Det ser ut som om någon panerat H i potatismjöl, men så är icke fallet, han har slipat väggarna i hobbyrummet bara. Mitt i allt slipande öppnade B dörren till hobbyrummet och eftersom H öppnat fönstret för att överhuvud taget kunna andas i ett rum där han kunde knappt se sin egen hand, blåste allt slipdamm in i Cocos rum och i badrummet som är de intilliggande rummen. HURRA! Det såg plötsligt ut som om någon hällt ut ett ton mjöl i båda rummen. Slipdamm ÖVERALLT! ÖVERALLT, PÅ ALLT!!! Jag kollade in i Cocos rum för att se vad som hände där inne och det låg som ett vitt moln över hela rummet som jag dammtorkat och städar härom dagen. Vad glad man blir att det alltid finns härligt merjobb här hemma, så charmigt. Jag som just beskådat matplatsen efter lunchen och för mitt liv inte kan begripa hur mycket gris det kan bli av lite ris och kyckling kände inte för ännu en motgång. Det tog någon dyrbar timme inan H dammat av allt i Cocos rum och nu väntar väl badrummet på mig...
Jag blir helt knäckt känner jag. Ungarna åkte med buller och brak in i Blancas rum med strikta order om att inte lämna rummet och jag gick och terapistädade köket och vek tvätt efter att ha gapat på allt och alla. (Hann även med att ligga på sängen 5 minuter för att hyperventilera.) Blanca gjorde det inte med flit det vet jag, men trots det kunde jag inte hejda mina tårar som i ren ilska och frustration bara sprutade. Visst överreagerade jag, det vet jag ju, men ärligt talat är det precis sådana här grejer som gör att jag bara inte pallar mer. Dagens höjdpunkt kommer att bli när H kommer ut ur dammiga hobbyrumet så att jag kan få gå till återvinningen med en vagn full med glas, papp och plast. Ensam, bara jag. Det är det som numera kallas för det egentligen obefintliga begreppet "egentid" på ett ställe där man inte ens får skita ifred. Hur kul låter det? På detta söta sätt firar vi Ferdinands 1-årsdag...Hallelulja, som för övrigt just nu sjungs av deppiga Leonard Cohen som är dagens deppsurmusik. Blä.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar