Kaffesump på blå

Idag var det alltså dags för min intervju. Jag var taggad, nervös och lite stressad. Vaknade med asjobbig rethosta idag och kunde bara inte sluta hosta. Pallade inte med det och drog i mig en sats Cocillana för det är till slut det enda som hjälper. Medicinen innehåller liite morfin och jag har tidigare blivit påverkad av den, det finns en lite triangel på flaskan och vissa kan inte köra bil t ex då de tagit sig en slurk Jag mådde toppen, till en början, men plötsligt kom illamåendet smygande...hux flux mådde jag pyton och trodde att jag skulle kräkas. Jag var samtidigt hungrig men mådde illa när jag serverade barnen korvlunch.

  Tryckte i mig lite middagsrester från igår, men illamåendet höll i sig. Gick och la mig och undrade om jag ens skulle komma iväg till intervjun. Efter att ha sovit en stund mådde jag lite bättre men kände mig ändå skakig. Övervägde att banga spådomen och bara intervjua och kunde inte riktigt bestämma mig för hur jag skulle göra.

 Kom fram lite för tidigt och feg som jag väntade jag på andra sidan gatan där jag tryckte bakom några bilar. Fem minuter innan det var dags mötte jag upp min kursare J som hade vägarna förbi, Han hade lovat att ta några bilder åt mig som vi ska ha till klasstidningen. När vi kom in på cafét höll personalen redan på att brygga mitt kaffe. Shit, vilken grej. Jag som verkligen inte gillar kaffe och absolut inte dricker det skulle nu alltså svepa en liten kopp för att sedan bli spådd!!

 Den trevliga och avslappnade atmosfären lugnade mig dock och stressen försvann och byttes mot ren nyfikenhet. J fotade och jag satte igång med intervjun. Under tiden stod mitt kaffe och svalnade och för att det inte skulle bli för mycket sump var jag tvungen att dricka det mitt i intervjun som plötsligt gled över i min spådom. Efter att F förklarat vad hon sett gled samtalet åter tillbaka till intervjun.

 Spännande är bara förnamnet och jag tycker att hela upplevelsen var så intressant. Min spådom gjorde mig både fundersam, glad och förväntansfull. Om sex månader kommer jag att gå tillbaka, om inte förr vill säga...

(Mer om detta skriver jag inte för jag ska ju skriva mitt reportage nu, men är man nyfiken är det bara att lyfta luren och boka en sumpsession, eller varför inte bara gå till det mysiga cafét för en latte och en spådom?)