Varför blogga?

Bra fråga som jag ställt mig själv en miljon gånger. Det här med bloggande är rätt sjukt tycker jag. Har själv aldrig varit ett fan av de privata bloggarna som handlar om någons liv. Typ sådana bloggar som min egen vill säga. Jag läser inga bloggar för att jag tycker att det är tråkigt och jag hinner liksom inte heller, för min egen lediga tid lägger jag på att...ja, just det blogga:-)! Vad sysslar jag med egentligen? Fläker ut mig och mina fula små tankar så att omvärlden kan ta del av dem. Är inte det rätt skumt? Jo, det tycker jag. För vem skriver jag då? Är det för mig själv eller är det för mina läsare? Hm, hm, hm.

 Idag höll jag på med lite research och insåg än en gång hur sjuuuuukt mycket bloggar det finns. Vi svenskar är då ett bloggande folk. Jag läste ett gäng inledningar idag från bloggar som ligger ute på olika magasins hemsidor. Alla började mer eller mindre likadant typ:

• Idag har jag...
• Jag har funderat på en sak...
• Idag när jag skulle...
• Jag gick i parken idag och då...
• Ser på mina fina...
• Jag är så tacksam för att...

 Bla, bla, bla, booooooooooooring!!!!! Jag är absolut inget undantag på något vis, absolut inte. Jag är en av miljoner bloggande människor som skriver och skriver bara för att jag liksom måste. Varför jag måste vet jag inte riktigt. Vet bara att mina rosa naglar flyger över tangentbordet och att jag har ett driv som inte går att stoppa. Orden kommer och kommer och jag kan inte få stopp på fingersamban. Inte för att jag har något viktigt att komma med utan bara för att det inte tar stopp. Det är helt sjukt. 

 Ibland blir jag fett less på mig själv och min jävla blogg och samtidigt älskar jag min lilla blogg. H blir rätt ofta också less på bloggen eftersom jag är smått besatt av den. Jag är besatt av min egen blogg. Friskt? Men den får mig att må bra precis som PW får mig att må bra. Det är en stund för mig själv, i bästa fall, då jag kan drömma och bara reflektera över livet som för mig är en så stor gåta. Den fungerar som terapi när jag håller på att bli galen, den är istället för en boxboll. Just nu behöver jag bloggen. 

 Dessutom är det dem som läser bloggen och jag vet att det är fler som känner som jag inför livet. Och kanske är det bara så att vissa får hjälp av att skriva medan andra får hjälp av att läsa? Vissa skriver sångerna, andra sjunger dem och några vill bara lyssna. Sångare och artister delar också med sig av sina tankar och känslor genom musiken och sina texter och jag gör det genom att blogga. Kanske är det inte konstigare än så, inte konstigare än att läsa en tidning eller en bok. 

 I bloggen kan jag vara vem jag vill, jag kan skriva och framställa mig själv precis på det sättet jag känner för. Jag kan manipulera verkligheten med ord och vem säger att det jag skriver är sant? Jag väljer vad jag vill presentera och jag har en gräns för vad jag vill och inte vill skriva om. Hela mitt liv finns inte på bloggen även om man kanske kan tro det. Hehe! Var gränsen går vet ju bara jag...ingen annan känner till de mörka hemlighter som utesluts...

 Jag kan inte dra någon slutsats av dessa flummiga tankar. Tänker och vill inte. Men bloggandet är ett inte självklart fenomen och det verkar fylla ett visst behov. Jag tycker givetvis att det är askul om någon vill läsa det jag skrivit och kan det dessutom få någon att skratta, fälla en tår, bli glad eller t om förbannad så är ju det bara bra tycker jag. Jag fortsätter således att blogga och jag hoppas att mitt bloggande finner dig som läsare och att mina texter kan ge dig något. 

MEN, GLÖM NU INTE BORT MIN TÄVLING! Jag ser att ni minsann är inne på mina sidor, men hey gott folk varför vill ni inte tävla? (Minus J och M, bra där) I don´t get it:-)! Halsbandet passar till en tisha, snygga jeans och höga klackar, sedan är du redo för partyt, minglet eller after worken. Yo, gott folk nu får ni sätta lite tävlingsfart!!! Annars får blinget hänga med mig till Berns...

Efter regn kommer sol

Tråkiga och regniga dagar piffas upp av smashiga färger. Just nu känner jag starkt för denna. 

När jag är på mitt disträa humör kan jag sitta och dra av kluvna hårtoppar i timmar. Jag vet att jag ser miffo ut och blir totalt okonkaktbar. Alla jag känner hatar detta irriterande beteende men när jag väl börjat kan jag inte sluta. Den här högen växte sig dubbelt så stor innan jag lovade att lägga ner. 

Är glad över att jag la mig tidigt igår eftersom vi mitt i natten väcktes av ett illvrål. Trodde först att B drömt en mardröm men av skriket att döma kändes det som det var något annat som var på g. OCH se det var det också! B hade kräkts ner hela sängen och hon och C satt och såg skräckslagna ut. H och jag blev med ens klarvakna och började rodda i kaoset. B grät och var helt blek, C upprepade gång på gång det uppenbara: att B kräkts i hennes säng. Kräk luktar verkligen kräk och jag får så lätt kväljningar av spyor. Oftast spyr jag själv av blotta åsynen av en spya, eller av själva kräkljudet. Jag kan torka vilken äckapecka-bajs som helst men spyor och snor fixar jag bara inte!!

 In med allt i tvättmaskinen, fram med nya lakan och handdukar att skydda madrassen med, bädda nytt, omplacera Coco och lugna Blanca. H kunde inte somna om sedan utan låg vaken i två timmar innan det var dags för honom att flytta in till Isla. Själv väcktes jag av ytterligare en spya och fick byta lakan ytterligare en gång innan F väckte mig någon timme senare genom att demonstrativt kasta sin napp och snutte med ett litet bröl. Han gör det varje morgon. Efter att ha blivit befriad från spjälsängen rusade han fram till Blancas nattläger och väckte henne, odågan Feffe! De två små trollen satte sig framför tv:n och jag gick och la mig igen. H väckte mig först 08:30 och trots lite mer sömn var jag mer än död.

 H lämnade på dagis och jag soggade runt. Kunde visst inte ens klä på mig idag, hm, pifftorsdag byttes raskt mot soggtorsdag. H gav dock inte upp och peppade och stöttade mig i mitt arbete. Han svängde snabbt som attan ihop en arbetsplan åt mig och skjutsade in mig i arbetsrummet. Jag är så tacksam för hans hjälp idag och satte genast igång att jobba! Efter regn kommer sol. Jag tände mitt favvoljus från Attiralj och lukten från ljuset påminde mig genast om Poppius-plugg och lusten att skriva smög sig sakta på. Efter en stund hade jag återigen fått fart och inspirationen infann sig. Jag sitter fortfarande framför datorn för två viktiga samtal idag har satt eld i baken på mig. Ett var från mitt jobb och ett var från en journalistkollega.

 Jag berättade för min kompis om H och hon utbrast att han är helt fantastisk. Och det är han verkligen. Män som min man växer inte på träd vill jag lova. I vått och torrt står han vid min sida och gudarna ska vet att vi stått i djupa pölar i riktigt ruggigt regnväder. Han är min livskamrat, min lover och min absolut bästa vän samt givetvis far till våra fyra barn. Han är gjord av stål och den mjukaste finaste sammeten.Han är halva mig precis som jag är halva honom, våra tankar går i varandras och utan honom kan jag inte leva.  Idag lyfte han mig verkligen och han tror på mig när jag själv tvivlar och vacklar. Dessutom kan han laga mat och baka goda kakor. Seriöst H byter jag inte ut mot allt guld i världen. Och tänk, han är min, bara min. Ja, och så våra fyra barns såklart!

Blancas lilla läger.

H:s favvokakor. Min man ÄR kakmonstret. 

Gå och lägg mig!!!

Idag kom min kompis J förbi med sin son W. Såååå länge sedan vi sågs och sååååå mysigt. Kändes som igår fast det var över ett år sedan vi senast hängde. Vi kollar på mästerkatten.

Är såååååå trött, så trött. Allt har blivit galet, barnen somnar för sent på kvällen och snusar för länge på morgonen. Jag och H kommer i säng ännu senare och på morgonen är jag som en klubbad säl. Får inte bukt på det...orkar inte styra upp det hela ordentligt för när jag väl försöker är det ingen som lyssnar. B och C ligger och snackar till tio på kvällarna och F suddar sent. Skumt för han sover inte mycket på dagen heller, han verkar ha mycket energi. MEN det har inte jag! Går runt och känner mig som ett oföretagsamt lik just nu.

 Städa, tvätta, träna och laga mat går bra men utöver det har jag ingen energi. Jag måste komma i säng före 24:00, definitivt före 01:00. Jag har en massa småfix att ta tag i och det känns bara sååå jobbigt just nu. Jag ska återigen röja i Feffes "rum", tvätta fönster, fixa knoppar till garderobsdörrarna, ta tag i företaget och mina idéer, plantera om blommor, sy gardiner till torpet och lekstugan mm mm. Alltså inga stora grejer och ändå får jag inget gjort.

VACCUUUUUM.

 Idag joggade och PW:ade jag till Stadshuset för första gången för säsongen. Det gick superba och jag kände att jag hade bra styrka till dess att jag sprang om en välbekant person...min morsa. Jag kollade på henne när jag joggade förbi med min dubbelvagn där liten Feffe satt, men jag vet inte om hon såg mig. Min jogginglycka dog tvärt och jag kände att jag fick problem med andningen. I några sekunder övervägde jag att fråga om mina leksaker fanns kvar, har lovat Blanca det, men jag kom mig inte för. Kändes konstigt att hon gick tio meter bakom mig, att vi varit en meter ifrån varandra men ändå hundra tusen ljusår. Jag kollade bakåt och konstaterade att hon såg ut precis som vanligt, kanske gick hon lite långsammare och knyckigare på något vis. Kanske.

 Jag hade försprång och stannade för att tänka, sedan joggade jag vidare. Nästa gång jag kollade tillbaka var hon borta. Det var som att ha sett ett spöke mitt på ljusa dagen. Hon hade på sig beiga kläder, precis som vanligt, men hon gick ensam. I vanliga fall skulle min pappa ha gått bredvid henne med en jacka i samma färg, till det skulle han skulle ha haft uppvikta jeans och gympamackor. Hon såg så ensam ut där hon gick och jag tyckte synd om henne men är fortfarande för arg och besviken för att någonsin kunna sluta fred. Jag skulle jogga samma väg tillbaka och hade jag mött henne på returen hade jag frågat efter leksakerna men då var det redan för sent...

 Väl hemma försökte jag att skaka av mig det hela, tänkte ändå att detta kanske var sista gången jag någonsin såg henne. Mitt sista minne av henne skulle vara en beige figur som ensam gick längs Kungsholms strand, ett spöke mitt på blanka dagen.

Tomorrow, så fin, har alltid älskat Annie.


 Känner mig fortfarande rastlös i kroppen och tom i sinnet. Tappade lusten för precis allting. Tänker på varför allt en gång blev så fel, tänker på min döda pappa och min mamma som är ett uppenbart dagspöke. Jag vet inte längre vad jag vill. H kollar på fotboll, jag borde para ihop en korg strumpor. Orkar inte. Isla sover, C och B ligger i sängen och snackar. F kanske somnar snart. Jag tror faktiskt att jag går och lägger mig. Bra idé. Tomorrow is another day. (Är det borta med vinden?)

Lax- och äppelbiffarna är så goda!

En plåt brända kokostoppar:-(.

EVENT! Missa inte tävlingen!!

Se detta kan bli DITT...

Hej alla sköna, på söndag är det dags för vårt event :-)! Hoppas att vi ses då, jag bakar för fullt till lilla cafét och det kommer att bli en massa smarr! 


Min blogg är nu lite dygt ett år och det tänker jag fira med en liten enkel tävling där du kan vinna ett fint smyckeset från MONEM till sommarens alla fester och partykvällar. Nu är det bling som gäller och för att lägga vantarna på juvelerna kan du enkelt vara med i utlottningen genom att skriva ett inlägg direkt på min blogg nere i kommentarsfältet. Skriv vad du vill, det behöver inte vara något speciellt. Alla kan vara med och tävla även de som inte kan komma på eventet!!! Glöm inte att skriva vem vem du är så att jag kan utse en vinnare. Tävlingen pågår till söndag kl. 12:00. Easy peasy! 


Hoppas att vi ses på söndag! Du är varmt välkommen:-)!

Dessutom:
Den som sprider budskapet om eventet vidare till flest polare får en liten najs pressi som bonus, don´t you forget about that!

Mors dag

Lilla söt redo för en dag på torpet. 

Idag väcktes jag av min underbara son kl. 06:00, jag hade sovit i tre timmar:-). Härligt. Jag var inte riktigt vid medvetande men lyfte honom ur spjälsängen och gick och la mig i sängen igen och glodde. H var borta, han hade försvunnit in till Isla på natten, så jag kunde inte tvinga honom att ta Feffelito. Den lille rackarF ägnade morgonen åt att terra mig genom att riva mig, dra i mitt hår och gnöla på bästa sätt. Kunde kommit på minst 15 andra sätt att bli väckt på som hade varit att föredra denna morgon. Blev lättat när jag hörde hasseljud i lägenheten och då kunde jag koppla ner igen och försvinna in i sovdimmorna ända till nio.

H fixade frulle och sedan blev det fart på bygget, underbart väder ute och vi ville alla tillbaka till torpet. Så soft att man kan pendla fram och tillbaka så snabbt. Till elva var vi på plats och tände grillen med det samma och sedan blev det en underbart fin MORS DAG! Barnen lekte med en vattenslang och skuttade runt som tokiga, jag och H låg och softade på gräset, vi fikade och allt var så galet idylliskt att jag knappt tror att det är sant. Känner mig så lyckligt lottad över att få vara deras mama, tänk vicken grej.

Jävla tur jag har!!!!


De är så fina hela högen och vad är väl bättre än att vara just deras mamma?

J och N ger inte upp. Hoppas att rådjuren inte vinner slaget om grönsakslandet i år!!

Den här synen har man ju sett förr och lär väl se igen...

Mors dag och allt, då blir det duk på bordet och blommor i vas:-)!

I väntan på lammkorven...

Satan vad vi käkar korv, helt galet.

Triss i underbara sessor! Mina FINA!

UUUUUUNDERBARA väder! 

Ok, lite arrangerat...jag petade in grässtråt. Men det ser grymt soft ut.

Väntar på bullarna!!!!!!!

2 x ragg

REDO FÖR EN KVÄLL PÅ STAN!!!!!!!!!!

Igår var det dags att fira VÄRLDENS BÄSTA E! Jag var assoggig och seg efter examen, hård PW och hysterisk matlagning. Såååå slut att jag somnade i soffan på torpet vid elva på fm och sov till två. Värsta tonåringen!!!!! H fick inte liv i mig, var helt slut. Länge sedan jag var så trött att jag bara inte kunde annat än att sova. Trodde knappt jag skulle komma iväg på fecke, men efter lite piffelipuff var jag redo för en galen kväll på stan.

 Träffade E och alla hennes polare på en tapas-bar vid Vanadisplan och vi käkade och hade trevligt. Drack tillräckligt mycket för att gå på toa utan att låsa dörren, haha!!! Nu går det utför för mig:-)! Efter ca fem minuter hade jag ragg!! Servitören förklarade för E på spanska att han kunde ge mig privatlektioner i spanska. OMG!!!! Som om inte E kunde göra det själv, haha! Raggeliragg, jag säger då det.

 Efter en del vin och tapas tog vi en taxi till Berns. Tjejerna hade rätt, mina skor förtjänade en kväll på stan och jag tog mig samman och hängde på. Kommer någon att tro mig då jag skriver att det är andra gången jag sätter min fot på Berns. Värsta utetönten är jag:-)!!!! Kanske inte något nytt när jag tänker efter...utetönt i bemärkelsen att aldrig vara ute, utan bara inne utan att vara det minsta inne. Nä, nu blev det jobbigt...

Pjucken på, dags att gå...

TYP världens största "mini"räknare.

BÄSTA E!!! PUUUUUUUUUUSS!!!!!

Och så denna människa som uppenbarligen fastnade bra på bild...

Vems skor?

Game over!

Ah, tänk att avsluta kvällen i en rosa one piece....

 Hur som fick jag visst napp inne på Berns med, haha, denna gång blev de ten 20-åring. Hehe, förklarade för honom att jag är gift och har fyra barn, men jag tror inte att det gick in av bilderna att dömma. HM! Kul hade vi i alla fall och jag hade kunnat stanna lite längre men passade på att få sällis ända hem av en annan tjej. Nästa gång E då hänger jag på till FEM!

Tack E och alla fina tjejer för en toppenkväll!!! Kramar!

PW

(Pampigt blev det denna dag dessutom, värsta orkestern).

Jag har börjat bränna kilometer på min PW. Satan vad det är najs när jag och Bollen rullar iväg i solen. Han älskar när vi går in till stan för då kan han kolla på all spännande trafik och en massa annat skojs. Jag bara njuter av att få jogga och pinna på för allt jag är värd. Känner verkligen en kick i hela kroppen och det spritter och bubblar i mig av att få röra på mig. Så jäkla skönt och som jag längtat efter detta. Lite bilder från några svängar:

Jag och M utforskar andra sidan vattnet dit hon ska flytta om ett år. Snyft, ser mitt gamla hus, buhuhu.

Det har blivit himla fint efter åååååååååår av byggande och nu kan man äntligen gå längs vattnet även åt detta håll. Seriöst, de har grävt och byggt i typ sex ÅR!

Utedusch. Coolt!

Badstegar och alles, najs.

Häng vid piren, men värst trevlig var personalen inte så vi drog vidare.

Vackert! Som en saga.