Hej svejs!

Lilla bloggen tar en välbehövlig paus:-)! Hej så länge....

Egen härd, diameter värld (och blandade bilder)

BAGERIET

Hasse bakade sina favvokakor igen.

ÖGONFRÖDJ till imorgon vill säga...ok, vi tog var sin bulle till några avsnitt av MODEN FAMILY!

Att jag är en hemmagris är inget nytt. Jag fullkomligt älskar att vistas i mitt "lilla"hem. Mitt hem är min borg och här kan jag gå och pyssla och fixa och dona i det oändliga. Jag har 1000 projekt som väntar på mig men alldeles för lite tid. Igår höll jag på att bli lite tokig, men jag tog mig i kragen och bakade och blev på bättre humör. Inte för att jag var sur, utan för att jag trots tröttheten led av uttråkning. En ADHD-typ som jag klarar inte av att ha tråkigt eller att det överhuvud taget händer nada. Jag tror att det är bra att baka för själen, att äta hembakat är också bra för själen. Min lilla tomta Isla bistod med hjälp och stjälp. Hon älskar att baka och är såååå go. Att projektet höll på vid elva på kvällen och att hon över huvud taget var vaken är en annan misslyckad femma.

Bagarna i penthouse Graah.

Snacka om att vi ska få najs frulle...

Barnens skapelser idag.

Mina skapelser. Nu ska vi fika:-)!

 Familjen var en sväng till IKEA och jag investerade i en ny tekopp som matchar mitt IKEA-kit. Givetvis är temat rosor, vad annars!? Vi köpte även en del nya assietter, 4 st för att vara exakt och det blir kalas för då kan jag blanda mitt porslin precis så som jag vill. Det blir rosor, hellila, helrosa och en fin blåaktig nyans. Jag gillar när det inte är alltför perfekt och att blanda porslin i olika pastellfärger är fint. Dessutom tog jag bort det kantstötta porslinet som blivit irriterande många till antalet.



VÅR UTFLYKT TILL HÅGELBY GÅRD (granne med torpet)

Slappande hönor på Hågelby gård.

Liten kompis.

Så små och söta.

Så kul att alla kunde köra bil, även jag!!! Blanca stannade laglydigt vid röd signal och påpekade att jag körde mot rött! B: Jag stannade vid röd signal för det åkte runt två poliser där! Ja, haha det gjorde det, två av bilarna som gick att köra var polisbilar. Söta lilla laglydiga B. 

Min klättertjej ska börja på klättring for real i höst. Kommer passa henne såååååå bra!!

Mitt galna gäng. Älskar dessa jobbon!!!!!!!!!

De drar till Paris.

Fina familjen.

 RUSTA

Rusta. Söt grupp, ser för mig hur mina barn skulle sitta och fika likt änglar om vi köpte detta och ställde på balkongen. NOT!

Vi fyndade ett parasoll efter som mina barn plötsligt skyr solen. Knäppisarna.

TRÖTT MAMA

Trött mama, med mascara under ögonen. Sover nästan stående.

Hyllar ändå lösflätan!

 PS.


 Sjukt god frulle BTW. Ds

KORT

Seriöst, att försöka vinna i barbiememory är ingen idé!!! ALLA bilder ser likadana ut, heeelt hopplöst. Jag försöker vinna, men det funkar aldrig. Fattar inte, men ungarna fixar det och vinner varje gång. Ålderstecken, minnet börjar svikta?

Trots typ campingkök lagar vi alltid god mat på torpet. Jag förundras faktiskt. 

Vi knäcker en stor nöt.

"Far jag kan inte få upp min kokosnöt inte ends med hammare och spik.! H hade aldrig hört den förr, meh liksom? Vi sket i spiken och dunkade på den med bara hammare, värsta partytricket till frukost. Men hos oss kallar vi nöten för Cocos nöt. Isla älskar sitt nattlinne som hon lussade i på dagis. Helt fel årstid, men ändå så rätt. OCH sött!

Mer bulgur med jordgubbar, bladpersilja och annat mums:-)! Vår lilla toasthund  gick varm.

Som det ska va!

Hasses och mitt vinglas. Målades till bordsplaceringen av mig nyåret 2004. Kul att ha kvar!

Chili, lime och vitlöksmarinerade räkor. Mmmmmm.

Till torpet är DU välkommen!

Kolla vad snyggt vi gjort. H kom inte ihåg att det var en rabatt markerad med en bräda, men se nu tittar den fram.

Blir riktigt stolt när jag ser hur fint det blev. Dessutom var det rätt kul att snygga till och det trots spindlarna.

Burgare i det gröna. SOM DET SKA VA!!!

Lyckos mig hittade dessa möbler på Panduro till halva priset. Töntigt, jag veeeet, men jag ska fixa mmed dem i ett litet tittskåp. Kommer bli fint på mitt kontor:-)!

Happy feet. (Varning för starka bilder!)

Snart kommer även mina fossingar att tillhöra det glada gänget...jag har nämligen testat peelingsockor. Detta fenomen har jag tidigare bara läst om, men eftersom jag allergisk mot snubbiga fötter tilltalade konceptet mig direkt. Min polare L har testat och hon var mycket nöjd med resultatet. Jag vill ha babyfötter!!!!

Så ser sockan ut.

Nu ska den få jobba...

 Jag menar Ferdinands fötter vill man ju bara pussa på, de andras funkar än ett tag till, men Hasses fötter...help me God! Eller help HIM God! Dessa fötter kan knappast benämnas fossingar och får absolut inte komma närmare mig än högst en meter!!! H stoltserar med att han har sommarfötter från 80-talet, och är tämligen nöjd med det. HUA! Jag ryser. Inte ens när han tvättat dem blir de rena. Monsterfötter har han karlsloken och det ska jag råda bot på.

 Förra veckan köpte jag peelingsockor på Apoteket. En i personalen hade testat och var toknöjd. Sagt och gjort, jag krängde på mig sockorna och satt med dem på i en timme medan jag lyssnade på ett sommarprat. Det kändes geggigt och skönt runt fötterna där de vilade i sina sockor av plast fulla med mojs. Efter en timme sköljde jag av fötterna som såg ut precis som vanligt. Detta var att vänta för först efter fem dagar utlovades effekten.

 Nu har det gått fem dagar och shit! Mina fötter har börjat sjävpeela in absurdum. Nu se de verkligen creepy ut och hälen verkar i det närmaste crackelera. Under foten lossnar stora flagor av död hud och därunder tittar min nya babyhud fram. Spännande, Wow, vilket fenomen. Även H som alltid är hopplöst skeptisk och sipp förundras. Han kommer GIVETVIS att gå samma öde till mötes och det är bara bra. Jag kommer snarast att införskaffa ett par sockor även åt honom och lyckas sockmojset tränga igenom hans döda hudlager och göra fötterna det minsta mjuka snackar vi underverk.

Värsta äckliga, och tänk då filar jag fötterna och smörjer in dem VARJE kväll. (Inte under kuren dock). Hur ser DINA fötter ut egentligen, vågar du kolla efter?

 Inte för att jag någonsin tror att jag kommer att pussa på Hans fötter, HAHA, men i alla fall!!! Jag har höga förväntningar på denna process som kommer att hålla på i två hela galna veckor. Men det börjar bra. Fortsättning följer för den som törs. Utvärdering kommer att ske...

Vad vill du bli när du blir stor?

Idag fick jag mig ett glatt skratt:-)! Surfade in på en undersökning på nätet och kollade vad för yrken män och kvinnor drömmer om i vår moderna tid. Spana in listan:

(Från Manpower)

Naturligtvis fastnade jag vid listan över männens val. Haha! Musiker, pilot och ÄVENTYRARE! Jo, jag tackar jag! Jag var tvungen att fråga H vad som toppar hans lista fast jag väl egentligen redan visste svaret...musiker, dvs rockstjärna. Men visst skulle denna dialog sitta som en smäck för många män:

- Jaha, och vad jobbar du med då?
- Jo, seru jag är äventyrare på heltid.

ÖH. Tänk att pojkfantasierna lever kvar. Så sött, är det inte det? Lite Mark Twain över det hela, Huckleberry Finn. Indiana Jones. Jag ler. Vi hade en kompis här idag och han och Hans höll med om att om man fick lista drömyrken så skulle det bli någon av tre ovan nämnda. (H skrattar rått åt den andra listan och fnyser "hundar och kaniner").

 När jag var liten hade jag också yrkesdrömmar. Jag hade tre som var med på listan rätt länge, men ingen av dem har blivit verklighet. Inte än i alla fall...

Chaffis på 44:ans buss

Kan bli svårt att förverkliga den drömmen eftersom den linjen inte längre finns, men på den tiden det begav sig var den linjen bäst. Den gick ut mot Djurgården om jag minns rätt. Minns jag rätt? Minns ej. Kanske var det 47:an som hade den rutten, aningen oklart. I vilket fall var det den buss vi åkte mest och min plan var att jag skulle kunna köra min föräldrar om jag jobbade som busschaffis. Smart plan. Jag skulle bli den som kunde köra dem hem, bussen stannade ett kvarter från vår port. Eventuellt funtade jag på linje 47, men det var ett andrahandsval. Var lite bekymrad över om jag skulle komma ihåg rutten, men jag kunde den ändå rätt bra.

Systrarna Anderssons hembageri

Än är det inte kört, hembageriet ligger kvar. Jag tyckte att det kunde vara praktiskt eftersom jag skulle ha nära till jobbet. Trodde i min enfald att jag skulle bo kvar hemma för alltid och bageriet ligger ca 20 meter från mina föräldrars port...smart! Bageri måste ju vara ett klockrent val, tänk vilka smarriga bullar man skulle kunna äta. 

Cirkusartist

Det här jobbet trodde jag länge på. Stenhårt. Jag skulle absolut tillhöra gymnastgruppen som höll till i trapetserna. Deras köläder var ju fulla med paljetter och en massa glitter, tjusigt, vad kunde väl bli bättre. Mitt enda orosmoln där var när de under vissa nummer svingade utan skyddsnät. Insåg att de skulle bryta nacken om de trillade ner vilket verkade rätt jobbigt. Det andra minuset var att jag inte riktigt visste om de hade trosor under glitterdräkterna. Tyckte kanske att det var lite odd. Sedan var jag inte helt förtjust över att det oftast var någon form av string på kläderna, men det kanske kunde gå att fixa...(Dumma H säger att jag kan jobba som skäggiga damen på cirkus redan idag, han ska få en propp för det). 

 Nu har jag min egen cirkus istället, men än så länge utan trapets, vi har bara romerska ringar, men där svingar mina ungar dagligen:-)! Fast inte i stringpaljettkläder!!! Än idag vet jag nog inte riktigt vad jag vill bli när jag blir stor. Tur att jag är för evigt liten, då kanske jag aldrig riktigt behöver bestämma mig...

Ett spännande liv?

Jag och H har lyssnat på några sommarpratare. Sommarpratare blir någon "kändis"som har något kul och intressant att berätta om. Personen infråga har levt eller lever ännu ett intressant liv. Jag gillar verkligen konceptet och jag tycker om att lyssna på dem som pratar. Gud, vad dessa människor varit med om mycket, vilka stories!!! Jag häpnar och undrar varför mitt liv inte är lika spännande och dråpligt på ett charmigt och underhållande sätt.

 Ja, jag undrar....

 Började fundera över hur mitt sommarprat, som ingen skulle lyssna på, skulle vara. Vad skulle jag berätta om i mitt typ fett ointressanta liv? Hm, vilka stories skulle jag dra, vilka låtar skulle jag välja? En timme skulle jag få på mig och på slutet måste man ju liksom knyta ihop säcken på något piffigt vis. Vad skulle andemeningen vara, vad skulle kontentan bli? Jag kan inte komma ut som lesbisk, har inte serverat världsstjärnor eller lagat gudagod mat. Jag är heller ingen celeb som gjort karriär och det med hela bakfickan full med tokroliga historier och skojiga pinsamheter.

 Tankar likt dess fick mig verkligen att fundera över mitt liv (sådant brukar sällan vara nyttigt för mig och min labila hjärna:-)). Hur har mitt liv sett ut so far, vad har jag gjort, vilka val har lett mig till den plats där jag står idag? Är jag nöjd idag, var mina val kloka? Vad tror jag om framtiden, väljer jag rätt idag? Ja, osv, osv i all oändlighet.

 Hur många gånger har jag inte tänkt och sagt den patetiska frasen "Skare va så här?".


 Förmodligen för många gånger. Svaret på den frågan blir allt som oftast att "ja, det skare visst". Rätt odramatiskt faktiskt. Kanske kunde jag möjligtvis ha gift mig lite rikare, haha, men annars är det väl rätt bra...Nä, seriöst, vad är det som gör ett liv bra? Jag är en tokromantiker och för mig är svaret på den frågan så given: KÄRLEK. Love is all you need (å lite stålars). Det som gör mig lycklig och som får mig att vilja kämpa varje dag är min familj. Min familj som också bryter ner mig och ger mig grå hår, mohahahaha. Vad skulle jag göra om jag inte hade dem? Kan bara för det komma på minst en miljon saker jag skulle göra, men livet skulle inte ha samma mening. Jag njuter mycket mer av livet sedan min cirkus föddes. Inte minst när den lilla cirkusen sover!!!

 Resor är något som berikat mitt liv och än har jag inte rest färdigt. Turen går till Lissabon och Paris i höst och jag drömmer om Moskva i december och Berlin i april. Jag måste få resa annars blir jag tokig! Jag vill så gärna ta med trollen till våra vänner i Berlin, det skulle vara så kul.

 Så, skulle jag alltså ha ett sommarprat skulle det förmodligen handla om huset där jag växte upp med en massa olika spännande nationaliteter som redan då väckte min nyfikenhet på världen och sedan skulle det nog handla om resor, min galna lilla cirkus och hur det kom sig att vi blev så många och så skulle det givetvis handla om mitt livs stora kärlek. H. Spännande? Nja, så där. Men så ser mitt liv ut och så vill jag faktiskt ha det och det är väl inte så tokigt!!!

Innerstadsbruden

Jag är verkligen ingen chic storstadsbrutta, men det har visat sig att jag är en inbiten innerstadsbrud inners inne. Trots att jag har spenderat varenda sommar från födseln till dess att jag var typ 16 år på ett landställe i Norrland och konfronterats med "naturen" under sommarmånaderna har jag och naturen inte blivit ett dugg bättre vänner. Detta trots envist umgänge. Det har visat sig att jag och naturen är lika främmande för varandra nu som då, då som nu. Som liten var jag livrädd för myggor vad jag minns och om någon dödade en mygga som sedan segnade ner i min säng på landet var paniken total. Jag kunde inte ligga på den fläck där myggan legat. Rätt jobbigt eftersom det finns minst femhundra miljoner myggor i Hälsingland. Nyckelpigor har jag alltid gillat men i övrigt har jag aldrig haft mycketr till övers för kryp.

 Jag har aldrig någonsin sovit i ett tält och planerar heller inte att någonsin göra det under denna min livstid, men en gång var det nära. Jag var ca 10 år och var på landet där mina föräldrar riggat ett riktigt grönt fint tält. Jag tyckte att det kändes som ett eget litet hus och började genast att fixa och bona i tältet för att "inreda" det. Jag planerade att sova en natt i tältet och kände mig väldigt modig eftersom jag var (är) mörkrädd. Läget var under kontroll och jag kände mig peppad inför övernattningen. MEN planerna grusades då det var en äcklig spindel i tältet och jag kommer ihåg att jag panikade, for ut ur tältet som ett spjut för att aldrig någonsin sätta min fot där igen. Inte i det tältet eller något annat tält ever alltså...Behöver jag tillägga att jag är motsatsen till festivalmänniska?

 Under alla våra resor har jag kommit undan med blotta förskräckelsen!!! På Bali landade en jättestor insekt på H då vi låg och solade och t om H tyckte att den var äcklig. Fatta. I den stunden hade jag bara en tanke i huvudet: fan, vicken tur att den inte landade på mig! Jag hade dött. Knall och fall. På Seychellerna finns palmspindlar och deras nät var flera meter i diameter och jag paralyserades av skräck första gången jag såg dem på nära håll. OMG. Jag hade inga glasögon på mig och trodde att det var blommor i träden och gick närmare för att kolla, för blommor gillar jag ju...horror.

 Värst var det på Guadeloupe när en spindel satt i min garderob då jag sträckte in handen för att ta ett par nya trosor på morgonen. Mellan min hand och spindeln, som var stor som min hand, var det ca 5 cm då jag upptäckte den. Minns att mitt hjärta stannade. Jag stapplade ut ur rummet och kunde knappt få fram ord för att beträtta för H om situationen. Han begav sig in i sovrummet med en ihoprullad Lantliv och påbörjade jakten. Jag gömde mig ute på altanen SOM OM DET SKULLE VA SAFE! Efter fyra bankningar med tidningen i en jakt i sovrummet tog dramat slut men jag kunde inte längre känna mig trygg på Gwada...

 Här på torpet finns inga bamsingar av den kalibern, men senast idag var jag med om ett mindre trauma då jag dammsög bakom soffkuddarna och hittade en tillräckligt stor spindel för att få mig att hoppa högt och tjuta. Igår var det en stor spindel i en skål som jag tog ner från hatthyllan i köket. (Ja, vi har en gammal hatthylla i köket). Först såg jag den inte i botten på den svarta skålen men när jag väl gjorde det tappade jag skålen som föll i golvet utan att gå sönder. Jag blev plågsamt påmind om hur mycket kryp som kommer IN i huset. Jag är alltid på min vakt och kan aldrig koppla av till 100%. Som tur är går det mesta i vitt, så små snuskiga kryp är lätta att upptäcka.

 Ingenstans går jag säker, blev attackerad av en tvestjärt då jag låg och sov i min mysiga säng hemma i Solna för något år sedan. Det var inte trevligt och jag skakade liv i H som fick rycka ut på mördarjakt då jag med ett ryck hade lyckats skaka loss det lilla krypet från min hand och till min fasa såg det krypa iväg över golvet. Jag är övertgad om att den tänkt återvända till sängen för att terrorisera mig ytterligare.  Ryser än idag vid tanken på om den fortsatt till mitt ansikte. Hade aldrig överlevt det.

 Så vad är då grejen med dessa äckliga kryp, fåglarnas mat. Varför hatar jag dem alla? Minus nyckelpigorna då. Jo, för att de är äckliga. Att de inte är farliga spelar liksom ingen som helst roll. Jag är större än dem och allt det där och borde inte vara rädd eftersom de är så små, so what? Jag ser inte hälften så äcklig ut som dem, inte ens mina fötter gör det! (Jag filar dem varje vecka och krämar in dem varje kväll).

 Vill ju inte att barnen ska bli som jag, vill snarast träna dem till att bli mördarmaskiner som kan eliminera småkryp så att de kan rädda mig från dem nu och i framtiden...Skulle kunna betala för det bara jobbet blev gjort. Jag har ringt på hos grannar tidigare och bett om desperat hjälp på tunnelbanan då jag upptäckte en spindel på min vagn. Pinsamt, jag vet, men jag hade inget val!

 Det är lite jobbigt att ha det så här och nu hotar J med att blogga om oss här på torpet och våra "naturupplevelser", haha, han tycker att jag och ungarna är hopplösa. Och ja, jag är hopplös, mitt eget största hinder. För någonstans inne i mig finns en obeskrivlig längtan efter att vistas ute i naturen. Jag vill ligga och gräva i rabatterna och pyssla med blommorna, men jag kan inte för att rädslan för småkryp är ännu större. MEN jag försöker tappert och idag tog jag mod till mig och fixade lite ändå. På min vakt givetvis och med en del tjut, men jag gjorde det. Jag kan numera titta på en liten spindel utan att tappa andan och jag skriker inte längre då jag ser en gråsugga. J tycker att jag blivit bättre än förra sommaren och jag tror att han har rätt för jag fortsätter att vistas på torpet trots skäckupplevelserna.

 Kanske finns det hopp för mig? Men är man född i en storstad som Bogotá och har kommit till Stockholm via Paris kanske man inte kan bli en tvättäkta lantis? En gång innerstadsbrud, alltid innerstadsbrud. I själ och hjärta.

Se vad fint jag och Blanca har rensat. Och ja, vi såg spindlar.

Nu är det sommar

I år badar alla trollen, vissa med kläderna på...

Lek i parken

Vi har överlevt krisperioden och "lugnet" har lagt sig över torpet. Det verkar som om alla kommit i fas ocxh nu rullar livet på. De små liven gillar läget och de stora liven, jag och H, har också gillat läget. Vi pendlar mellan torpet och Solna och hittar på lite diverse utflykter. Jag pular med mitt projekt och H har huvudansvaret för barnaskaran. Jag insåg idag hur skönt det är att smita in i stora huset för att skriva några timmar och sedan återförenas med familjen på eftermiddagen. Ja, vi lunchade ihop också en snabbis, men när min jobblur ringde sprang jag återigen in i stora huset och pulade vidare med mitt...

 Sakta men säkert återanpassar jag mig till verkligheten och det känns konstigt nog helt ok. Just nu i alla fall. Saknade dock min lille Fernandito på joggingrundan häromdagen och fick tårar i ögonen när jag joggade förbi gungan där vi brukar pausa för en gungsväng. Första rundan utan Feffe var ÖKEN! Sträckan kändes så lååång utan honom. Vi har ju joggat ihop i flera månader, snyft. Det gick visserligen lite fortare utan vagn, men det är första gången jag tränat ensam utan vagn och barn på flera år...

Totalsvettisch. Vicken runda; Stadshuset tur och retur. Är toknöjd med nya fodralet till Hasses lur som jag testjoggade med. ÄNTLIGEN klaffade det med nya lurar och telefonen på armen. Jag är kittad för träning.

 Annars hände något fenomenalt trevligt idag! Barnen somnade till 21.30. Kan knappt tro att det är sant. Detta har i praktiken inneburit att jag och H kunnat lyssna på ett sommarprat med David Hellenius och jag kom på att min morsa alltid lyssnade på sommarpratarna på landet. Det är verkligen en mysig sommargrej och det känns verkligen som en genuin sommarsak att göra!!!Att få koppla av utan barn en stund på kvällen är så skönt och värdefullt :-). Lite egentid där man kan tänka en tanke fullt ut gör mig till en bättre människa och mamma känner jag...kanske fru också om Hasse har tur!

Min fina Blanca i sin nya maxiklänning från Zara. Hon är så glad och stolt över den!

Tillbaka i Vasastan där jag återigen provar lyxdojjor i stl 39. Ack och suck.

Mmmmmmm, skooooor.

Picnic på golvet! Bullar i massor.

Lite plask i vattnet vid Taxinge. Alla barn blev just plaskblöta och vissa åkte hem nudiebarudie i blöja.

Fikapaus på Taxinge slott.

Lite listor

Hasses fem bästa låtar:

1. I can´t help myself, Four Tops
2. This old heart of mine, Isley Brothers
3. Acadian driftwood, The Band
4. Here comes the sun, The Beatles
5. Sweet child o´ mine, Guns ´n  roses

Hasses fem bästa filmer:

1. Pulp fiction
2. Eternal sunshine of a spotless mind
3. Gladiator.
4. Big Lebowski
5. Slumdog millionaire

 Hasses fem favvostäder:

1. Paris
2. New Orleans
3. Nice
4. San Francisco
5. Istanbul

 Ofelias favvostäder:

1. Paris
2. Istanbul
3. Nice
4. Dublin
5. London

Ofelias filmtopp:

1. Molin Rouge
2. Frida
3. Woman on top
4. Nyckeln till Provence
5. Somethings gotta give
6. One day
7. Den blå filmen
8. De dimhöljda bergens gorillor
9. Ett päron till farsa firar jul
10. The holiday

Nä dags att lyssna klart på Anja Pärssons sommarprat...sen blire sov gott. Isla trynar redan i vår säng...mysfian.