Idag hade jag tv:n på en stund på förmiddagen och programmet som var på var efter tio med Malou von Sivers. Jag susade fram och tillbaka och fixade med en massa saker men plötsligt fångade tv:n mitt intresse då jag hörde att Karin Jihde och en, tror jag, relationsexpert satt och pratade intimitet under småbarnsåren. Eller snarare bristen på intimitet! Självklart blev jag omedelbart intresserad. Karin Jihde hade gjort en enkät på sin blogg där hon ville få fram hur det var med det hela bland sina läsare som till 90% består av kvinnor. Det kom fram att de flesta inte orkade med det hela utan föredrog sömn;-)! Vissa ville inte för att de inte kommit i form efter graviditeten, en liten andel tände inte på sin partner. Kontentan var att de flesta hur som bara inte orkade varpå relationsexperten rådde par till att ha sex med varandra varje vecka ändå. Har man inte sex alls tappar man till slut lusten, men om man håller det vid liv vill man på sikt ha mer menade hon. Att bestämma en dag för sex var hennes råd och hon garanterade att det skulle funka!
Låter hur logiskt som helst tycker jag, MEN: nej tack!!! Jag kan trots allt inte rösta för kravsex. Vill man inte så vill man inte. Varför forcera något som inte känns bra? Jag vet att hon menade att det kommer att bli bra om man slutar att tänka så men jag gillar ändå inte tanken. MÅSTE allt hela tiden handla om sex? Seriöst. Är det verkligen hela världen om man nu inte har sex i perioder, vadå ska man känna sig pressad då och tycka att ens förhållande inte är bra bara för att man inte ligger med varandra en gång i veckan? Kan det kanske vara så att ett förhållande bygger på annat än bara sex? Sex hit och sex dit, tjatigt tycker jag!!! När jag var höggravid och nyförlöst var sex DET MINSTA jag hade lust att tänka på, är inte det ok? Sög mitt förhållande då eller? Jag var inte intresserad OCH jag ägnar mig inte åt mercy fucks, jag var gravid och nyförlöst för fan, är det ok att banga eller?! Bebisen är i fokus.
Varför måste arma småbarnsföräldrar stressa över att deras sexliv inte är på topp när bebisarna väl kommit. Är det inte nog med stress ändå utan att dessutom behöva känna sig stressad över detta? Man ska ha snyggt och städat hemma, fixa barnmaten själv, träna och va snygg, träffa kompisar och dessutom ha fab sex, eller åtminstone kravsex varje vecka. HUA. Och inte undra på att folk skiljer sig med en sådan kravlista hängande över huvudet. Jag tror inte att mercy fucks och veckosex löser verkliga problem, jag tror det verkligen inte.
Jag tror snarare på att man ska tillåta sig själv att ta det lugnt, tillåta sig själv att inte ha någon lust om det är så man känner. Ens förhållande är inte misslyckat bara för att man inte har hett sex stup i kvarten.
Det är knappast fel med närhet och en kram kan räcka långt och behöver inte leda till sex. Jag tycker att hela samhället har snöat in på sex. Sex säljer och blir bra snackisar, sex är nyckeln till ett lyckat förhållande, utan sex är man lite av en loser. Stört tycker jag, i min värld är tillit, humor, respekt och ömsesidig kärlek nyckeln till lyckade förhållanden och finns de komponenterna tror jag att sex kommer naturligt utan att tvingas fram genom schemalagda ligg. Acceptera istället att livet går upp och ner, sluta känn stress. Herregud, småbarnsåren är tuffa, varför ta kål på sig själ och sitt förhållande genom press och för höga förväntningar och krav. För det är vad jag tror blir resultatet.
Mitt tips är att ta det soft, vad är väl ett tisdagsligg? Varför underskatta annan form av närhet, ibland vill man bara ha en kram. Jag menar nu inte att relationsexpertens råd är helt värdelöst, kan säkert funka för vissa, men det är inget för mig! Skulle aldrig drömma om att testa ett sådant schema. Alla är vi olika och det är väl bra?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar