Här och nu

Det är knappast någon nyhet att man ska försöka att leva här och nu. Jag har nog aldrig varit vidare bra på det utan hela tiden jagat det som komma skall. Eftersom jag planerar saker och ting har jag också lite problem med att koppla av och njuta av stunden. Nu när jag bor med cirkus Graah har jag emellertid blivit bättre på det hela för här händer det så mycket hela tiden och en fridfull gemytlig stund kan 3 minuter senare ha förvandlats till något helt annat och mindre fridfullt. Bara för att vara diplomatisk. Nu uppskattar jag verkligen de fina fridfulla stunderna och lever på dem de stunder då allt är kaos. Det funkar rätt bra faktiskt och jag uppskattar de små stunderna mer. Jag har egentligen inget val det är det enda sättet att överleva på här på cirkusen, men jag tycker att det är vettigt ändå med tanke på rådande omständigheter.

När man har fyra barn är det ofta någon som krisar eller flippar över något och den utlösande faktorn går inte alltid att undvika. Det enda jag vet är att mysstunderna kan vara så flyktiga och därför har jag nu alltså lärt mig att njuta av dem. Stunder då vi dansar till smurfmusik, sitter i Islas rum och skrålar julvisor, bygger med duplo eller vad det nu kan vara är helt ovärderliga. Familjen betyder ALLT och inga stunder i världen kan mäta sig med dessa. Även då det är lite gapigt njuter jag för i detta hem blir det aldrig segt och tråkigt, hela tiden händer det något och det är trots hårt jobb så jag vill ha det! Jag har fyra underbara, tokiga, roliga, asjobbiga oh superfina barn:-)! Helt otroligt. Att se dem leka tillsammans får mitt modershjärta att smälta...

Isla är så tjock och go och går hela tiden runt och småpratar och sjunger med sin lilla mage i vädret. Numera ser man henne alltid med ett gäng smurfar, antingen kör hon runt dem i dockvagnen eller så radar hon upp dem prydligt på bordet. Ferdinand har även han blivit intresserad av smurfarna till Islas stora förtret för han försöker hela tiden att sno åt sig dem. Min lilla boll är glad för det mesta och han susar fram genom lägenheten med sitt runda goa glada lilla ansikte. Han skrattar mycket men har börjat visa att han har humör och han kan även han ge sig in i fajten om det så behövs. Blanca ritar just nu för fullt och bara den senaste veckan fyller hon ark, efter ark, med prinsessor, flickor, sköldpaddor, stjärnor och hjärtan. Hon massproducerar pappersalster och munnen går i ett. Hon berättar och frågar och läxar upp sina småsyskon, hon hoppar och skuttar och busar. Coco är en liten filur som är aningen hemlig, hon har ett herrans temperament och hennes lilla gälla röst skär genom märg och ben. Hon är väldigt go och springer runt och pysslar som bäst. Just nu är hon extra besatt av Blanca och följer efter henne som ett litet plåster. Inte alltid uppskattat även om B har rätt bra tålamod måste jag säga.

Detta är mitt lilla gäng och det finns inget jag älskar mer i hela världen. Ja, jobbiga är dem men vad skulle mitt liv vara utan denna tokiga lilla hög? De ger allting mening och de har redan lärt mig så mycket! Jag har verkligen lärt mig att effektivisera min tid och jag har VERKLIGEN lärt mig att njuta av de små stunderna, för vårt liv består mest av just de där små stunderna. De små stunderna som aldrig någonsin igen kommer tillbaka och just därför blir så ovärderliga och minnesvärda. Jag har en hel skattkista full med just de små stunderna och det finns ingen värdefullare skatt i värden än just den.