Hej då

Så, det har inte blivit så många inlägg på sista tiden. Har ingen tid över för bloggen och inte så stor lust för den heller längre. Den känns tråkig helt enkelt. Jag har saker jag vill skriva om, men samtidigt har jag ingen lust att skriva...komplext. Är lite less på hela grejen och för övrigt händer inte direkt något spännande ändå. Eller , det är faktiskt inte helt sant, men i alla fall.

  Efter den senaste tidens incidenter har jag tappat lusten med bloggen totalt. Det är därför dags att säga hej då. Tack alla läsare, kul att ni läste ändå. Nu återstår bara ett sista:

SANTÈ! Ciao och tack för mig.

Träning, hälsa och kost

Just nu vill jag gärna se på mig själv som en hälsosam person, det vill säga minus mitt älskade godis...Jag har återigen tagit upp joggingen mer frekvent och har även för nöjes skull investerat i lite nya joggingkläder. Det känns liksom så otroligt sportigt, i synnerhet som jag haft samma joggingkläder sedan början av typ förra seklet. Seriöst, jag hat kvar samma gamla tubsockor som det står Norsk Hydro på som jag fick av min pappa då jag var runt 10-12år. Helbäng egentligen, fatta hur lääääänge jag haft dem! Måste vara världens bästa kvalitet, jag kan absolut inte slänga dem utan kör stenhårt med dem fortfarande.

  Min runda idag gick bra, men det fick bli en halvkort en eftersom B var hemma sjuk. Teoretiskt sett skulle hon klara sig själv i 35 minuter, men jag skulle aldrig våga lämna henne ensam mer än typ 5 minuter så det var tur att städerskan kunde hålla uppsikt över henne så att jag kom iväg! Världens bästa väder och det var verkligen skönt ute idag. Sedan min första horrorrunda har jag snabbt blivit bättre och  det kommer inte att dröja länge innan jag hittar tillbaka till min forna form känner jag.

  I övrigt har jag snöat in på min tidning Topphälsa som får mig att vilja leva sundare, utan överdrifter alltså. Vi skippar just nu pasta, potatis, ris och bröd och öser på med grönsaker istället. Jag saknar inte ens allt det där andra! Idag gjorde jag återigen mitt succé recept med köttbullar, sparris och sockerärtor och Blanca slukade även mina nyttiga chokladbollar utan fett, socker och annat gojs. Jag gjorde även en räd till hälsokost i veckan där jag införskaffade cocosolja agave och rå choklad. Mmmmmmmm.

(Och där hann jag inte skriva mer sist och f om nedan blev det vips söndag kväll...)

  Efter en helg på torpet är jag helt mör. Har krattat löv, sytt gardiner och duk till lekstugan, satt upp gardiner och städat hela lekstugan, satt upp hyllor, torkat golv, fixat mat, dammsugit, planterat frön och trixelifixat. Ja, förutom att ha tagit hand om mina fyra barn då vill säga. Jag har även medlat i diverse strider, skällt på ungarna och härjat runt i vanlig stökig oordning. Nu är jag typ helt slut och just därför är det dags för lite kvällsjobb. Hurra. F är vaken och pigg fast klockan är 22.45. Nitlott.

 Skulle gärna umgås lite med H, men det får väl bli efter 50 någon gång då verkar det som...Imorgon ska han storhandla, på tisdag ska han öva simning med Blanca...osv, osv. What ever, skit samma nu måste jag sätta fart för jag hoppas ändå på en mini-date framför tv:n  innan 23.30. Jag håller tummarna...

Lite kladdigt, men jag tillverkar små kladdiga, nyttiga bollar här...

Se så fina de blir. Inge fett, eller socker minsann. 

Se bara så snyggt!!!!!!

Och här kommer receptet. Läs, lär och gör! jag använde torkade tranbär för det var det jag hade hemma. Mixa och trixa som du känner...vettja.

Ett annat succérecept från Topphälsa...

Och recept på det. Flottfläckarna betyder att jag verkligen testat receptet som jag ger full pott!

Exempel på bra lunch som man snabbt slänger ihop.

Frukost enligt topphälsa.

Orkar inte justera bilderna snyggt, det blir mupp med telefonen numera, har inte ens hunnit lära mig min nya lur:-( ordentligt. Hann heller inte publicera detta igår. I dag är det måndag. Jag tar jobbpaus, klockan är nio. H är ute och joggar. Jag körde en superbra runda idag på 40 min. Rundade Västermalmsgallerian och sedan hem igen. H har varit på hälsokontroll, inte bra alls. Han är sitt fetaste jag, har högt blodtryck, sover för lite och är för stressad. Om hans kropp ska orka med vårt liv och han inte ska dö i förtid måste hans hjärta få jobba mer för det sänker alla värden. Han måste dessutom sova mer än 6 timmar per natt. Jag blir så stressad och orolig för honom:-(. 

  Svårt att rappa ner på tempot här, vi träffar redan inte folk och gör typ inget förutom att ta hand om familjen och jobba och ändå hinner vi inte med. Jag fattar inte. Bara för att jag är så hälsosam käkade jag just upp en megastor kanelbulle och drog två glas vin. Är det livsnjutning? Slut på pausen. Santé. 

Jag är avundsjuk- på mig själv

Igår var vi på torpet hela dagen och fixade. H lagade vår b:iga säng som brakat ihop (vårat sämsta Blocketköp då sängen var paj från början, uäk) och jag hängde tavlor samt fixade med alla sängkläder, mattor och sofföverdrag som jag tog hem för tvätt sist vi var där. Rensade även lite bland barnens urväxta kläder och trixade. Vi åt lunch och fikade i solen med J, N och lille plutten som ännu inte fått något namn. Nu är det fem barn på torpet och det är så kul:-)!!!!Alla våra barn var så intresserade av lilla söta bebisen och F spanade in  den lilla krabaten med viss eftertänksamhet:-)!

  Allt var typ frid och fröjd, barnen lekte i lekstugan, H stod i sovrummet och svor över sängen och jag stressade runt med alla grejer, allt var i sin ordning. Jag verkligen mös igår över att det är så otroligt fint på torpet. Alla rum är fina och jag har liksom inrett så himla snyggt. Asså, seriöst!!!! Många av våra reseminnnen passar så bra i torpmiljön lustigt nog med tanke på att 1700-tal och resor i modern tid inte direkt egentligen hör ihop. Färgskalan går i vitt, blått och typ beige och så träfärgade möbler. Jag har fortfarande blom-och rosa-förbud på torpet och det är befriande eftersom det svämmar över av det här hemma. Vitsen är att det ska kännas skillnad på "här" och "där" och det gör det verkligen. Allt börjar verkligen komma i ordning på torpet och nu är det nog bara två lampor som fattas, en över soffbordet och en över matbordet sedan är jag faktiskt helt nöjd.

  Det är faktiskt så himla bra och fint på alla sätt att jag kom på mig själv med att bli avundsjuk på hur fint det är på torpet. Varför kommer vi i ordning där, men inte här hemma? Där gör vi de där grejerna som ingen orkar ta tag i här. Aningen irriterande. Jag skulle nästan hellre bo på torpet just för att allt i princip är klart där. Här hemma hinner vi aldrig med eftersom vi alltid bara springer runt i cirklar. Små skitgrejer blir inte av. Jag har fortfarande en hög möbler att måla, hål att täppa igen i väggarna, hela rum att renovera etc, etc, mm, mm i det oändliga. Jag vill att allt här ska bli lika bra som där ju!!!!!!

  Fasen jag behöver fler timmar på mitt dygn! Jag vet ju vad jag vill, men det verkar inte hjälpa. Ja, de där torparna har det allt bra måste jag säga! Jag önskar att jag en dag får lika fint hos mig som dem har hos sig;-).

Santé i solen! Nu ska jag jobba och sy jordgubbsgardiner till lekstugan. Snart är det väl finare i lekstugan också än vad det är här...Mohaha.

 

Sura kärringar. WHY?

Jag har funderat en del över fenomenet sura kärringar eftersom jag har oturen att råka ut för fenomenet oftare än jag önskar. De finns lite var stans i samhället och deras gemensamma nämnare är att de är just gnälltanter. De finna på biblioteket i Solna centrum, på Operan, i matbutiken och lite var stans där man minst och mest anar det. Jag har försökt att anslysera det hela och har även haft livliga samtal med H om det hela och vi har i vanlig ordning dragit några högst teoretiska slutsatser. (Tillsammans är vi så himla smarta allt som oftast).

Senaste tidens incidenter med gnällisar 45+ har alltså inträffat på biblioteket i Solna centrum och senast igår på Operan.

Incident 1

  På biblioteket blev jag riktigt förbannad och innan jag går dit igen för att lämna tillbaka böckerna ska jag ringa och prata med bibliotekschefen för jag tycker att kärringarnas beteende var minst sagt ruttet. Det blev givetvis tjafs för jag kan ju inte hålla tyst när jag blir arg och denna gången var H på min sida för ovanlighetens skull. Kalla mig hopplös, men jag hade aldrig behandlat låntagare på det sätt som grinisarna behandlade oss.

  I korthet tyckte de att barnen var för högljudda då vi höll på att låna böckerna i låneautomaten. (Orkar du inte läsa om vad som hände så hoppa till nästa underrubrik...) Det var lite tumult eftersom trollen packat vagnen full med böcker och snällt nog ville hjälpa mig att låna böckerna. F lyfte upp böcker från vagnen och jag försökte att hålla reda på vilka som var registrerade och vilka som inte hunnit bli det. Vagnen rullade iväg och samtidigt som jag hade famnen full av böcker stod tjejerna och tjatade om de skulle ha på sig skorna eller inte då vi skulle fika på min medhavda lilla pic nic i rummet närmast Bibliotekstorget som är avsett just för barnfamiljer med fika. (Det  rummet ligger två steg från låneautomaterna).

  Grinis nummer 1 säger att det var värst vad här var högljutt och att det måste bli tystare. Jag replikerar att jag försöker att göra mitt bästa men att det liksom inte är så lätt eftersom jag är där ensam med fyra barn och att hon kanske kan ta och visa lite förståelse inför det faktumet och att det inte alltid går att få en tvååring och en treåring att var tysta bara för att man ber dem. Som hon ju själv ser är det lite körigt att rodda allt. jag låter syrlig, erkänner, men är ändå artig. Har liksom ingen lust att tjattra med henne som inte grädde på moset. Typ. Hon backar lite och försöker att vara trevlig genom att fråga om alla barn är mina (fett less på den frågan) och småpratar med Blanca om det var "kul att ha så många syskon". Eh? Har hon något val eller. Fjanttant, varför terrorisera Blanca med dumma frågor? Ja, jag vet att hon försökte släta över det hela så jag släppte det och sa inget mer.

  Väl inne i lekfikabokrummetrummet fikade vi och barnen tittade i böcker, hela tiden var vi övervakade av kärringarna från lånedisken. Suck! Barnen skötte sig hur bra som helst men lilla Isla har ju en fantastiskt hög och gäll röst, vilket ju inte hon kan rå för. Allt var under kontroll till dess att vi skulle gå då F fick ett klassiskt surutbrott och rullade runt som en tok och skrek så som bara han kan. Kaos. Grinis nummer två kom släpandes från lånedisken och frågade B om hon skulle vara inne i rummet där vi andra var eller om hon skulle gå ut för hon ville stänga dörren eftersom vi lät för mycket. B sa att hon skulle gå hem och inte behövde vara i rummet. Gnällis 2 stängde dörren, Isla öppnade den, B stängde den, I öppnade den, B stängde den osv, jag rullade runt med F för att få på honom skorna medan jag upprepade gånger fräste åt tjejerna att sluta bråka om dörren. C tjattrade om något vad vet jag. Gnällis 2 kom tillbaka och sa att dörren skulle vara stängd, jag sa att vi ändå skulle gå, kämpandes med F:s jäkla skor, så det spelade inte någon roll om dörren var stängd eller öppen.

  Tyckte inte gnällis som passade på att förklara att detta är ett bibliotek osv och hur man skulle uppföra sig där. NOG! Jag sa åt henne att jag jobbar, nåja typ, på ett bibliotek och att jag alldeles ypperligt vet hur man ska bete sig på ett sådant både i tjänst och som låntagare. Yo. Hon tyckte att jag då väl borde veta bättre än så och då fick det fanimej vara ännu mera nog!!!!!! Jag talade om för henne att barnen var trötta och att vi som hon kanske själv kunde se var på väg hem. Jag sa åt henne att hon uppenbarligen aldrig haft barn och om hon nu, mot all förmrmodan, hade det så var det väl en 50 år sedan så att hon inte alls kom ihåg hur det var. Hon fortsatte att hävda att det var hennes jobb att se till att det var tyst på biblioteket med hänsyn till de andra låntagarna. Jo, ok, visst, men det var inga andra människor där för det första och vi var liksom vid låneapparaterna som ligger vid utgången, det var ju knappast så att vi brutit oss in i det tysta läsrummet och härjat. Dessutom är ju rummet mot torget skapat för barn, eller är det tänkt att det är vuxna som tyst och försynt ska klättra på de olikformade modulerna och läsa pekböcker? Vad är tanken egentligen? Är barnfamiljer inte välkomna till Solna bibliotek eller var vi en för stor familj för att få tillträde? Det kunde hon ju inte svara på för då gömde hon sig (ursäkta) svennefegt bakom sitt lilla skrivbord och fortsatte att muttra. Jag ställde frågan igen "är inte barnfamiljer välkomna till Solna stadsbibliotek? Jag vill  veta för just nu känner vi oss inte välkomna. Är vi utslängda på något vis?" Inget svar. Jag förklarade att vi går när vi är klara annars får hon väl kalla på en vakt så att de kan kasta ut oss. Allt avslutades med ett "kärringjävlar!" och sedan gick vi med vår vagn fullastad med böcker som jag aldrig vill lämna tillbaka för jag har ingen lust att sätta min fot på det där stället igen.

Incident 2

Fjanttant på Operan hade köpt ett glas vin i garderoben och stod och hängde med sina tantpolare. Jag och B skulle köpa läsk och choklad i pausen och B stod försynt i sina finkläder och valde choklad. Fjanttanten säger högt till sina vänner för att vi minsann ska höra det "akta glaset där för ungen kan ha ner det, jag, man vet ju inte vad ungar kan ta sig till bla bla". Hon skakar kärringlikt på huvudet så som kärringar i den åldern gör. Ojojoj. Jag sa åt dem att man inte kallar min dotter för "unge" och sedan sa jag högt till B att hon inte skulle bry sig om surkärringarna som uppenbarligen inte vet hur man tilltalar folk och att de betydde sig högst illa. Punkt.

Vad är då grejen?

Jag har funderat över folks behov av att trycka till andra och göra livet allmänt surt och otrevligt i onödan. Jag fattar det verkligen inte. VARFÖR? Det bidrar inte till ett trevligare samhälle direkt och surisarna fiser ut sina surångor åt höger och vänster och det stinker ett "och hör sen" runtomkring dem som en förgiftande, tung dimma. Jag backar ju aldrig, och det kommer jag heller aldrig att göra, jag gillar inte orättvisor och jag avskyr att bli påhoppad, i synnerhet eftersom jag verkligen är den laglydigaste typen på den här planeten som alltid är noga att följa alla regler och anpassa mig efter "hur det ska vara". Jag bli liksom förolämpad över att folk anser att jag inte kan bete mig, för det KAN jag.

  Hur som helst vill folk känna sig förmer och ett sätt är att trycka till och trycka ner andra för att visa sin förträfflighet. Ja, så är det väl bara. Sorgligt egentligen bara tycker jag. De kan ju inte veta att man inte sätter sig på mig. Men de blir varse.

Kvinnor i största allmänhet, H:s teori

Vad kan jag säga? Jag vill inte hålla med H om att kvinnor rent generellt är mer benägna att tjafsa än män för jag anser att alla kvinnor i egenskap av just kvinnor borde känna någon slags systerskap som det förtryckta könet vi på många sätt är i en mansdominerad värld. Vi behöver hålla ihop, stötta varandra och peppa, peppa, peppa. Men vad gör vi? Motarbetar varandra, låter avundsjuka och småaktigheter komma emellan. Vi intrigerar och hugger varandra i ryggen och tävlar om männens gunst. PINSAMT! Äldre ser yngre som hot och motarbetar dem samt passar på att läxa upp efterkommande generationer istället för att på ett positivt sätt förmedla kunskaper och erfarenheter. Kvinnor dömer hårt.

  Tråkigt nog börjar jag undra om inte H har rätt och jag undrar vad som ligger till grund för detta minst sagt mystiska beteende. Är det någon gammal apgrej från den tiden vi hängde i träden, något slags djuriskt beteende som vi trots evolutionen inte kan få bukt med fast vi intalar oss att vi är civiliserade i en civiliserad värld...är kvinnan sitt eget största hot? Intrigerar vi för att vi i grunden vill åt männen och därför måste mota bort varandra?

  Jag har faktiskt noll aning, men det hela är beklämmande. Vi kvinnor måste sluta se varandra som hot! Vi måste hålla ihop över generationerna, utbyta erfarenheter. Vi ska inte bestrida varandra när det finns ett annat kön att kämpa emot, ett dominerande kön som genom historien har gjort noll för att förtjäna det. Nu behöver ju inte alla jämställda pappor ta illa upp, jag generaliserar! Jag tänker globalt, men även lokalt visserligen.

Min teori

På något vis är det enligt vissa legalt att vara otrevlig bara för att man blivit lite äldre, det förstår jag inte alls. Man får liksom bete sig lite hur som helst och det har man då på  något vis rätt till. Äldre tycker att de kan sätta andra på plats i egenskap av just yngre. Men, NEJ!, det har man ingen rätt till. I synnerhet inte mig som sagt.

Tillbaka till incidenterna

Så vad var då bibblokärringarnas grej? De ser en ensam mamma som kämpar med fyra ungar men känner ändå bara att det är lite läge att öka pressen på henne genom att mer eller mindre starta någon minihäxjakt inne på biblioteket. Lustigt. Grejen med biblioteket är just att ALLA är välkomna dit, till och med alkisar och uteliggare som ligger och slaggar i sofforna i tidningshörnan. Ja, jag har det på bild i min förra mobil! Tydligen är det också helt ok att sitta i bilderboksrummet och halsa sjuprocentig cider  ur burk som man sedan lite käckt kastar i sopen där alla småbarn stökar runt. Ja, jag har även det på bild i min förra mobil. Men HUA om det kommer in en barnfamilj som låter lite för mycket! Fy bubblan, sådant gillas inte av Britta och Berit. Ursäkta men så vitt jag vet finansieras Brittas och Berits löner av våra skattepengar och jag hade ingen aning om att de har betalt för att vara otrevliga för dem pengarna.

  Vad kärringen på Operan beträffar tycker jag att det är synd att hon måste slänga ur sig otrevligheter mot en liten 6-årig flicka som lite försynt står och väljer choklad. Det var givetvis inte mycket små barn där igår och ja, vi blev utstirrade. Men hur skulle det vara om folk log lite istället och tyckte att det väl är kul för en liten tjej att få gå på Kungliga Operan. Teoretiskt sätt hade vi också pyntat 700 spänn per biljett!! (Vi hade visserligen fått dem, men det visste ju ingen annan:-)) Blanca var så duktig och satt stilla och såg hela föreställningen, jag menar hur många 6-åringar kan det utan minsta stök? De som satt framför oss var däremot supertrevliga och snälla och småpratade med Blanca.

Inte alla

Givetvis är inte alla sura och griniga. Långt ifrån, men det är fortfarande alldeles för många som är det. Jag tänker alltid att dessa människor kanske är bittra och ledsna över något i livet. Kanske har de inte så kul, kanske har de ont och en massa krämpor. Vad vet jag. Säkert får de för lite sex! Sådant kan man bli sur av. Alltså jag skrev det inte för att låta dryg, utan för att jag uppriktigt tror det. Min och Hasses teori är att om man är glad och tillfreds blir man per automatik trevlig, för det finns liksom ingen anledning att sura och dumma sig då. Jag försöker alltid att tänka på det och faktum är att jag respekterar äldre och  de slit de lagt ner i sitt liv, jag hjälper alltid folk med dörrar och rullatorer etc när jag ser att hjälp behövs. (Senast på bussen idag, även om jag själv har en dubbelvagn och tre ungar i släptåg.) Jag tycker att alla ska hjälpas åt och jag är snäll och trevlig, MEN jag tar ingen skit och då spelar ålder ingen roll.

 Avslutningsvis

Tanten under oss är jättesnäll fast hon har oturen att ha oss till grannar, jag ber gärna om ursäkt för det och försöker hålla pli på ungarna även om det visat sig vara stört omöjligt. Hon får ösa på decibel på sin tv hur mycket hon vill, ingen kommer någonsin att anklaga henne. Ge och ta när det är som enklast och totalt självklart.

Jaha, och så var det med den saken. Kom igen tanterna le lite för fan. OM jag nu blir en suristant, kanske är jag redan på väg, så får någon verkligen säga till mig för det är det sista jag vill! Gode Gud, låt det inte ske. Jag kommer fortsätta att försöka vara en bra medmänniska, men se upp där ute för skit och otrevligheter tar jag bara inte. Punkt slut och Santé.

Ps. Givetvis var föreställningen igår magisk och jag och liten B som båda var på Operan för första gången var hänförda:-)!!!!! Mamma/Blanca- mys de lux. Ds.

Dios mío! Mitt hem är en spåkula

Igår kom O hem till mig för att spå mig, E, H och L som plötsligt kommit flaxande från Mosva. E hade sagt till mig att O är helt fenomenal på att spå och han hade redan spått några av hennes vänner. Jag blev sjukt nyfiken för även om jag vill verka en smula skeptisk hade jag några grejer som jag ville fråga O om. Jag blev spådd i 2 1/2 timme(!) och det var nog bland det märkligaste jag varit med om.

  Jag överdriver inte när jag säger att ALLT stämde och det var heller inga generella saker som skulle passat in på vem som helst. O berättade saker om min barndom, om alla mina föräldrar och min bror. Han kunde sätta fingret på mina irriga tankar som jag inte berättat om för någon. Han kunde även  känna av statusen på mitt inre tillstånd och det blev några DIOS MIO igår:-)! E har översatt alla seanser och nu har hon en hållhake eller två på oss alla;-)!! HAHA, vad har E inte hört de senaste dagarna, hoppas att hon har tystnadsplikt:-).

  Jag var helnöjd, E och L med. H är alltid lite svårflirtad bara för att...Oscar är min landsman från Colombia och han är verkligen en vänlig själ. Ska bli så kul att hälsa på honom på plats i vår gemensamma födelsestad nästa år. Jag ser verkligen fram emot det! Barnen är också taggade och jag vet att denna resa kommer att bli mycket speciell.

  Just nu spår O en kompis till E i rummet bredvid. Vad har hänt med mitt hem? Värsta platsen för seanser, haha!!! Jag bara älskar det. Visst gnäller jag ibland över att mitt liv är lite graaht, men jag tar tillbaka det. NU. Det händer faktiskt rätt ofta roliga och lite galna saker här :-) och mycket av det galna hänger ihop med min kära lilla loca E. Mitt hem har blivit ett internationellt tillhåll och E släpar hit alla möjliga olika personer som min familj får träffa. Många sover över, vilket är ok eftersom vi har plats och barnen har vant sig vid att det ofta kommer hit folk. Inte sällan frågar de mig "mamma, vem kommer idag?". Blir svaret ingen blir de besvikna!

  Jag inser sakta men säkert att mitt hem har blivit precis den plats jag vill att det ska vara. Ett hem som öppnar dörrarna för folk, ett hem där det händer saker och där spännande möten sker. Jag gillar ju när det är lite acton och E är bra på det där med just action. Återigen tackar jag min lyckliga stjärna över att E kommit in i vårt liv. Hon betyder oerhört mycket för oss alla, obeskrivligt mycket! Dessutom har hon lärt mig att bli lite mer tranquilo och det behövs verkligen. E är chill!

  Efter seansen ska jag och O på stan. Haha, han kan typ ingen engelska och jag kan typ ingen spanska. Men vi hattar oss fram och försöker båda två. Nästa gång vi ses kommer jag att kunna prata bättre spanska med honom, ett löfte. Ja, alltså inte svårt att hålla för mycket sämre kan det liksom inte bli...

Nu tar vi sikte på gamla stan, dags för spektakel i latinamerikansk anda.

SANTÉ!

Nu får det fan va slut på eländet!

JA, DE FÅRE!

Kom just tillbaka från den HEMSKASTE joggingrundan EVER! Jag var ute i 40 minuter och kände av var eviga sekund av denna sabla runda. Det var plågsamt jobbigt, allt gick trögt och som extra motgång fuckade Spotify upp sig så att jag fick lyssna på radio. Naturligtvis spelades bara skitmusik vilket gjorde den horribla rundan ännu mer plågsam. 

 Nedåtgående spiral

Har inte tränat mycket alls på sista tiden vilket verkligen stör mig. H har just gått ner två kilo och jag konstaterar bittert att jag gått upp ett kilo istället. Jag som i mitt tidigare liv varit i rörelse jämt blir tjocko av att sitta stilla på en stol hela dagarna. Inte bra alls, jag behöver min jogging!!!! Har inte haft lust med orbin heller och min motivation har varit i botten. H dömer hårt, men jag orkar inte vara så taskig mot mig själv just nu faktiskt. Det räcker med allt som varit utan att jag dessutom ska behöva skuldbelägga mig själv för att har blivit vinterfet. Det är inte enbart mitt fel :-(. Jag har liksom tappat gnistan och lusten för saker och ting och givetvis blir det ännu värre när jag inte joggar. Innerst inne vet jag att det får mig på bra humör. Men som läkaren jag intervjuade konstaterade; är man låg, stressad och mår dåligt plockar man lätt bort de saker som egentligen gör att man mår bättre. Dumt men så är det bara, och det är precis det jag gjort. Igår åt jag två glassar fast jag inte ens var sugen, så korkat! 

Jobbo - Hasse?

H drog upp alla tidigare idag, alla var stendöda och Hasses popularitet denna morgon sjönk hastigt. Alla, inklusive moi, gnällde och tyckte att han var DUM. Väl uppe, efter att jag "baddat upp" mitt öga insåg jag att solen sken. WOW! Jag fixade ungarna vinkade av hela högen och drog på mig joggingkläderna. Ny kepa och ny tröja:-)! Inspiration för en ny säsong i spåret. 

En vanlig onsdag

Tyckte liksom att vi kunde vänta med att vända livet tillbaka till de tider vi ska hålla på måndag istället för att bara ändra allt i en chokartad handvändning en vanlig onsdag. Mitt i veckan kändes B. Sedan kom jag på att det faktiskt var en riktigt bra idé! Varför vänta till måndag när allt kan ordnas på studs. HALLÅ! Jag bestämde mig för att det var precis det som behövdes. Rivstart. Nu får det vara slut på eländet. 

Efter regn kommer sol

Varje moln har en guldkant och efter regn ska det komma sol vad jag vet och nu är det dags för den jäkla solen att skina!!!!!! SKIN! 

Beach 2013

Jag har inte gett upp tanken på det hela alls. Just nu känner jag bara kampvilja. All den här soggiga sjukskiten ska fan inte dra ner oss i fördärvet. Jag ska ha den där bikinin och jag ska vara i mitt livs bästa form. Påreba. Det är nu det börjar. Watch out:-).

Nytt

Nytt på bloggen ska dokumentation om min träning inför sommaren vara, det ska bli en följetong helt enkelt. Den ska vara ärlig och sann och även eventuellt fusk ska blottas. Följ min träning här. Från och med nu...

SANTÈ! Nu ska jag skölja av min ansiktsmask och jobba.

Två pensionärer

Bättre känns det liksom inte alls just nu. Jag och H är som två skruttiga pensionärer nere för räkning. Nu har det till och med gått så långt att vi nästan bara pratar krämpor. I veckorna hinner vi inte alltid prata så mycket och den lilla tid som finns passar vi på att avlägga rapport om det senaste på sjukfronten.

Hans status:
H har fortfarande inte blivit av med sin ögonskit. Den två veckor långa infektionen från helvetet har gett honom skavsår på insidan av ögonlocken och det har varit så pass illa att han inte kunnat öppna ögonen på morgonen utan att behöva bända upp ögonlocken med fingrarna.

Han har haft ont i halsen i tre veckor och pratar helst inte alls just nu. Ta halsprov! detta har jag sagt i två veckor nu för jag har fått för mig att han har halsfluss.

Idag började han att blöda näsblod på dagis vilket han endast gör om han är utmattad.

I övrigt har han blivit nyttigare och gått ner två kilo och kör envist på med sin styrketräning.

Min status:
Jag tackar för ögoninfektionen som jag fick i fredags eller när det nu var. Jag har övertagit H:s receptbelagda medicin och kör på med den men det vill liksom inte ge sig. Jag är glad över att jag bara har det i ett öga! Hallelulja vad tacksam jag är för det.

Ryggont har jag konstant så det räknas inte längre.

Vaknade i natt av att jag hade så ont i nacken att jag bara låg och skrek. Lyckades ta mig upp ur sängen. Fick konstiga stickningar i händerna och armarna och lite smått panik. Gjorde så ont i nacken att jag nästan kräktes. H pillade i mig värktabletter och smetade på tigerbalsam. Sedan fick han hjälpa mig att bygga upp mig i sängen med kuddar på det enda sättet jag kunde rent fysiskt och sedan fick jag sitta upp och sova resten av natten. Tog ett hett bad men är fortfarande helt stel och kan absolut inte se mig m över axeln åt något håll. Kvasimodo är mitt namn. Kalla mig Kvasi, det är ok.

Har som fjäder i hatten hängt på Psoriasisförbunder på Kungsholmen för att med äckligt B-ljus sola bort mina stressutslag som jag haft från topp till tå. Är just nu utskriven men är alltid välkommen åter eftersom det med största sannolikhet kommer att komma tillbaka. Känns tryggt att veta att jag har ett stammishak att hänga på för blott en hundring! Ska med krämers hjälp försöka att hålla mig därifrån...

Är även förkyld.

Har inte gått ner två kilo fast H blivit nyttigare!

Ute är det Polenväder och jag väntar uppgivet på bättre tider.

Santé!

Ps. Jag har länge letat efter det perfekta uttrycket som liksom ska bli mitt. En jag känner använder sig ständigt av BISOU och jag tycker att det är så snyggt. Nu är ju det redan inmutat och paxat så jag kan inte bara sno det rakt av. Eller jo det kan jag, eftersom ingen av mina vänner känner henne men det är för mycket copy cat över det hela så det funkar inte riktigt för mig. Synd egentligen då det är så perfekt.

  Insåg att jag behöver något mer ironiskt och cyniskt som passar min krassa natur bättre.  Och vips så hände det på en gata i själva staden PARIS! Mitt uttryck kom plötsligt till mig och det kändes med ens så otroligt självklart och rätt. SANTÉ! Vad kunde väl vara mer passande? En skål till livet fullt av skit, drömmar och galenskap, så som det ju är mest för de flesta av oss.

  Från och med då/nu är det alltså min signatur. Ingen får sno den för jag har paxat den vilket på vuxenspråk betyder att Santé bara är MITT, MITT, MITT! Allt jag gör ska från och med nu avslutas med ett Santé; blogginlägg, hej då kramen på stan, telefonsamtal. U name it. Jag fullkomligt älskar mitt nya ord och känner att vi är så rätt för varandra. Det kommer du snart också att märka!

Så, ja, Santé på er där ute i världen. Nu ska jag jobba. /Kvasi

Ett litet "hej" från den döende bloggen

Har just intervjuat en dunderexpert om utmattningssyndrom och började typ undra om samtalet handlade om bara just MIG! Det gjorde det givetvis inte, det bara kändes så för just när hon räknade upp symptom, orsaker och verkan var det som om jag hade lättat mitt skrumpna lilla hjärta för henne.

  Just nu känner jag igen alla tecken alltför väl! Kunde bocka av alla punkter i princip; dålig sömn, ont i axlar och rygg, oroskänslor i magen, svårt att koncentrera mig och hålla fler saker i huvudet samtidigt, jobbar långsammare, är irriterad och låg. Jag har kommit till det stadium när sömn och vila inte längre ger någon återhämtning för att det helt enkelt inte räcker. Fyra dagar i Paris var fantastiska, men väl hemma när allt åter rullar igång är Paris återhämtningsmässigt borta på mindre än en vecka även om perfekt underbara minnen består for ever.

  Jag tog till mig allt experten sa och hoppas nu själv kunna följa hennes råd och tips. Egentligen var det ganska självklara grundläggande grejer, men tänk att det ska vara så svårt att få till! Det är märkligt, för under stress reagerar de flesta av oss med att leva osundare och på ett sätt som egentligen direkt förvärrar situationen. Jag var visst inget lyckat undantag. SYND! För mig alltså.

  Att ha haft sjuka barn hemma i inte mindre än 11 veckor har tagit på mitt psyke. Stressen det ackumulerat har inte varit nådig. Jag har varit helt sönderstressad och fått tunnelseende. jag och H har bara kunnat koncentrerat oss på att fixa en dag i taget, ibland har jag inte ens orkat tänka längre än en timme framåt i tiden. Allt som inte rört vår cirkus (inklusive E givetvis) eller arbete har fått stå tillbaka helt och hållet. Jag har liksom inte haft tid att tänka på/bry mig om något annat. Helt galet!

  Men det är väl bara så det blir och eftersom jag och H inte har någon familj eller släkt som kan eller vill hjälpa oss (E undantagen givetvis) så har vi liksom ingen vi kan luta oss mot förutom varandra. Och återigen så är jag så evinnerligt fett JÄVLA tacksam över att det är tillsammans med just H som jag titt som tätt sitter i skiten och ingen annan. Det finns ingen som det går att lita på som H, han är en klippa till och med när han själv är nere för räkning med dubbla hjärtslag och ögoninfektion från helvetet. Trots det peppar han mig alltid och jag bara fattar inte hur han orkar!!! Han klagar aldrig utan bara kämpar på för familjens bästa.

Jag skriver det här och jag säger det nästan dagligen till honom:

Du är heeeeelt fantastisk. Jag vet fan ingen som kämpar och jobbar så hårt som du trots att du knappt sover något alls. Jag beundrar din styrka och din otroliga uthållighet, din entusiasm och stretarvilja fast allt känns så jävla motigt. Jag beundrar hur du lyckas se det positiva i vår tillvaro när jag själv bara vill lägga mig ner och ge upp. Din kärlek till familjen ger oss alla styrka och jag vill bli en bättre människa och kämpa på vid din sida till dess vi båda stupar om det så ska va. Jag älskar dig över allt annat på jorden och kan inte leva en enda dag utan dig. 

  Men i helgen får du gärna montera ihop Blancas cykel och lägga ut de där grejerna på Blocket samt fixa min deklaration!!!!

  Idag är alla på dagis för anda dagen i rad och jag jobbar på för fullt, ligger lite efter givetvis men tror ändå att allt är under kontroll. Lyssnar på Jill Scotts A lovely day och försöker intala mig själv att det är just det som det är.

Cést la vie

Måste det här vara jag?

Förra inlägget var ironiskt. Ja, för den som inte fattade det, förmodligen ingen, men ändå. Jag har verkligen haft en del stora beslut att fatta senaste tiden bortsett från allt ståhej med julstjärnorna...

  Just nu är klockan 00:22, klockan ringer om fyra timmar. Jag har en text kvar att skriva klart för hur jag än stressade på jobbade jag verkligen mot klockan! Min ambition var att inte ta med mig något jobb till Paris, men så blir det alltså inte:-(. Det går nog rätt fort, men faktumet att jag inte jobbar på artikeln i just denna skrivande stund stör mig en aning!!

  Allt är packat och klart, lägenheten "iordningplockad", E på plats i (soffan blev det visst), Alla sover utom jag som bara behöver fem minuter att coola ner mig. Efter två veckor med Ferdinand var jag helt sönderstressad idag, jag har jagat efter honom här hemma samtidigt som jag jobbat på halvfart. Knäppt. Tiden har inte räckt till vilket ju gjort att jag jobbat varje natt i snart två veckor nu också.

  F hade sin kulmen idag. Han har fyllt glas med vatten och kastat över hela köket, vatten har runnit in under kökslisterna bland annat, han har hällt ut russin över hela lägnheten, ätit kex i sängen och soffan, klampat runt med ytterskor så att alla russinjävlar blivit ordentligt fastklibbade i golvet, han har ordnat stop i toan då han proppat den full med toapapper, han pillat i badrumsskåpet och badat mina krämer, sabbat två glas, kastat tallrikar med mat och slängt mat överallt i lägenheten, vält stolar och langat in vattenfyllda badleksaker i mitt arbetsrum. Allt han får tag i kastar han hårt i golvet så att det går sönder. 

  Idag gav jag upp, han fick klampa på med sina ytterskor, orkade bara inte bry mig. Han är en vandal, en odåga utav sällan skådat slag. Han klättrar och är överallt, höll på att trilla ner i toan senast igår. Han puffar runt stolar överallt så att han kan klättra och nå det han vill ha. Jag säger bara: SUCK.

  I Paris ska jag nollställa min hjärna, reflektera en aning över senaste tidens beslut, samla energi och kraft att orka med detta galna cirkusliv. Det har varit en tuff period och jag har haft sjuka barn hemma i två månader nu, skämtar inte! Att H:s hjärta återigen slår dubbla hjärtslag och att jag fått mer stressutslag och en konstig sträckning i överkroppen som gjort att jag känner mig som Kvasimodo har liksom bara varit grädde på moset:-). I lördags kom jag först inte ur sängen för att jag hade så ont. Voltaren, ipren och alvedon i en skön kombo har fått mig att klara denna ljuvliga vecka.

  Men, haha, va fan, skit i det nu, imorgon strosar jag i Paris och allt är historia! The show must go on, och det gör den alltid. ALLTID, var så säker!!!!

Inte en resa utan min nya darling...

Blått e flott.

Lite mer grrrr kan aldrig vara annat än rätt

Nu ska denna kombo testas och utvärderas

Min lilla vita ska givetvis med...


Nedan: Mitt liv med dom Ferman:

Hej då, nu ska jag ha semester!!!!!!!!

Jag fattar stora beslut

Vilket lack ska jag ha i Paris?

Efter moget övervägande langade jag H:s kallingar med hål i...

Funderar ALLVARLIGT på att ta ner julstjärnan innan påsk. 

Tre nere, några kvar...

Funderar allvarligt talat på att byta hårfärg...

Funderar allvarligt på att satsa järnet som Katrin Zytomierska...

En timme i taget

En timme i taget. Hundra saker åt gången. Så ser det ut just nu.

"Håll huvudet kallt, få inte panik. Jobba systematiskt, tänk inte för mycket, sätt på autopiloten." 

  Så tänker jag inte, för det hinner jag inte, men så kör jag på. Så kör vi på, som ett tyskt maskineri. Jag har knappt pratat med H sedan han åkte till London och pratar vi kommunicerar vi bara det viktigaste. Det går inte att prata när barnen är vakna och Ferdinand håller oss vakna. I natt sov H ca 3 osammanhängande timmar, jag fick sova lite längre på morgonen. C vaknar och vill ha kram varje natt, Isla vaknar av sin hosta och vill inte ligga ensam, F somnar bara i mitten av vår säng. 

  Halva barnaskaran är sjuka,  hela barnaskaran skriker, bråkar och gnäller, jag hör knappt mina egna tankar som tumlar runt i huvudet. Jag trampar på kex i köket, kletiga makaroner fastnar under strumpan, jag hittar mackor i soffan och i badrummet, trampar på kex i arbetsrummet, halkar på en bok, kliver i ett glas utspillt vatten...

  

   Jag orkar inte få panik längre, jag har stängt av nu. Jag andas lätt, men kontrollerat, är på spänn 24 timmar om dygnet. Det är spännande att se hur länge detta ska hålla på, veckorna går, ingen ljusning i sikte. Jag och H mot resten av världen. Så känns det, vi är solo utlämnade åt vårt eget öde på en öde ö. Vi har bara varandra. Men vi har i alla fall varandra, och det finns ingen annan på detta jordklot som jag skulle stå ut med, eller ens vilja vara med på en öde ö förutom H.

Deras kåthet povocerar!

Som en liten magnet dras jag till programmet familjen annorlunda då H förstrött zappar förbi det på tv. Av princip kollar jag inte på sådana program då jag snobbigt nog anser att det är under min värdighet. Likväl spenderade jag glatt 10 minuter av min dyrbara tid genom att kolla alldeles för en liten stund sedan. Jag suger in allt jag ser på tv och vet varken ut eller in. Deras liv förvirrar mig så TOTALT. De har liksom hundra ungar som ränner runt och är överallt, vem som helst hade liksom fått magsår men föräldrarna bara ler och skrattar hela tiden. Deras hem ser ut som hej kom och hjälp mig men ingen kom, men det är det ingen som över huvud taget bryr sig om. Estetik existerar inte i vokabuläret.

  Fast det är kaos är det ingen som lyfter på ögonbrynet och på något magiskt vis verkar allt vara under kontroll. Besynnerligt. Inga sura miner där inte. Bortsett från att jag inte fattar hur de överlever rent ekonomiskt, det är ett mysterium, så förstår jag inte hur de kan skratta så mycket. Jag blir liksom galen ibland på mina fyra asjobbiga små troll, men de verkar inte vara i närheten av galna på det sättet. Allt föräldrarna gör är att skratta förnöjsamt och titta på varandra med kåt blick som om de bara ville hoppa på varandra och tillverka fler bebisar. Det är ju så provocerande, får de aldrig nog??? Hur kåt kan man vara egentligen?

  Bortsett från att jag faktiskt låter rent avundsjuk, men det är jag inte tro mig så, undrar jag varför det ens provocerar mig. Jag skrattar åt mig själv som bara inte kan fatta deras grej. Jag känner ett "meh liksom" som inte går att förklara. Är det deras lycka som provocerar? Är det förnöjsamheten som stör mig? Säkert. Förmodligen vill jag också bara klucka runt så där i ett tillstånd som liknar Nirvana. De verkar ha all tid i världen för sina barn då de bakar och fixar och pular, inget annat i deras liv verkar spela någon roll. De verkar inte ha någon annan ambition. Kanske är det det som gör mig lite smågalen, det där lallandet. Hur jag än försöker att analysera situationen kommer jag inte fram till någonting riktigt vettigt.

  Familjerna berör uppenbarligen och bara det i sig gör mig irriterad på mig själv som inte vill beröras av fjantprogram likt dessa. Men de går ju inte att inte bry sig, det är ett fenomen. När jag tänker efter är det nog det där runtkluckandet och lugnet som föräldrarna trots allt utstrålar som stör mig. Ja! Där har vi det. Jag som är en orolig flackande liten själ som aldrig får någon riktig ro provoceras av lugnet. Jag vill också vagga runt så där, men jag KAN inte konsten! Jag kan inte spänna av på det där värmländska sättet eller vad det nu är, jag får myror i kroppen när jag ser vaggandet och det kryper i mig. Jag blir stressad av deras lugn.

  Vad kåtheten beträffar är det bara rent allmänt störande att de går runt och ser så kåta ut, haha! Men jag är väl bara avis, ska förresten kanske lägga till med det där själv, kanske inte är så tokigt. Ska genast gå ut till H i vardagsrummet och testa "familjen annorlundas kåtblick", får se om H noterar den. Vem vet, kanske funkar det och sedan har väl vi också femton barn till här hemma. Låter farligt, vet inte om jag törs, ska fundera på saken...

Nytt tema: vilda nätter

Tjingeling!

Efter tokstress och magont och knappt någon sömn var jag så seg igår. Borde jobbat men orkade inte. E ringde och sa att tjejerna skulle ut och att jag borde haka. Eh, NEJ, inte vad jag orkade direkt. E insisterade på att jag behövde komma ut och kvart i maj beslöt jag mig för att ge mig hän. Något glas champagne och sedan hem...

YEAH RIGHT, vi har hört den förut.

Det blev några glas, tjejsnack, skratt, något mer glas. Innan vi släppte loss på dansgolvet hann vi med ytterligare ett glas vin. Jag hade så sjukt kul! Vi dansade i tre timmar. Oavbrutet. All min stress och panik dansade jag bort igår med lagom mängd alkohol i kroppen. Inte för mycket, inte för lite bara precis lagom.

  Har inte dansat så mycket på flera ÅR! Det var som om rytmer och dans- flow kommit till min kropp från andra sidan atlanten för att blandas med sedan länge bortglömda rytmer i mitt eget blod. J, K, A, E och jag hade en superkväll och jag insåg att jag nog måste gå ut och dansa oftare:-)! Det är i alla fall ingen brist på sällskap!!!!! Ett partygäng finns alltid runt hörnet...

  Så tack vare E kom jag iväg och hon lovade mig att jag skulle skratta och ha kul vilket hon ansåg att jag behövde. Och ja, jag skrattade och hade kul, och ja, jag behövde det!

Allt som glimmar är guld!

Min söta E!!!!

Älskar mitt nya lack! Korallallalala...

Buhu! Smolk i bägaren, tappade mitt finaste örhänge. :-(

Klassisk avslutning på kvällen...

OFELIAS (dvs mina) sköna under

YES! ETT VÄL UTFÖRT JOBB!

Denna tråkiga årstid drömmer jag mig bort med hjälp av materiella ting. Jorden går under, isarna smälter, barn svälter och jag tänker på skönhet. Låter inget vidare, det är krasst, men lik förbannat sant. Jag grämde mig över att H fick åka till London och inte jag. Inte för att jag på något vis missunnade honom resan ( det var jag som verkligen tyckte att han skulle åka), utan för att jag var avis på att han skulle få strosa runt i alla underbara butiker i London! Jag skickade med en lista och mms:ade även lite foton för att försäkra mig om att han inte skulle glömma bort mig eller den shopping jag drömde att han skulle ha med sig tillbaka till mig. Jag kände relativt goda vibbar och hotade inte ens med att byta lås om han skulle missköta sig. Någonting sa mig att det skulle gå bra.

Och det gjorde det...

  

  Kanske bidrog den totala misären under H:s frånvaro till bättre utdelning än vad även en kräsen, bortskämd typ som jag kunnat drömma om, men det ska väl alltid finnas en gulkant på varje moln? Eller eh? H tog i så han sprack och ingen blev nöjdare än jag. För en gångs skull var jag mållös och kunde bara le ett cyniskt litet förmätet leende. Min man är så väluppfostrad, thank God, jag har ändå jobbat en hel del på det under 15 års tid. Det var mödan värt, den sten jag en gång fann har visat sig vara den bästa diamanten i hela jäkla världen.

   Han har lyckats med det omöjliga: att köpa underkläder till mig som passat PERFEKT! Inte ens jag själv lyckas med det...som jag tidigare skrivit om ser min underklädesgarderob a lá 2005 inte vidare het ut och jag har alltid i skydd av nattens mörker krupit till kojs väl medveten om att det inte är någon idé att flasha mormorstrosorna. Det blir hårdare tider för mig nu när vi går mot ljusare tider och nattens mörker snart inte kan skydda mig mer och jag beslutade resolut att göra något åt saken. Jag gick berserk på Twilfit till att börja med och sedan gick H lite halvt berserk på Victoria´s secret. Han gick berserk lite överallt i London och trots att jag är glåmig och sliten känner jag en liten känsla av den svennelyx jag eftersträvar i min vardag.

  

  Trots någon utskällning från AL till London och trots några arga (diplomatiskt skrivet) sms i total frustration regnade det pressisar över mig då H väl kommit hem från sitt sjukhuspass. Han avlöste mig på AL och hade redan på förhand listat ut att han skulle gömma presenterna för mig för att jag inte skulle snoka upp dem i hans frånvaro. Så listigt! Givetvis muddrade jag Hasses väska det första jag gjorde när jag kom hem. Där låg bara kläder, jag gick systematiskt igenom varje garderob och försökte att tänka mig in i hans, enligt mig i den stunden, simpla hjärna. Jag gav upp, grymt irriterad. Karln hade överlistat mig. På telefon ljög han dessutom och sa att de var med honom i tryggt förvar på AL. Karlslok. Det visade sig vara en lögn för sedan avslöjade han sitt gömställe och han var slugare än jag trott. Han hade gömt hela skatten i Cocos rum bland utklädningskläderna. Så listigt minsann! Humpf. Nåja, jag har kommit över det nu och kommer nu att presentera vårens sköna under. I alla fall för min del!

Underbara korall, kommer att komma ännu bättre till sin rätt när huden är solkysst och det ska den minsann bli i år!

Parfymen jag knappt vågat drömma om är nu ...MIN! doften är fantastisk, liksom Elie Saabs aftonklänningar. Glamour när den är som bäst.

Kan inte få nog av dessa prisvärda godingar från Boots. Skulle kunna hälla upp dem i ett glas och dricka dem i tron att de ska smaka lika underbart som de doftar!

Senaste loken från Chanel. Krämigt gloss, underbar formula. Väl matchat med rätt lack!

Min favoritblomma är liljekonvaljen. Så skör och pikant i färgen, med en fullkomligt magisk doft. Hade jag hittatdenna lilla skönhet då jag gifte mig i Paris hade den varit given som brudbukett...nu passar jag på att svepa in mig i ett underbart doftmoln istället.

Som om de tinte vore nog, köpte H även refill till en liten parfymflaska som är smart och praktisk att ha med sig i handväskan när man behöver fräscha upp doften under dagen som han så fint förklarade det!!! What can I say, doften är magisk, men det är inget mot vad min Hasse Haze är!!!!!!!!

Ytterligare ett boots-fynd! Doftar himmelskt gör denna body lotion. Bra pris dessutom. Älskar doften så mycket att jag sparade den tomma förpackningen bara för att kunna sniffa på den emellanåt! H bunkrade upp ordentligt, lika bra.

Och vad som finns i denna spännande och inbjudande kartong får förbli Ofelia´s Secret...och ja, Hasses med antar jag.

Som extrasuperlyx fick jag även denna fina pressi av A som tack för middagen E ordnade här. OMG, hade hon inte behövt, men är det någon som älskar skönhetsprodukter så är det jag så jag blev givetvis överlycklig:-)! Doften är ljuvligt fräsch och jag inbillar mig att jag går på en solig strand när jag använder doften:-). Jag menar...bara en sådan sak!

Underbar scrubb jag fick på alla hjärtans dag.

Jag kommer nog inte ha tid att lämna badrummet i vår!