Vintertid

Försöker att hinna med lite onyttigt tidningsknarkande.

Idag lyser solen så jag och F passade på att gå en liten sväng efter dagislämningen. Turen gick till ofashionabla Huvudsta centrum, även kallat centrumet Gud glömde. (Här i Westwood finns även ett Konsum, en pizzeria och en kinakrog som Gud av någon oförklarlig anledning också råkat glömma. Eller så var det helt enkelt med flit för att straffa oss Westwoodbor för våra synder.) Vi skulle till Apoteket för att fylla på med diverse tråkiga grejer då F återigen är sjuk och reserverna börjar sina. Vi fixade det vi skulle och konstaterade återigen att centrumet verkligen är bedrövligt och här kommer ett litet bildbevis på det:

Centrumet Gud glömde...

  Hur som gläder jag mig över att få lite solstrålar på min bleka nos och det kändes verkligen friskt och skönt ute idag. Är aningen mosig då jag och H puckat nog gick och la oss vid ett i natt. Det finns dock en förklaring till det hela och det är att H inte kunde släppa sin nya vintervän vid namn Mac. Mac kom till oss igår och installerades på ett kick i hobbyrummet och sedan var H fast. Visst är Mac snygg, kan ej förnekas, bara aningen stor! Skärmen tar typ upp hela skrivbordet och skymde minst halva utsikten, inte riktigt vad jag tänkt mig, men H var givetvis lyrisk. På snedden gör sig Mac bäst och mina fina stilleben som jag inte är beredd att tulla på fick slutligen också plats. Jag medger att den nya datorn är imponerande och jag hängde över H:s axel då han fixade och pulade och installerade en herrans massa grejer. Han är god min käre H, allt detta gör han för att jag ska få en bra dator att plugga vid. Det låter så i alla fall och jag är nästan beredd att tro honom...Frågan är nu om Mac tagit min plats som Hasses bästis för det kan jag bara inte tillåta:-(!

Är jag och Mac rivaler nu?

 Det är sjukt lyxigt att ha ett hobbyrum och när det väl blir helt klart kommer det att bli megakalas. Jag älskar redan att sitta där inne och pula. Faktum är att jag nog mot min vilja börjar trivas i lägenheten. Det är inte fy skam att tända en brasa på kvällen och sitta och mysa i en soffgrupp där man  t om slipper se tv:n. I sommar ska vi fixa balkongerna och det kommer att bli fint och bra det med. Fast jag saknar ändå min underbara utsikt och Wiboms väg, men det gör väl inget antar jag.

 Annars är detta en ganska ok årstid ändå om solen bara vill visa sig emellanåt. Idag gör en bukett tulpaner mig glad och trots att vi har galet mycket med familjen just nu njuter jag av livet. En brasa, tända ljus, en spelkväll med trollen, en mysig middag är sådana saker som skänker glädje och lycka i mitt liv. Det är det enkla och yet det bästa. Jag har en boll som kryper runt och gör roliga ljud, en Isla som skuttar runt och sjunger, en Coco som vägrar det mesta men är go och kramig, en Blanca som babblar i ett om allt och inget, en H som är uppspelt över sin nya Mac, och sådant är livet. Rätt bra med andra ord.

Blommor och tända ljus har alltid gjort mig glad. Är så förtjust i snöbollslyktorna, sådana hade vi hemma när jag var liten och de är faktiskt fina tycker jag. Här hemma finns de i tre storlekar och de åker alltid fram i vintertid.

 Med tanke på förra veckans tunga besked har jag ännu mer tänkt på livet och de små stunderna. Jag har haft bättre tålamod med barnen, jag stannar upp mer och bara ser det fina i olika småstunder. Jag är så väl medveten om att livet är skört. Jag känner saknad men försöker att också se kärleken som medförts. När någon lämnar jordelivet och ett tomrum efter sig är det oerhört svårt, saknaden är svår. Men ljuset finns i den kärlek som den saknade också lämnar efter sig. Den kärleken är det finaste av allt. Just därför är det så viktigt att vi sprider kärlek runt omkring oss och frikostigt delar med oss av den kärlek vi har. Det kostar inget och det är kärleken som finns kvar då vi inte längre är här. Kärleken gör vår jord till en vackrare plats att leva på. Kärleken en liten ängel lämnar efter sig finns för evigt kvar. Kärleket till en liten ängel finns också den för evigt kvar. Kärleken är det starkaste som finns och den är odödlig.

Lite smolk i livsbägaren, den eviga tvätten. men det är överkomligt ändå.