara köpt granar som snuddar taket och har 3.40 i takhöjd så hemma på min garta i stan hade vi verkligen ett TRÄD!). Förra året var jag så höggravid som man bara kan bli och jag kunde knappt gå, men det hindrade mig givetvis inte från att ta upp jakten på den perfekta granen. Vi stuvade in hela gänget i bussen  som då var sprillans ny och gav oss ut på granjakt. Vi åkte först runt i Solna, men utan resultat. Bara små fjamsgranar.

Sötare än socker!!!

Nope, här fanns inte vår gran:-(

Värsta bästa, fina dessutom handgjorda julgransfoten. Enkelt att vattna granen.

Lite pynt.

Älskade finkolor som bara mama får hänga upp!

Det dög icke, så vi begav oss in till stan, närmare bestämt till Vasaparken där då min familj ALLTID köpt granarna sedan urminnes tider. Givetvis hittade vi en underbart fin gran och slog till direkt. Det var minus 23 grader denna dag och vi höll på att frysa arslet av oss hela bunten. H bar Isla på armen och jag drog B och C i en medhavd pulka då vi släpade oss fram för att välja ut den perfekta granen. När allt var betalat och klart klargjordes att det inte fanns något nät att linda in granen i. En liiiiten miss!!! H gjorde sitt bästa för att trycka in granen i bussen och svordomarna började att hagla. Det hela slutade med att en tokfustrerad H slet ut alla bilbarnstolarna och slängde dem i snön ackompanjerad av en skrikande trestämmig liten trio som frös. Jag stod bara bredvid och glodde, what else could I do? Tusen svordomar och ett skitigt innertak på bilen senare fick H in granen och alla stolarna samt pulkan. Vi andra satt bara huller om buller i bilen, typ på granen och jag är glad att vi inte blev stoppade, kaoset var ett faktum. Roligare blev det när vår nya fina gran kom in i lägenhetsvärmen och gjorde en värmeresa från minus tjugotre till plus tjugotre, behöver jag skriva att den började barra som en tok efter två dagar, det var dessutom en dyraste gran vi någonsin köpt. Den blev inte långvarig granen utan åkte ut raskt då vi för en gångs skull var snabba med att städa undan julen för att välkomna en liten bebis. En liten Ferdinand närmare bestämt :-)!!

I år blev det också först en tur runt i Solna men även detta år hamnade vi slutligen i Vasaparken. Denna gång frågade jag om de hade nät innan jag ens kollade på granarna. Man ska ju lära sig av sina misstag om man är någorlunda smart. Nät fanns och se där fanns även familjen Graahs julgran! En sådan vacker gran. The Griswald family christmas tree! Lyckan var total:-). Ungarna fick sitta kvar i bilen och på tre röda var vi åter på väg hem. AAAAAAAH, JOY TO THE WORLD THE TREE HAS COME!

The Griswald´s family christmas tree...

Sådär ja! The Graah´s family christmas tree...

Far i huset fixar till toppen och fäster stjärnan. (Tänk Karl Bertil Jonssons julafton).

Så, ALLT fick plats, jag är nöjd!!!

Kunde inte låta bli att klä granen idag och tjejerna fick hjälpa till, hm, men inte med de finaste kulorna. Jag har köpt kulor lite var stans i världen och jag samlar typ på lite olika roliga juldekorationer och en del har varit lite dyra så de hänger längst upp i granen. Ferdinand har redan sugit på polkagrisarna och rivit ner en hög kulor, han är värre än en katt! Hade hoppats att han skulle sticka sig och ge upp, men barren verkar irriterande nog inte bekymra honom. Han slår ner kulorna och tjuter av skratt den lille lymmeln. Isla skrek och tjöt för att hon inte fick ha på sig silverpärlsgirlangerna och hon har försökt att slita ner dem men givit upp. Får se hur detta slutar...

Kunde varit mitt hus om vi bara bott i hus;-)

Det är något speciellt med familjejulgranen och det är INTE bara jag som tycker det. för den som inte sett "Ett päron till farsa firar jul" skriver jag bara: SE DEN. Jag och H älskar den och ser den tillsammans den 23:e varje år. När allt är fixat och klart myser vi ner oss i soffan med var sin liten glögg och storfnissar gott åt filmen. Detta har vi gjort i flera år nu och vi kan filmen innan och utan, men det gör det hela bara ändå roligare. Jag är lite som Clark, jag vet det, men han är ändå kul. Fast vår gran är snyggare än hans....

Charmiga bollen med litet stöldgods...