Som en annan tid, kanske var det bättre förr?

Idag var jag och Feffe i centrum för att uträtta lite småtråkiga ärenden. Jag behövde byta batterier i min klocka, köpa schampo och balsam samt ta mig en tripp till sybehörsaffären som jag ryktesvägen hört skall ligga utanför centrum. Sagt och gjort, när vi dumpat sesstrion på dagis rullade vi ner till hjärtat av Solna. Jag köpte Kérastaseprodukter och oljan som jag så gärna velat testa. Till min stora glädje var det 30% rabatt på hårgrejerna, men det sved ändå. Men vad gör man när man har knastertorrt hår som jag, det är typ självantenligt! Jag satsade även på överlacket som ska torka naglarna på nolltid. Tid är också pengar och jag (och H tydligen) hatar att vänta på att mina naglar ska torka när jag målar dem, det är värsta processen ju. Underlack, två lager färg och sedan överlack, snaaaaaaaaaaaaaaaaaark. Med detta underlack ska den första nageln redan ha torkat då man kommer till den sista. Låter ju wunderbar och ikväll ska jag testa om det är så fantastiskt som det nu sägs vara...återkommer om det.

F vägrade äta den medhavda lunchen, gringubbe, för är det ingen fruktpuré till vill min bortskämda gris ingen mat ha! Jag ansåg att han skulle äta och gick till Donken för att chacka varin burgare åt oss. Vilket förfall! Jag kan trösta chokade läsare med att vi drack vatten till och inte cola och så skippade vi även pommes. Ehe, jag försökte att hitta en undangömd bänk i centrum så att ingen skulle se att jag gav min typ bebis donkenmat. Nu är det brist på sittplatser i centrum, i alla fall gratis sådana som inte tillhör någon restaurang eller café så jag fick sitta på en synlig spott och skämmas. På samma bänk som jag satt även en liten tant och iaktog oss. Jag vill inte veta vad hon tänkte, men i mitt huvud snurrade ändå ett försvarstal: det här är inget vi brukar göra, alltså i vår familj lagar vi jättemycket mat, näringsrik sådan. Detta är hans första burgare. OCH sista, jag svär". Hum, Feffe gillade den givetvis, vitt bröd och sockrig ketchup, mmmmmmmmmmmmmmmm. Så, nu har jag biktat mig i cyberspace...(Det kom fler tanter till bänken och vi småpratade lite, hoppas att de förstod att detta var ett undantag;-))

Min nya lilla knapp och mina tomma spolar.

Efter det lilla äventyret drog vi vidare till sybehörsaffären där jag skulle köpa EN knapp och några trådrullar till undertråden på min symaskin. OMG, det är något mystiskt med sybehörsaffärer, det är som att komma in i en annan tid i ett annat universum. På gott och ont. Bakom disken stod en äldre dam och de som handlade inne i butiken var också äldre damer. De pratade om tyg och sömnad men för mig skulle de lika gärna kunnat snacka grekiska för jag fattade nada. Jag skuttade i allafall fram till knapphyllan och hittade en knapp bland alla drilljoner knappar som ser ut som de övriga tre på min jacka på ett ungefär. Jag pillade ut en knapp ur röret och väntade nästan på en tillsägelse, men det kom ingen. Kanske såg jag ut som en seriös kund ändå? Jag väntade sedan i drygt hundar år på min tur, eftersom tiden står till en butik likt denna är det knappast (ordvits) någon brådis. Först stressade det hela mig lite, det tar sån tiiiiiiiiid, men sedan gjorde det mig snarast lite glad inombords. Jag coolade ner och gick runt och spanade i butiken och insåg vad mycket kul man kan skapa om man kan sy, knyppla, virka, sticka och allt det där. Själv är jag dunderkass på allt utom någon enstaka raksöm och jag önskar faktiskt att jag var lite vass när det kommer till det hela. Blev oerhört sugen på att kunna! Som liten virkade jag grytlappar, en blev en hängmatta åt barbie minns jag för att den blev så sne, en grytlapp blev en grytlapp och den var blå med ett påsytt T på. Den fick min mammas moster Tota i julklapp. En grytlapp blev en halsduk åt min lilla kusin som han aldrig använde. Synd för jag knåpade med den i flera veckor och jag knöt även dit fransar och virkade den i randig i olika glada färger. Nåja, mer än så har det nog inte varit, jo, jag och min brorsa virkade lååååååånga snören som vi knöt runt om i lägenheten likt Alfons Åberg.

Rätt tråd för rätt bralla...som synes måste jag lägga upp alla brallorna en bra bit, ca 10 dm per bralla. TYP. Men är man smurf så är man. Stor i orden,. liten på jorden, liten på jorden stor i orden. Sak samma.

Hur som helst (för att säga som min vän L) är det fantastiska med en sådan här liten genuin butik, som för övrigt söker personal på deltid, den känns så äkta i en värd full av fejk. Jag fick nästan
 lust att söka sjobbet bortsett från att jag inte har tid och att det krävs kunskap inom sömnad. Jag vill fortsätta att sponsra denna lilla butik, som förbluffande nog tog kort och gjorde att jag insåg att jag inte varit med om en tidsresa. Bakåt i tiden alltså. Om jag nu återigen behöver en liten trådrulle eller dylikt, vilket inte är osannolikt, ska jag handla det där. Jag fick mig en liten tankeställare där inne i den lugna, läs också sega, atmosfären. Det var ett skönt lugn och en positiv seghet. Stresspesten har inte kommit till denna lilla sybehörsaffär och om det finns ett vaccin mot stresspest så är det något som fler butiker borde vaccineras mot. Var det så här lugnt i butikerna förr i världen? Seriöst! Det är helt galet, men vad skönt egentligen, eller hur?! Vad är stress för ett fenomen? Idag är det nästan lite status att vara upptagen och stressad känns det som. Eller så är det det nya coola att inte längre vara stressad utan att kunna unna sig att inte stressa. Måste fundera lite över det där. Tja, vissa saker var nog faktiskt bättre förr.