Ödets onani

Den överlastade vagnen

Jag rullade hem i fredags med barnen från dagis, trött, men välsignad av tanken på att det äntligen var fredag! Vi shoppade loss i centrum och alla fick välja sitt favotitfredagsmys. Ingen kunde enas, det gjorde inget, vi köpte rubbet!!!Vagnen var fullastad med vin, hjälmar x 3, skolryggsäck med gympakläder, handväska och matkasse och en xtra sulky vinglandes på toppen, alla var trötta men glada.

Till en början...

Vi skyndade mot bussen och där mitt i all utmattad glädje skedde det. Coco ville inte längre gå. Hon vägrade att ta ett endaste steg till. Jag och Blanca bad och lockade men icke. Coco vägrade. Inget i världen skulle kunnat få denna envisa unge att ta ett steg, men eftersom jag ville över gatan tog jag henne i armen och tvingade henne att gå samtidigt som jag körde den överlastade vagnen med en arm. Kaos kom som ett brev på posten. Det blev stordrama som ekade över hela Solna busstorg och jag överdriver inte när jag skriver att allas blickar var riktade mot oss!!! Jag rullade sakta mot bussen med vagnen, Blanca gick bredvid mig men liten C stod envist kvar vid övergångsstället med snorpmun. Snart skulle bussen komma. Jag ropade på Coco, Blanca likaså, B gick tillbaka till Coco för att lirka lite med henne utan något som helst resultat. Coco ville att jag skulle backa tillbaka vagnen och göra om allting med övergångsstället men det ville inte jag för då skulle vi missa bussen. Jag försökte prata med Coco men hon envisades med att stå kvar. Jag körde lite hot varvat med mutor, men inget hjälpte. Till slut tog jag henne resolut under armen och bar tillbaka henne till vagnen, det fick jag göra tre gånger eftersom hon rymde varje gång jag släppte henne. Hon sparkade, skrek och slog mig och det var inte en kotte som inte glodde på oss eftersom hennes vrål hördes över hela busstorget.

  

  När bussen väl kommit kom vi inte på för jag kunde inte köra på vagnen eftersom jag var tvungen att släppa Coco ur mitt grepp då och hon var som sagt snabb på att rymma. En snäll kvinna hjälpte mig på med vagnen till slut och jag fick bokstavligen släpa på Coco på bussen. Hon slutade inte att bråka för det utan kastade sig mot dörrarna för att komma av. Jag fick lägga henne på sätet och sätta mig på henne för att hon inte skulle kasta sig runt i bussen som just denna dag givetvis var fullproppad med barnvagnar och folk. Alla tittade på oss i bussen och pratade om oss. Skitkul. Jag fick till slut
kramp i händerna av att hålla henne och mitt i allt tumult höll hon på att ramla på en bebis som låg i en Phil & Ted- vagn. Katastrof. När helvetesfärden väl tog slut fick jag först lyfta av Coco och lägga henne i en snödriva innan jag kunde köra av vagnen.

  

  Jag kokade av ilska, förödmjukelse och var så skakis att jag knappt kunde prata. Coco fortsatte att bråka och vägrade sedan att gå in genom dörren om jag inte satte på henne vantarna och vad skit det nu var. Jag och Blanca fick till slut mota in henne i porten och hålla fast henne i hissen för att överhuvud taget få med henne. Väl hemma orkade jag inte med henne längre. Jag hade haft en tokstressig vecka och var redan helt slut, striden med C knäckte mig faktiskt och jag kunde inte sluta gråta på två timmar. Var helt urlakad och lusten till fredagsmys var som bortblåst.

  

  Till slut bråkade och tjafsade alla medan Ferdinand blev allt sämre och bara låg i soffan och flämtade. Efter att ha ringt Vårdguiden beslutade jag mig för att packa väskan, ta en taxi och åka in med F. Jag packade massor för att öka på chansen att snabbt få komma hem igen. Precis när vi skulle gå ringde det på dörren, det var Emmas gäster och kompisar som skulle ha fredagsmys med oss. Det hade jag nästan glömt i allt tumult. Näväl. De fredagsmös och sov över hemma hos oss medan jag och Feffe drog till AL. En perfekt fredag med andra ord.

  

  Tack vare sportlovsstarten var det rätt tomt på akuten och inom fyra timmar låg vi i en säng på Q62. Megarekord! Däremellan hade vi även hunnit med lungröntgen. F mådde verkligen inte bra och är alltså inte hemma än...

  

  Självklart måste detta hända då H var i London! F har inte legat inne på ett år! Är det inte ironiskt så säg? Allt tumult drog en liten skugga över Hasses resa och min frustration var total. Var jag trött innan så är det inget mot vad jag är nu kan jag säga. Efter att ha suttit och tryckt i det lilla rummet några dagar med en sjuk unge speedad på adrenalin som gjorde honom direkt våldsam var jag rätt mör. På söndag natt fick vi en skrikig bebis till granne och det enda positiva med det var att jag verkligen insåg hur jävla jobbiga bebisar är. ALDRIG mer en bebis!!! H löste av mig vid nio på söndag morgon, utan ett ord satt jag i en taxi fem minuter senare och tio minuter efter det låg jag hemma i min soffa och sov.

  

  Det blev ny vab då B blivit sjuk och jag låg efter med allt jobb och stresspaniken satte in. Jag jobbade som en galning och glömde bort att B behövde mat, hon fick äta glass och godis. Sedan hämtade vi Coco och Isla på dagis och en ny helveteskväll med Coco väntade. Efter bråk, tjafs, tårar och försoning jobbade jag till ett på natten. Sedan upp idag igen och allting började om...idag fik Blanca lunch och vi spelade en omgång med den försvunna diamanten annars sitter den stackaren ensam i soffan hela dagarna medan jag jobbar innan vi sist av alla hämtar småsessorna på dagis. Idag ringde de för I och C trodde att jag glömt bort dem när alla andra barn redan gått hem. Denna kväll skötte sig alla hyfsat och jag somnade en sväng med Isla i hennes säng, så mysigt.

  

  Nu har jag bloggat av mig lite och är snart redo för ett nytt jobbpass, men inte längre än till 24! Imorgon är det åter späckat schema och jag producerar artiklar för brinnande livet. Har så mycket jobb just nu att jag knappt orkar tänka på det. Än värre blir det nästa vecka när jag dessutom ska börja på mitt gamla jobb också. Fy, orkar inte ens tänka på det för då får jag magsår på riktigt! Fram till Parisresan den 15/3 kommer jag att jobba non stop dygnet runt det vet jag så det är bara att ta en timme i taget.

Keep Calm and carry on!

  Om/när jag fixat detta kommer jag fan att bli min egen jävla idol!!! Dags att jobba, vila och gråta kan jag göra i graven! Och det man inte dör av ska göra en starkare. Skål för det! Hallelulja ta mig fan.

Vågar inte tänka på hur min hjärna INTE skulle funka om jag var singel. Hasse u gotta stay!

Halvseg morsa.

Game over-morsan som inte sovit och duschat på flera dygn. VAR ÄR MITT GLOSS????? Skoja bara, självklart hade jag med mig minst två till AL. Även som lik kommer jag att använda glos. Glossy, glossy!

Hur kan dessa vackra prinsessor, dessa oskyldiga små liv, vara så förbannat besvärliga? Jag fattar det inte även om H tycker att jag ska titta mig i spegeln för att finna svaret. KUL?

Saknar inte detta rum, men väl min prins!!!!!!

Flax. Radioapan.

Igår vid halv åtta efter ett stressutbrott tog jag och F en taxi till AL. Länge sen sist konstaterade vi denna vecka men det där med att konstatera saker ska man ju inte göra! Too late för det nu. Hur som hade vi flyt igår. Lite folk och Vi fick hjälp på studs av läkare och sköterskor. Inom fyra timmar var vi på en avdelning och då hade vi dessutom hunnit med lugnröntgen. Rekord! Liten prins mådde inte bra och fick ta en massa prover och inhalera. Rs och lunginflammation. Jaha. Kanyl i armen va ingen succé! Tog tid att få dit och F gillade den inte. Men han somnade i alla fall mitt i natten efter en lång kämpig dag.
Men som den kämpe han är vaknade han efter en stund och snabbt som attan utan att jag hängde med slet han loss hela alltihopa och det började tokblöda! Han hann få i sig en dos antibiotika i alla fall!! Natten va lite si och så men efter att ha inhalerat adrenalin blev det lite speed. F åt även några miniköttbullar, men inget annat än kött. De fick värma mer mat så att han kunde pilla ut köttet ur den rätten med. Feffelito! Nu slåss prinsen för fullt och är uttråkad. Så lite bättre är det allt.
Alla är så snälla! Men sjukhuset är bedrövlig. Undrar vad det var för kött i det Feffe åt? Va det ens kött? Bä? Mu? Iiiha? Vem vet...föräldrar får hur som frukost och den ger jag nog en svag till ok fyra på. Efter det får man fixa sin egen mat. Vi får dock inte lämna rummet eftersom F har rs, vi får heller inte ta emot besök för att det är besöksförbud. Alltså fastar jag!!!? Åt i desperation upp all äcklig potatis från Ferdinands hästrätter.  Nu sitter prinsen i vagnen och kollar på snobben. Frid ett tag...nu somnade prinsen. Mitt hjärta.

Kaos i kastrullen

Medan maken förluster sig i London sitter jag här igen med sjukt barn. Vabruari va d va? F är skitrisig, jag ångar honom med masken var tredje timme dygnet runt. Ventolin, kortison, ånga, ånga, ånga. Allt för att hålla oss borta från AL!!!  Hade det varit förra året hade vi redan legat inne, jag ska försöka hålla allt i schack...stackars liten F.
  Igår kväll kidnappade vi E i centrum. Tog med henne hem helt enkelt :-). Sabbade dock inte hennes träning utan tvingade upp henne på orbin, sen körde hon med Hasses vikter innan vi mös i soffan till Woman on top. Jag vet, får inte nog av filmen!!! E gillade den så d va bra.         Sedan följde en äkta skitnatt! F skulle ångas, han blir skakis av ventolinet och kunde inte somna om. Han hostade massor och drack några muggar vatten. Visserligen bra! Coco vaknade och ville ha kram. Isla kom mitt i natten och ville sova med mig och F. Klassiker: jag blev utan kudde som vanligt fast jag lyfte bort Småtrollen från min kudde x antal gånger. Isla skulle också dricka. Hon och F mosade mig. Det blev varmt och trångt. Jag vaknade och va plötsligt blöt av svett. Trodde jag. Somnade om. Det var fuktigt i sängen. Vaknade igen av att C va på toa. Sedan ringde klockan. Hurra? Kravlar mig upp efter sammanlagt fyra timmars osammanhängande sömn och inser att vi alla ligger i kiss. Bingo. Enda gången det sker är det i vår säng, den enda utan plastskydd. Givetvis. Madrassen luktar ammoniak och nu även vanish samt lavendel. Strålande. Sedan va det turbo till dagis. Parkera vagnen, jogga hem för att ta hand om prinsen. Sen gick E och jobbade och jag städade. Lockade hit E efter jobbet och har tvättat hennes träningskläder. E, haha, min nya sambo! Vi är ihop nu!
Ikväll vankas det chirre birre å film. Kaos i kastrullen. Äntligen fredag!
 

Vem beställde magsår?

Vi testsitter min favvosoffa som liten  i bussarna från förr! Såååå nostalgiskt för mig!

Känns lustigt att sitta i en buss från förr med den nya generationen!

Haha! Har kvar ett sådant från när jag var liten ågonstans.... OMG, inte igår jag såg ett åkkort likt detta. Jag och min brorsa brukade måla roliga gubbar och sätta där mammas foto var så att det skulle bli kul när hon visade upp åkkortet på bussen:-)! Partytrick!

Redo att hugga i!

I byggtagen, ska gräva lite tunnlar nu, btw!

Jag, tydligen!!! Fast inte medvetet...

Efter en månads sjukdom rullar livet på igen...jag som tidigare klagade på att allt var så låååångtråkigt och händelselöst har nu fått mina fiskar varma. Grillade och överhettade. De senaste dagarna har varit terror total med jobb och aktiviteter och jag har bara sprungit runt som en skållad mus. Möten, intervjuer, kurser, allt har avlöst varandra i rekordfat och jag har joggat mellan mötena för att hinna med allt. Streeeeeeeeeeeeeeeeess! Kul med puls, men när det är hysteriskt hos oss då är det verkligen det och jag är ändå fett luttrad och effektiv som den skållade mus jag blivit. Stress med fyra barn varav minst  ett har miffoutbrott är ingen lek. Jag har bokstavligt talat levt en timme i taget för att lyckas hålla huvudet kallt, kan inte tänka längre än så. Total fokus.
  Men ändå, hellre detta än långtråkigt för det är hur som helst lilla döden! Som tur är har vi prioriterat familjeutflykter och annat kul vilket vi verkligen behövde efter den hemska vabbelibabbmånaden. Lite bilder från senaste tiden. (Och ja, liten F är hemma sjuk idag igen...)

Fikapaus på tekniska muséet.

Semlor, halvhemmafixade!

Sugen någon?

Ångkokta grönsaker med nytt smart lock som farmor säljer.

Med detta lock kan inget koka över, vilket är himla bra. Lägger man dessutom lite gemuse i locket och lägger originallocket ovanpå ångkokas grönsakerna snabbt på nolltid. Bra för att behålla näringsinnehållet...In och finn på farmors hemsida. Smart grej faktiskt!!! 

Moi, i orange, våren kom då!

Blev akut sugen på musslor!!!!!!!!!!!

B och jag åt som galningar medan de andra mespropparna år sallad, kött och ost. 

Min fina sessa!!!!!!!!

Drömmar om ett vårhem, utan stök och jobbiga leksaker som man ständigt snubblar på...en dröm alltså låååångt bort från verkligheten!

Mina älsklingar har pysslat! 

Gick förbi min favvobutik nummer ETT!!!!!! Har inte varit där på 1000 år, blev genast kär i tekannelampan och allt annat i butiken också btw, köpte en kanelströare till min morgongröt och rosklubbor åt barnen. Vill shoppa mer!

Kläder för en liten F? Njäe, men söta hur som.

Hot och inga mutor

Mutornas tid är förbi (Bara ett konstaterande)

DÅ

Ja, DÅ höll jag ett nyfött barn i mina armar. En oskyldig liten bebis vars liv var som ett oskrivet blad. Jag tänkte stilla för mig själv att detta lilla knyte ska jag vårda ömt var eviga dag. Denna lilla människa ska växa upp i mitt trygga hem långt bort från livets faror och vedermödor. Detta vackra barn ska få den bästa barndomen i hela världen och jag ska personligen se till att det blir så. Ja, så tänkte jag. DÅ.
  DÅ, på den tiden när jag stod där med liten bebis på armen trodde jag verkligen på mig själv och min övernaturligt goda moderlighet. Men det var som skrivet DÅ det.

NU

Ja, NU är det givetvis inte så. Hotens tid är här.


IDAG

Jag har varit hemma med sjuka snorisar i flera veckor nu, nästan en månad faktiskt. Känner mig självmordsbenägen light. Att sitta instängd med sjuka småbarn är inte så så hemskt som man kan föreställa sig. Det är värre. I synnerhet när de är fyra till antalet. De gnäller i fyrstämmig kör, snoret rinner, kinderna feberblossar...trots att de är halvt döende orkar alla ändå mirakulöst nog bråka med varandra konstant. Regeln lyder: ALLA MOT ALLA. ALLTID!

  Jag har tryckt i dem medicin och stolpiller på löpande band, bytt diarébajsblöjor (gärna mitt i maten, det är alltid rätt tidpunkt tydligen), toatränat och därmed också mutat en hel del. Mutat med popcorn, tv-filmer, godis, glass, leksaker och what ever. Har ju trots allt tyckt synd om dem! Jag har läst en massa böcker, tänt brasa osv. Allt för att förgylla sjukdagarna.

  Ungarna har skött uppgiften med att vara odrägliga med bästa betyg och jag har svalt min irritation många gånger den senaste tiden. Lite falsettröst då och då och några mindre utbrott, men jag är bara en simpel människa...Hur som helst har det anarkistiska livet sakta men ack så säkert smugit sig på oss. Jag har sett mellan fingrarna för att jag inte orkat ta alla fåniga strider och varit tålmodig så långt lagret räcker. Idag tog dock även restlagret på tålmodig helt slut. Jag har tjatat om samma saker i fler veckor nu och idag bara pallade jag inte med dem mer. Efter ytterligare en cirkusmiddag kände jag att NU FÅR DET FAN VA NOG!

  Jag är less på att B och C hoppar upp och ner på stolarna, är under bordet, ska hämta saker, sitter och viftar med armar och ben så att glasen spills ut, pladdrar och retar varandra, slåss och sparkas. Allt medan F har "dunka huvudet i golvet-utbrott" och I vägrar att äta. Jag och H satt vid middagen som två hålögda miffon och bara glodde uppgivet på spektaklet och jag hörde våra lama röster släpigt säga saker som: snälla sluta nu, hörrni, hallå, inte så, snälla ni sitt still och ät bla bla bla. Mes, mes, mes.

  Inte ok. Vi skärpte tonen lite... Den som inte äter vid matbordet har heller inget där att göra. Ingen lyssnar. Den som inte äter nu får gå ifrån bordet, vi tar bort tallriken. Ingen lyssnar, ingen äter. Skärper ni er inte nu får ni gå och lägga er. Ingen lyssnar. Ok. Då så. Då är det läggdags nu. Ingen bryr sig, ingen äter. Fine, H reser på sig och tar tag i en tallrik...

RAMASKRI! TÅRAR! B BRYTER IHOP. C KÖR STONE FACE. RÖR INTE EN MIN. DET ÄR ALLVAR. H LYFTER UPP C. TÅRAR. SPRATTEL. DE SKA ÄTA. DE KAN INTE ÄTA, ÄR FÖR UPPRÖRDA. VRÅL. VI ÄR DUMMA. GIVETVIS. LEKTION I KONSEKVENSER. TÅRAR. INGEN FÖRSTÅELSE. LEKTION 2 I KONSEKVENSER. ÅNGER. TOO LATE. TÄNDERNA, SÄNGEN. SOV GOTT.

  Jag känner mig rätt stolt. I som skötte sig relativt exemplariskt  passade på att duka av sin tallrik och sitt glas med glad min och orden"jag skriker och gråter inte som Blanca. Jag är den duktigaste tjejen, jag är stor flicka nu". Hon tar tog sin chans att glänsa extra mycket. Smart. Hon kammade hem fler "vad bra" och mös ordentligt.

  F somnade utmattad i min famn. Jag bar in honom i sovrummet och fast han somnade om på en sekund, gömde jag mig kvar hos honom i mörkret för jag bara pallade inte med gaphalsarna. H fick ta det. Middagen med hämtmat blev helt förstörd. Alla blev dock kompisar innan lampan släcktes. De somnade på fem minuter.

  Jag hatar att låta som min morsa. Helvete. MEN det är vi som bestämmer här. Alla ska veta det på detta bygge. ALLA, även vi. Kanske är det ibland det största problemet?

  Jag vill fortfarande att mina barn ska ha den bästa barndomen, men kanske är jag är inte lika gudomligt moderlig som jag en gång trott och hoppats att jag skulle vara. kanske är jag sämre än jag egentligen vill. jag vet att de har de bra, ändå känner jag mig redan misslyckad ibland som mamma. Vill ju att de ska komma ihåg bra och fina saker men de kan inte få bestämma allt, det går inte. Vi är trots allt de mest vuxna här (hjälp!) och vi måste fatta en del beslut.

  Men så igen, jag är inte deras kompis. Jag måste tåla att inte alltid vara omtyckt för de beslut jag fattar. Jag är här för att på bästa sätt vägleda dem i livet, jag är och förblir deras mamma. En mamma som vad som än händer kommer att älska mina underbara barn, trots att deras oskrivna blad, deras vita små ark redan nu börjar fläckas av små, små, små svarta bläckplumpar...

 

Tjockisar i västvärlden

Mina barn äter chips. Det är fredag. Jag har just haft ett utbrott light då alla har hoppat på mig i soffan och Ferdinand sopat till mig i ansiktet. Suck. Är irriterad och galet uttråkad. Försökte läsa bok men gav upp då I och C bråkar om vem som ska vända blad. Nu kroknar jag och tv:n får gå varm igen.
  Bläddrar förstrött i mina tidningar. På alla omslag står det om sund kost, välbefinnande och hälsa. Folk i väst är för feta. Det är eg helt sjukt. Typ mer än halva världen svälter och i länder likt vårt eget har folk så mycket mat att stoppa i sig att de blir feta. Tänk att det är ett problem. Överflödet. Vi måste liksom hindra oss själva från att bli tjocka, vi kan inte behärska oss och går på dieter för att hålla formen.
  När jag tänker på det på det viset känns det äckligt. Magasinen säljer tidningar för att vi vill läsa om hur man bäst ska hålla sig i shape. Det borde va tämligen enkelt. Sluta käka så jävla mycket och stoppa inte i dig skit, rör på ditt feta arsle. Ta ansvar för dig själv för fan! Så där ja!
  De flesta av oss vet att vi borde äta mer grönt, äta regelbundet, inte för mycket etc. Ändå kvarstår problemet i-landsfetma. Jag menar nu inte att jag på något vis står över detta, älskar också att läsa om hälsa och allt det där jag egentligen redan vet. Det gungar både här och där när jag rör på mig dessutom!
  Jag menar bara att det är rätt sjukt. Eller Hur?! Som fenomen. Så ser världen ut. Vissa dör av svält och andra äter ihjäl sig. Det är bara galet hur det här med maten fått en så stor betydelse i vårt samhälle på ett snedvridet sätt. Hur är det med lagom är bäst Svensson? Så enkelt, då rimligt, så självklart!
  Nu ska jag gräva ner mig i sjuksoffan och läsa om vad jag som i-landsmänniska ska göra under våren för att kunna bli strandsnygg till sommaren.  Få se om jag läser om något mirakulöst som jag inte redan visste om!
 

HEMMA LIV- IN PRISON

Filly!

FÄNGELSET VECKA 3

Jaha, då har vi suttit här en vecka till mina små troll och jag. Feber, hosta, snor och slem gör oss sällis. Angenämt att Bacilluskan gillar just oss? Febern sjunker och stiger på de små och humöret likaså. Tycker så synd om mina små som dräller runt i pyjamas och är ömkliga. Tycker även synd om mig själv som är allas slav. Jag hämtar vatten, torkar snor, torkar slem och matrester, lagar mat, städar, plockar undan, läser sagor, leker, stoppar in lite jobb och kör vidare. Trallala! Life goes on.

  Känner mig så hemsk som trycker i dem medicin och stolpiller. Det sker med mutor och våld, vad göra? Just nu är den bästa mutan Fillyhästar för de står högt i kurs men kan köpas för en relativt billig penning. Tror vi är uppe i fyra hästar per unge nu. Hm, men kan jag muta tre ungar för en hundring gör jag fasen det! Dessutom kan jag hota med att det inte blir någon om de inte sköter sig. Perfekt!!! Efter morgonens handgemäng hade B och C lite att jobba igen för att slutligen få sin häst. Hästarna är rätt söta faktiskt och sammetslena.

  Själv har jag lita halvt svårt att rycka upp mig, blir liksom fördekad och förslappad av detta harvande. Går knappt ut alls just nu sitter mest inne och blir hostad i ansiktet och kan verkligen för mitt liv inte förstå att jag inte blivit sjuk än!!! Men är man CC (Cool Colombianska) så är man, hehe! Jag har också belönats denna vecka, inte av små Fillisar, men väl av två tidningar. Tycker jag  verkligen att jag har förtjänat. H har varit så duktig att han t om kvalificerat sig för en kväll på stan. Det var t om jag, hans goda fru, som föreslog att han skulle träffa en polare och hitta på något kul. Det behöver han verkligen!!!

  Själv kan jag inte bestämma mig för vilket lack jag ska välja idag. Blir det klassiskt Lancome-rött, dovt vintrigt eller poppigt vårigt med hopp om att det ska locka fram våren lite fortare? Gud, så svårt att välja!

  Alla sover nu, det är verkligen tyst hemma, ska jobba klart min text nu. Lovade att bli klar till imorgon. Jag ska nog försöka locka fram våren med popp-färg ändå...

Den numera soggiga soffan ger mig ångest!

Jag hittar vattenglas precis överallt!

Småtroll badar.

Stora troll pysslar.

Familjen padda

Nyss hade vi ingen, ny har vi tre surfplattor. Ja, två tv-apparater, tre laptoppa, en stationär dator och ett gäng mobiler oxå sedan tidigare. Vi behöver inte längre umgås alls. Och gör det knappt heller? Underbart? Ja. Till och från... Vi skaffade även, förmodligen sist i västvärlden, kabel-tv(?). Bra tajming dock eftersom alla varit sjuka hit och dit i flera veckor och tv:n räddat oss! Alla ungar sitter klistrade och jag har blivit förslappade av att dra runt i mjukiskläder. Liksom ingen idé att klä på sig ordentligt när ett snorigt gäng drar runt hemma och man blir hostad i ansiktet hela tiden och spenderar halva tiden på alla fyra på golvet torkandes kletig mat och utspilld saft/mjölk/vatten what ever! Jag har inte varit sjuk, bara blivit på dekis. Totalt. Min hjärna har möglat ihop. Kommer inte ens ihåg när jag tvättade håret senast! Shit. En vecka sen tror jag... Sitter i vita soffan och bloggar slappt från mobilen. Oj, nu kom ett par iskalla fossingar. Mys. Brasan sprakar, dags att läsa fler böcker! Umgås. Hurra!

Sjukmys framför brasan. Svensson försöker lyxa till vabben...

Det fattas en padda. F får kolla på tv. 

En dag på stan

Idag hade jag halvdag på stan efter förmiddagsjobb och hemmastök. Tog mig återigen iväg till optikern och undrade vad fasen jag tänkte på sist jag provade bågar. Idag gillade jag inte alls bågen och den satt ju skitfult! Varför sa ingen något? Idag hittade jag hur som en ny älskling från Chanel och det var kärlek på två röda. Rosetterna på bågarna fick mig fast på nolltid och jag var såld! Dessutom var den nya skönheten mer än tusen spänn billigare och efter alla rabatter och innestående bonus fick jag ner priset 1800 spänn, som hittat. Billigaste paret glasögon jag någonsin köpt och då slängde jag ändå på stora lyxpaketet. Bra där.

  Sedan blev det svängom i hundra butiker och provrum, lunch, fika och en massa snatter:-)! Åh, precis en sådan "standag" som jag längtat efter och verkligen älskar! Dessutom med världens bästa sällis :-)!! Dagens oförbjudna köp var det klös i och jag älskar redan min nya darling dress. Eftersom jag i princip aldrig använder byxor är klänningar på ett sätt helt legalt att köpa för mig, jag bor i klänningar större delen av mitt liv!

  Väl hemma var det kaos i vanlig ordning. Nu blir det mys med H, vi har öppnat bubbel och jag väntar på att sista ungen ska somna in för natten så att här kan vankas vuxenaktiviteter. Oj, hur lät nu inte det! HAHA! Ridå;-), trevlig kväll på er. Over and out!

Lägg till bildtext

Det ser lite lurigt ut på bilden, bättre i verkligheten. Mitt signum ÄR bruna plastbågar, vill inget annat ha. Jag skiter i trender och mode, jag har likt Chanel, hittat min GREJ.

Klös. Denna följde med mig hem!

Det gjorde tyvärr inte denna, inte idag i alla fall. Mockamaterial, som att gå i mysdress. BARBAZOO någon?

Sicken lunch. Känner att jag luktat Hurry Curry hela dagen lååååång!

Skulle gärna fått följa med mig till Madrid! Men då blir det nog inget Madrid...

ÄÄÄÄÄÄÄNTLIGEN kunde jag ha min älskade skinnjacka igen. Avskyr vinterjackor!

Fredagslyx!

OCH SÅ DET BÄSTA FREDAGSLYXET AV ALLT!!!!!!!!!!!! MIN VÄN! PUSS PÅ DIG!