Jag har inte direkt gjort en hemlighet att jag och min familj inte alltid är storfan av hundar och dess ägare. Idag blev jag extra stolt över coola B och FETT irriterad på en hund och dess ägare.
Incident:
Jag och mitt gäng ska precis kliva ur hissen vid Westwood. Dörrarna öppnas och en jättehund sticker fram sitt huvud. Poängterar att det var en JÄTTEhund. Rätt ful. B och C ryggar tillbaka. Förståeligt. B, som dessutom varit superrädd för hundar då hon helt oprovocerat även blivit jagad av en jycke som liten, tar till slut första klivet ut ur hissen. Hunden börjar intresserat att nosa C i ansiktet. Inte ok. Hundägaren backar inte tillräckligt mycket med sitt fyrbenta odjur och stramar heller inte till kopplet tillräckligt för hunden förtsätter att nosa i C:s ansikte. Vi vill alla gärna kunna gå ur hissen utan att bli nernosade av en hund. Då kommer Blancas coola kommentar: " Du får flytta på den där, akta dig, du får vänta på DIN TUR!"
YES! Där satt den! Kunde inte sagt det bättre själv. Jag fyllde i att C inte är vidare förtjust i hundar och inte jag heller för den delen och sedan gick vi. Det blev liksom ingen scen av det hela för ovanlighetens skull och det var ju skönt. Men ärligt talat, låter man en ful jättejycke nosa i ett främmande barns ansikte. Yo, flyttar man inte på sig??? Vi ska inte behöva be dem flytta på sig när vi ska gå ut ur hissen. Detta är ett solklar fall.
Skärp er hundägare!!!!!!!!!! Vi vill inte ha era jyckar i nyllet. Fethajja det! Vi vill heller inte kliva i hundskit på gatorna. Kanske ska jag låta mina ungar skita på gatan i fortsättningen och hålla fram dem snoriga och dana i ansiktet på folk på stan. Vem har dött av lite dregel???
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar