Jag tillhör de personer som kommer ihåg mina drömmar då jag vaknar. Jag minns oftast allt in i minsta detalj. Jag kan återge platser, samtal och händelseförlopp även om drömmarna på ett sätt varit osammanhängande och röriga. Vissa temadrömmar har återkommit i hela mitt liv och även om jag numera sällan drömmer mardrömmar finns det en som förföljt mig sedan jag var liten.
Drömmar är fantastiska och när jag var yngre flydde jag ofta in i drömmarnas värld. Under en period när jag var 14 år skolkade jag massor för att jag låg hemma och sov istället:-)! När alla gått hemifrån tog jag bort min jacka och mina skor från hallen, låste dörren och säkerhetsgrinden från insidan och så smög jag upp på mitt loft där sängen stod för att krypa ner under täcket och sova. Jag hörde när min pappa kom hem för att äta lunch, han brukade lyssna på radio och fixa lite mat. Ibland ringde han några samtal från telefonen i hallen. När han sedan gick hoppade jag ur bingen, ställde tillbaka mina skor, hängde upp min jacka, låste upp dörren och grinden. Nästa gång någon kom hem var det ju jag som kom hem från skolan:-)!!!
Jag njöt av att ligga i sängen och sova. Jag vaknade funderade lite och somnade sedan om igen. I mina drömmar gick jag på fester, reste utomlands och hade det hur bra som helst. Livet och vardagen var grå, men i mina drömmar var ALLT möjligt. Även idag då jag drömmer kan jag ofta flyga och köra bil! Drömmar är viktiga och jag tror på fullaste allvar att vi kan kommunicera genom våra drömmar. I natt t ex pratade jag med min pappa, jag brukar göra det ibland. I drömmen får vi umgås och en dag kanske vi kommer att reda ut vår situation...Den här gången tänkte jag säga en sak till honom, men jag hann inte för att jag blev väckt av cirkusen, typiskt. Jag hann däremot skälla ut min mamma och det är väl bättre än ingenting antar jag! Det där med pappa får jag ta vid ett annat tillfälle, det kommer att lösa sig.
Vi som minns våra drömmar är ofta observanta personer och i mitt fall stämmer det väl. För även om jag babblar massor registrerar jag hela tiden smådetaljer och har jag pratat med någon kan jag oftast återge samtal i sin helhet och även oftast med exakt ordval. Det är lustigt hur olika vi fungerar för H minns aldrig någonting av det han drömmer, kanske några fragment från drömmar han drömt när han var liten. Han kan heller aldrig återge samtal, detta betyder inte att han inte lyssnar för det gör han. Jag glömmer snabbare än vad han gör eftersom min hjärna är rörigare och för att komma ihåg måste jag skriva in saker i min almanacka på telefonen.
På ett sätt skulle det vara kul att skriva ner mina drömmar för jag tror att de talar till mig och att de kan hjälpa mig i min vardag, men jag orkar inte. Som det är nu får det vara, men jag ser fram emot nästa pratstund med pappa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar