Westwood Story: Vad hände med oss?

Så här skulle det aldrig ha sett ut på Karlbergsvägen eller i Lindholmen kan jag lova!

Jag garvar åt att H och hans familj bytte om till middagen på fredagen och på helgerna när han växte upp. De åt även vid matbodet i vardagsrummet då det skulle vara lite extra. Så borgligt!!! Hehe:-). Vi i vår familj åt alltid middag klockan 17:00 sharp och i knät hade vi alltid strukna linneservetter som vid dukningen var ihoprullade i servettringar av silver. Alla ringarna var olika och våra namn var dessutom prydligt ingraverade. OMG! Det var noga med bordsskicket och ingen satt och slappade och slafsade hemma hos oss. Man satt ordentligt på sin stol och åt sin mat annars blev man typ inkörd på rummet. Dios mío!

Enda problemet var att min förvildade pappa varit sjöman i 18 år och han var alltid den som bröt mot de där reglerna som vi andra absolut INTE fick bryta mot. Han pratade glatt med mat i munnen, smackade emellanåt och petade upp mat på gaffeln med tummen och gjorde rent tänderna med gaffeln:-). Detta gjorde givetvis min mamma galen!! Vi kunde aldrig fatta varför han fick hålla på så och inte vi. Ingen fick salta på maten innan man smakat den och armbågar på bordet var ett naturligt nono. Man fick heller inte dissa maten innan man smakat den, och helst inte då man gjort det heller. Ibland fick vi sitta kvar till dess att vi ätit upp, hua, och vid obevakade tillfällen langade vi maten i sopen i köket och gömde den under andar sopor eller täckte över den med hushållspapper.

På det glada 80- talet när mixern kom körde min morsa allt i den där jädra appaaraten och konsistensen av mixade soppor kan få mig att må illa än idag. Oftast gjorde min mamma mat som vi gillade, men inte alltid. Vad jag minns var middagarna rätt organiserade och gick relativt städat till. Jag hade visserligen svårt att sitta still och jag och min storebror sparkade friskt på varandras ben under bordet. Som tonåring gjorde jag det tillen vana att halvligga då jag åt bara för att provocera min mamma, hehe. Oftast hade jag fötterna på en pall också och det irriterade henne och det gjorde det hela så mycket roligare. Hon slutade t om att kommentera det till slut eftersom jag aldrig gav mig. REVOLT!

Med anledning av dagens totalkaosiga middag kom jag att reflektera över detta. Shit alltså. Vi hängde på torpet efter lunch och skyndade sedan hem för att fixa pizza. Naturligtvis hade vi trots planering missat att handla en del grejer och H stack iväg för att komplettera. Under tiden brakade allt loss här hemma. Isla hällde ut en hel burk med basilika på golvet, F bajsade smetbajs som tog evigheter att få bort, alla skrek och gapade och tiggde mat i köket som om de inte blivit utfodrade på en vecka. Sedan flög det vattenglas i vanlig ordning, alla ville dricka och frågade om maten var klar snart typ 100 gånger. H flippade och började gapa på alla och F var hungrig. Jag höll huvudet kallt och jobbade febrilt på med pizzorna. Hux flux dök Isla upp med en kavel i handen och kidnappade en pizzaboll som hon bombarderade med mjöl. Sedan var det mjöl överallt och hon blev satt i arresten i matstolen. H satte på tv:n medan vi jobbade på. Så fort första lasset pizzor var klara serverade vi trollen.

Med tanke på vilken stress vi ofta jobbar under skulle vi nog kunna jobba i vilket proffskök som helst:-)! Det blev flera plåtar med minipizzor och de blev goda. Alla käkade glatt och F åt två stycken fast han ätit en burk fiskgryta innan:-). Han lär dumpa ett stort lass inom kort!!! Jag stannade upp och studerade som hastigast vår middagssituation. Grejer på bordet som inte borde vara där, ungar som inte kan sitta still utan studsar upp och ner på sina stolar och gapar om vad de vill ha, minipizzor som flyger och två vuxna som susar runt bordet och försöker fixa för alla medan de emellanåt tar en tugga av sin egen mat. Jag började skratta mitt i allt för den här middagen hade min morsa inte pallat!!! OCH många med henne ska tilläggas.

Bordsskick denna dag existerade inte alls! Men på det här sättet är det inte alltid då vi äter, bara ibland. Fast rätt ofta är det lite kaos får jag väl medge. Det gör egentligen ingenting ingen dör av lite kaos, däremot kommer jag att fortsätta att vara noga med reglerna vid middagsbordet. Några vita linneservetter kommer aldrig att förekomma, orka (även om det var fint och trevligt), men vanligt vett kommer jag att tjata om. Man ska be om saker, inga armbågar på bordet osv. Inga konstigheter egentligen. FÖR kan man alla reglerna (inte i Lundsberganda för det är löjligt) så vet man vilka regler man brter emot då man väljer att göra det!!! och det är inte samma sak som att inte veta!

Man gör ungarna en björntjänst om man inte lär dem hur man ska bete sig vid matbordet. De stackarna kanske kan komma att få skämmas i andra sammanhang och bli tillsagda av någon annan och det är pinsamt och inte roligt alls. Jag bröt mot i princip alla regler som tonåring men förmodligen orkade ingen bry sig om det för de visste att jag visste hur man egentligen ska bete sig. Utanför hemmet skötte jag mig exemplariskt redan som liten, tog bort min tallrik, tackade för maten och sa att den var god etc.

Den ende min mamma INTE fick pli på var min pappa:-)! Han fortsatte som han gjort till sjöss och så var det inge mer med det.